Från Jonstorps IF FK till F17-landslaget

Anna Andersson

Den 18 – 21 september åker F17 -landslaget med 36 spelare upp till Bosön. En av dessa är Jonstorpsfostrade Anna Andersson.

Anna började spela fotboll i Jonstorps IF FK som 10-åring med tjejer som till största delen var ett år yngre. Under sina år i JIF spela hon även med äldre tjejer samt med killarna i sin åldersgrupp. Sista åren som 14/15 åring tog hon steget upp till Damlaget. Hösten 2021 gick Anna till HIF som precis startat damlag. Utöver detta har Anna varit en stor tillgång under JIFs fotbollsskola ett antal år och under sommaren som gick skötte hon till största dela hela arrangemanget på egen hand, trotts att hon tillhör HIF de senaste åren. Jag ställde ett par frågor till Anna.

Vilken stöttning har du fått från JIF?

Stöttningen från JIF har alltid funnits där. Sedan start har föreningen alltid stått för en stor gemenskap och trygghet. Kullaparken har blivit som en trygg plats för mig. Alla som spenderar tid vid planen uppmuntrar och står vid varandras sida vilket betyder väldigt mycket. Vid tider jag önskat större utmaningar har möjligheterna funnits och tillfällen det känts tufft finns det alltid de rätta hjälpmedel för att vända tankarna. Stödet finns med fortfarande då tränare och andra runt omkring följer min utveckling med ett leende på läpparna. Något jag är otroligt tacksam för.

Vilken stöttning har du fått från din familj?

Min familj har gett mig de bästa förutsättningarna alltid och även lärt mig mycket. Intresset för fotboll grundar sig mycket från all tid jag spenderat runt min brors matcher då min pappa var tränare. Mina föräldrar har alltid låtit mig prioritera fotbollen högt och kört mig till matcher och träningar. De har även visat att man måste arbeta hårt för att nå sina mål och inte välja de enklaste vägarna. Familjen är den trygga axeln när det verkligen känns tungt och där man kan släppa alla sina tankar. Jag tror att en stor del av min inställning till fotbollen kommer från de och hur de lärt mig och mina syskon att bemöta allt vi har runt omkring oss.

Berätta kortfattat hur en vecka i HIF ser ut.

Veckorna i Helsingborg variera lite beroende på matcher och hur mycket individen har spelat. För mig består den av träningar måndag, onsdag, torsdag och fredag med antingen en eller två matcher. Belastningen på träningarna är olika. Sedan tränar jag även extra på skolan med två fotbollsträningar och ett gym pass på morgonen.

Hur ser framtiden ut de närmsta åren?

Jag kommer fokusera på att fortsätta träna hårt och försöka utvecklas så mycket som möjligt. Sedan vad det leder till vet jag inte. Förhoppningsvis kommer laget fortsätta klättra och nå nya höjder. I övrigt ska jag gå färdigt gymnasiet och fundera ut på jag mer vill göra utanför fotbollen.

Vilka 3 råd vill du ge till unga tjejer som vill satsa och komma lika långt som du?

Det viktigaste för unga tjejer tror jag är att hålla hårt om glädjen till fotboll och inte glömma av varför man en gång började eller fastnade för sporten. Samtidigt måste man våga spendera sin tid på det. Både vilja och våga träna hårt. Hela tiden sträva efter möjligheter till utveckling och utnyttja de hjälpmedel man får. T.ex är STU eller andra träningar utanför föreningen något som kan kännas läskigt och nervöst. Det värsta som kan ske är att du får en extra träning och samtidigt prövar du dig själv och skapat chanser att bli sedd av andra. Till sist skulle jag säga att vara ödmjuk inför sina utmaningar och uppdrag på planen. Ha krav på sig själv men också se sina framgångar. Något som kan var väldigt svårt men som också är väldigt nyttigt.

Vi som förening önskar Anna all lycka till framöver. Tveka inte att gå fram till henne när hon besöker Kullaparken, vilket hon gör titt som tätt och få en pratstund med vår allra första landslagstjej.