3 - 6

Vaxholms vikingar har hämtat hem den gyllene graal!

Tidigt i morgondiset lämnade 15st stridsberedda vikingar Vaxholm för att färdas mot det heliga landet i söder och utkämpa den sista striden för säsongen. Ljudlöst gled de grovhuggna långskeppen ut ur gästhamnen och med några rejäla årtag av dessa fruktade kämpar passerades både älvar, sund och insjöar innan skeppen stötte emot den smutsiga sanden utanför de gyllene Camelernas närmast ointagliga fästning byggd i renaste Zink.

Med ett ursinnigt vrål visade Vaxholms vikingar att det inte skulle bli någon katt och råttalek, här skulle det hämtas hem guld! Trots sin storlek och tyngd var det med en förbluffande precision förskeppsgastarna: Claes ”Trollpackan” Lunden, ”Galne” Tord och ”Dräparn” Granberg, svingade sina smalbladiga sticksvärd och ganska snart hade fällt minst en turbanprydd camelryttare.

Dessa söderns avgudadyrkare visade dock på god stridsmoral och kunde med sina flygande mattor och livsfarliga kroksablar ställa till stor skada på de anfallande flugsvampsätarna från norden. De snabelskoprydda tedrickarna fick dock hålla i turbanen när de närmade sig Vikingarnas landstigningsplats, deras ilvilliga leenden försvann snabbt i den vackra södergryningen, när de fruktansvärda bakhållsspeciallisterna Ahlforn ”Den Fule” och ”Lurendrejare” Lind, skoningslöst jagade iväg ökenlopporna med sina dubbelbladiga slagyxor.

När så de dadel tuggande, myrra luktande puckelhästryttarna började backa, gav sig de vindsnabba och skoningslösa vinthundsvikingarna in i striden anförda av Stefan ”Wolverine” Renfors.

Anders ”Bison” och Måns ”Monsun” jagade upp de kanelluktande mattknytarna i minareter och guldbelagda lökkupoler och de stackare som inte lyckades fly in i skrymslen och vrår vart ett lätt byte för antingen ”kaskelotten” Westberg med sin livsfarliga knölpåk eller ”hämnare” Håkansson med sina dubbla morgonstjärnor.

Camelerna fortsatte dock oförtrutet att göra utfall med sina långa dolkar och kaststjärnor och som vanligt i stridens hetta fick Ahlforn ”Den fule” ta sig lite tid att gå på hemlighuset, det var tur att Magnus ”Mastodont” med sin enorma sköld och sin huggare enkelt kunde försvara båda flankerna och mitten.

När sedan den blodtörstiga vikingarna ännu en gång anföll, nu med Fredrik ”Spjut” Spjuth, Jimmy ” sågtand” och ”Ålen” Åhlen ridandes på tolvtaggade älgtjurar och galna av för mycket mjöd och för lite frukt, fullständigt massakrerade de kvarvarande resterna av den en gång så vackra och rika staden, var slaget vunnet.

Segersången ekar och asadyrkarna fyller sina bukar med mjöd på HK i skymningen med den gyllene gralen åter i Vaxholm!