Suseån
Allmän beskrivning
Ån har en längd av ca 5 mil och ett totalt avrinningsområde av 450 km2. Suseåns huvudflodområde har två grenar Slissån och Mostorpsån som avvattnar höjderna i mellersta Halland mot Nissans dalgång. Båda grenarna flyter länge söderut, men vänder i jordbruksbygden västerut och strålar samman vid Mostorp i Getinge. Därifrån har Suseån ca två slingrande mil i riktning åt nordväst till utloppet i Kattegatt norr om Ugglarp.
Suseån är grund men vattendjupet varierar beroende på senaste mängden nederbörd. Kanterna består av sand eller lera och är övertäckta med gräs och träd. Björk al och sälg är de dominerande trädslagen men alla möjliga träd förekommer. Det bor ca 8000 personer i avrinningsområdet.
Historia
Suseåns namn är kommer ifrån det fornordiska namnet "älptar-a" "svanån" som härstammar ifrån "svansjö" älptsjön eller St Ävsjön som den idag heter. Där rinner Suseån upp i "älptsjön" i Abilds inland. Där vid sidan av sjön ligger "Älptsähult" Efshult på berget vid "svansjön". Ån har även gett namn åt Eften där "Eftaån" som ån kallas för i sitt övre lopp, rinner precis förbi gården.
Suseån var från en början en ganska krokig och meandrande å men har med människans hand rätats ut för att undvika översvämningar som tidigare var vanligt.
Vattenföring
Vid mynningen i Uddaveka är medelvattenföringen i Suseån 7,6 m3/s med en normal minimivattenföring på 1,2 m3/s.
Vattenföringen varierar stort under året. Lägst vattenföring noteras normalt sett under försommaren och högst under senhöst- vinter.
Suseån är en mycket intressant å med ett rikt växt- och djurliv både i vattnet och längs ån. I odlingslandskapet ses Suseån oftast kantad av träd och buskar. Likaså är översvämningar i dag en vanlig syn, främst i trakten runt Getinge och Ry i Slättåkra.
Naturreservat
Vesslunda
Detta reservat ligger strax söder om Suseåns mynning, se figur 10. Från reservatets parkering kan man gå längs med kusten till Suseåns mynning och välja att gå tillbaks genom att t ex följa Suseån en liten bit inåt land för att sedan ta dig tillbaks till parkeringen, det finns flera stigar inom området.
Under 1700- och 1800-talen blåste flygsand in över området vilket präglar reservatet. Tallar planterades för att binda sanden. På heden bakom dynerna finns en värdefull flora. Stranden är vacker med både sand och klippor som sticker upp. Boabjär och Garnbjär skjuter ut som uddar i havet. Syftet med naturreservatet är att bevara ett värdefullt sanddynslandskap. På andra sidan Suseån börjar Grimsholmens naturreservat.