1 - 1

Gottne IF:s vårsäsong blev en berättelse om tålamod, revansch och en stark avslutning som räddade hoppet om uppflyttning.

De första sex omgångarna i serien blev en tung prövning. Trots insatser som bitvis lovade mer, fick laget bara med sig tre poäng – segern hemma mot Lucksta med 3–1. Förlusterna radades upp, och när laget dessutom föll i distriktsmästerskapets final mot Friska Viljor kändes vårsäsongen allvarligt på väg att rinna laget ur händerna.

Men så vände allt.

Det började med en moralhöjande 2–1-seger borta mot Kubikenborg. Därefter radade laget upp en stark period med segrar mot IFK Östersund och Lucksta, samt en bra spelmässig prestation mot ett formstarkt Umeå Akademi. Självförtroendet växte – och laget började hitta sitt spel, sin identitet och framför allt: sin vilja att vinna.

Den största kraftmätningen kom i derbyt mot Friska Viljor – en prestigefylld batalj där Gottne visade hjärta, disciplin och stolthet. Segern blev ett bevis på lagets vändning – både mentalt och spelmässigt.

I sista omgången mot Täfteå stod allt på spel. Ett tidigt baklängesmål och en utvisning på Hugo Svensson satte laget under hård press. Men istället för att vika ner sig reste sig laget ännu en gång. Hampus Svensson kvitterade efter en läcker framspelning av Abel, och med det räddades en poäng – och den sista platsen till höstens uppflyttningsserie.

Från tre poäng på sex matcher till ett starkt avancemang. Vårsäsongen blev inte bara ett resultatmässigt lyft – det blev ett karaktärsprov. Och Gottne IF klarade det.