Laget i mitt hjärta. Mina hjältar.

Andas,

Andas varm luft på mina frusna händer,

tiden har kommit då kylan sakta anländer,

stora gräsplaner fryser till is och byts ut,

i små inomhushallar vi hamnar till slut

Värm mig, grönsvarta atleter

En fjolårssäsong som slutade i moll,

där saknades det som spelar roll,

i utomhus- såväl som inomhusfotboll,

Segrar.

Revanschens belöning är varm,

och värmen stegrar.

Så när november kom och säsongen likaså

hoppades vi att GAIS starka skulle stå,

starka inför ett gemensamt mål,

där kreativiteten ska flöda,

sinnen ska vidgas och ögon ska glöda

för laget, för gemenskapen.

För GAIS.

En seger mot Warta i premiären,

lovade gott men vi var inte där än,

laget behövde svetsas samman,

likt jag med den där fyrbarnsmamman,

jag föll för i april,

vi var inte där än,

det krävdes mer, mer styrka. Mer energi.

förlust mot Nol IK. Uddamål.

jag ger ifrån mig ett hopplöst vrål,

“VÄRM MIG, GRÖNSVARTA ATLETER!”

Lågor av hopp, gavs under hösten,

Dennis Axelsson höjer rösten,

han sular dit några bollar,

även Rasmus Andersson trollar,

nyförvärven börjar prestera,

de initiala bristerna syns ej mera,

ta det lugnt, calm down. Calma!

PALMA!

Kapten Palma. Kapten Andreas Palmquist,

hjälper mina nerver när det känns ovisst,

jag ser honom på planen, jag tror nog att han ser mig med,

Palma. Får jag en hund ska han heta Palma. Eller Falk.

Eller Amaro Nyass. C-O Andersson?

Eller Tobias Nilsson kanske? Nej, det känns mer som ett kattnamn.

Strunt samma.

Jag dansar genom kylan, i mina ben det spritter,

när jag ser en benparad från Fredrik Ritter,

eller en överstegsfint av Fredrik Rumin,

ett vänsterskott från Fredrik Wiland,

en lurig pass av Fredrik Pettersson.

Fredrik. Så många Fredriks i laget,

varför?

jag vet inte, men dom får mig på fall,

jag kan inte stå pall,

jag älskar futsal.

Drömmen närmade sig i takt med våren,

drömmen om avancemanget som skulle läka såren,

från förra våren.

Vi slog Oddevold, vi slog Nol

med ett spel vi inte hade i fjol,

nådde vi till sist ett välförtjänt kval,

vägen dit var snårig, vägen var smal,

men väl där gjordes processen kort,

Fågelfors man tämligen överlägset spelade bort.

jag märkte det inte, men någonstans under resans gång,

sattes värmen i mig igång,

jag blev värmd.

Nu väntar månader utan futsal med sulor, klack och svett,

ovanpå inbjudande golv av parkett,

jag sitter nu på min bädd,

men ej längre kall, ej längre rädd,

för när jag sluter ögonen inför nattens entré,

hoppas jag att i drömmen få se,

kapten Palmas leende.

Tack, grönsvarta atleter, för det.

Telefonen ringde. Det var min mor. Skulle jag svara? Tanken skrämde mig. Det värsta jag vet är att göra henne besviken. Jag lade tillbaka telefonen i fickan, lät den vibrera. Tre sekunder plingar det till i mobilen. Min mor hade skickat ett SMS. “Vad blev det?”. Jag samlade mod och svarade. “Skärhamn vände och vann med 3-2.” Svaret lät sig inte dröja:

“Nu är allt kört. Jävla helvete!”.

Jag svarade att det fortfarande fanns en chans för GAIS Futsal att nå SFL-kval, men jag insåg innerst inne att tanken var långsökt. Förlusten borta mot Skärhamn i december 2016 innebar att GAIS i realiteten var tvungna att vinna sina resterande sju matcher för att vinna serien och därmed nå kval. Sju matcher. Nej, det går inte.

Nästa match var hemma mot serieledarna Oddevold, i Lisebergshallen. Här kunde säsongen ta slut vid förlust.

Jag pratade med min gamla klasskamrat Erik (“Rederiet” som vi kallade honom för att hans samtalston lät som intromusiken till den klassiska TV-serien). Han hade sett alla Oddevolds matcher under året och enligt honom skulle GAIS inte ha en chans i denna match.

Minns ni vad det blev?

GAIS Futsal krossade Oddevold med 8-1. Jag fick ett sms från min mor.

“Nu är vi på banan igen, för helvete!”.

Som ni vet vann GAIS alla resterande sju matcher, och nådde kvalet via seriesegern i Division 1, Nordvästra Götaland. Jag vågar säga att det är den mest imponerande säsongsavslutningen sedan Prison Break, säsong 1. På tolv matcher hade GAIS Futsal skrapat ihop målskillnaden +51. Laget hade vunnit SAMTLIGA hemmamatcher. Det har varit en fröjd att följa detta lag, jag har haft en del problem med munsår genom åren men sedan GAIS seger mot Oddevold i januari har de problemen varit som bortblåsta. Tack, GAIS Futsal!

Nutid.

GAIS står inför säsongens sista, avgörande match. Mellan de grönsvarta futsal-virtuoserna och ett deltagande i SFL nästa säsong, står Fågelfors IF. GAIS vann den första matchen i dubbelmötet med 9-3, trots att man låg under med 2-1 efter halva matchen. Nu ska det ske. Jag tar med mig min mor till matchen, hon kommer ha brun mössa på sig och skrika med engelsk låtsas-accent. För er som vill gå fram och hälsa på henne.

Ni borde ta er till Lisebergshallen 14.00 och se när GAIS Futsal kämpar om platsen till SFL.

Det svänger om futsal. Det svänger i futsal.

Vi ses där!

Tills vidare,

J-P Grönwald

 Tiden var kommen för SFL-kvalspel. GAIS Futsal lottades som bekant mot Fågelfors IF, ett lag som förutom att ha vunnit Division 1 Södra Götaland övertygande också vunnit en rad inomhusturneringar och blivit krönta till Smålandsmästare i Futsal. Det stod alltså klart att våra grönsvarta futsal-hjältar stod inför en tuff uppgift.

 Man stod också inför en lång bortaresa. Det tar cirka 240 minuter att köra från Göteborg till Oscarsgymnasiets Sporthall i Oskarshamn. Själv har jag en kompis i Vetlanda (jag sålde en bil till honom och vi blev vänner den vägen), så jag slog två flugor i en smäll och tog med mig honom till matchen.

Sporthallen var inte stor, men det var stundtals magisk stämning. Under inmarschen bjöds vi på en ljusshow jag sällan sett i futsal-sammanhang. GAIS Futsal kom också till Oskarshamn med ett imponerande supporterstöd. Åtta GAIS-supportrar hade åkt med spelarbussen, och väl där möttes man upp av några småländska GAISare som passade på att få se sitt favorit-lag spela futsal. ”BARA GAISARE! BARA GAISARE!”, skanderades från hallens bortasektion, och man kunde se att spelarna blev extra laddade av detta.

MATCHEN BLÅSTES IGÅNG. Det syntes att detta var en otroligt viktig match, båda lagen startade matchen lite återhållsamt. GAIS stod för majoriteten av bollinnehavet, men Fågelfors kontrade med framgång ett antal gånger under matchens inledningsminuter. Det tog sex minuter innan nollan spräcktes, och det gjordes via Patrik Falk efter en magnifik chipp-passning från Amaro Nyass. GAIS fortsatte skapa en mängd chanser, men Fågelfors målvakt Patrik Johansson var eminent i första halvlek.

Man kände att GAIS hade hyfsad kontroll på matchbilden, men då visade Fågelfors sina sylvassa kontringsegenskaper. BAM! 1-1. BAM!!! 2-1. Fågelfors-supportrarna var i fullständig extas, och visst började man känna oro för en skräll.

Halvtidsvilan närmade sig med stormsteg, och GAIS fick inte ytterligare hål på Patrik Johansson i Fågel(fors)buren. Men med bara EN MINUT KVAR av halvleken kvitterade GAIS till 2-2 genom William Nimbs efter ett väldigt fint anfall.

Sen, med bara EN SEKUND KVAR av halvleken stod GAIS för ett ännu vackrare anfall som resulterade i att Dennis ”Dennyboy” Axelsson kunde peta in det mentalt otroligt viktiga ledningsmålet, 2-3.

Den andra halvleken är troligtvis den bästa halvlek jag sett GAIS Futsal göra NÅGONSIN. Fågelfors IF försökte pressa GAIS högt, men besluttagandet hos de grönsvarta virtuoserna var otroligt moget och man spelade sig förbi gång efter annan. Målen kom också! Om man inte kombinationsspelade sig fram och lät Fredrik Rumin peta in bollen i öppet mål, eller kontrade in bollen genom William Nimbs, så marcherade Carl-Oscar Andersson fram bollen från egen kortlinje och avslutade med en klassisk tåpaj rätt upp i krysset. Det var fantastiskt kul att se. Vi bjöds verkligen på alla sorters mål, och samtliga GAIS-spelare stod för väldigt bra och viktiga egenskaper i denna halvlek som ger GAIS ett kanonläge inför returmötet. Resultatet fastslogs till 9-3.

”BARA GAISARE!”, skanderade klacken högre än någonsin när slutsignalen ljöd. Nu krävs det bara en kämpainsats till, sen kan drömmen om SFL bli sann. Returmötet är på söndag den 26 februari, 14.00 i hemmaborgen Lisebergshallen. Då hoppas vi på en folkfest när SFL-platsen ska bärgas!

Avslutningsvis vill jag ägna en tanke åt den tidigare nämnda Fågelfors-målisen Patrik Johansson som fick en otäck smäll mot huvudet i slutet av matchen och tvingades utgå. Vi alla hoppas på en snabb återhämtning.

VI SES PÅ SÖNDAG!!!!!!!!

Allt gott,

J-P Grönwald

Det har hunnit spelas två matcher sedan jag senast skrev. På grund av magsjuk hund var jag dessvärre tvungen att stanna hemma från GAIS Futsals bortamatch mot FC Komarken. Den matchen vanns med det ovanliga futsal-resultatet 1-0, och enligt rapporter var det en oerhört nervös och spännande match att se.

När IF Warta besökte Lisebergshallen igår kväll hade GAIS Futsal chansen att bli serieledare i Division 1 Nordvästra Götaland. Det blev aldrig någon spännande drabbning, då GAIS redan från första minuten visade att man är ett bättre lag än IF Warta. Fyra snabba mål signerade Rickard Schöndell, Carl-Oscar Andersson, Tobias Nilsson och Amaro Nyass satte tonen redan efter sju minuter. Andra halvlek blev sen en transportsträcka, där GAIS Futsal kopplade av lite för mycket och bjöd IF Warta på tre billiga mål. Matchen slutade 7-3 till GAIS.

Jag finner det svårt att skriva många ord om denna match, då den inte alls var lika färgsprakande som GAIS Futsals övriga matcher denna säsong. Men jag tänker inte negga, hur skulle jag kunna göra det; GAIS leder serien med tre matcher kvar och har vunnit samtliga hemmamatcher den här säsongen.

På söndag väntar en oerhört viktig hemmamatch mot FC Frölunda, den ska jag konstigt nog se tillsammans med min ex-flickväns bror, Anders. Det kan bli en svårglömd upplevelse! Hoppas vi alla ses där!

Lev väl tills vidare,

J-P Grönwald