Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
1 dec 2019 0 kommentarer
Viktor Nyström i gårdagens match mot Katrineholm
Dagens gäster på Tunets IP, småländska Nässjö IF, kommer till Borlänge efter en förlust på lördagen mot Falun (1–6) och är förstås revanschsugna mot ett Borlänge Bandy som svarade för en stark insats mot Katrineholm på lördagen men ändå förlorade ändå med 4–7.
Smålänningarna är klassiska, en del av den svenska bandyvaggan. Föreningen bildades för 120 år sedan (1899) och för 70 år sedan tog Nässjös herrlag sitt första och hittills enda SM-guld i seniorsammanhang.
Guldet är ett stycke sjöhistoria. SM-finalen spelades på Perstorpsgölen utanför Eksjö. Sjön är känd för sitt ädelfiske och ligger 213 meter över havet. Där var det tillräckligt kallt för att det skulle finnas spelbar is i slutet av februari 1949. Tidiga och varma vårvindar (det fanns tveklöst skäl till bandyhallar redan då!) gjorde spel på Stockholms stadion, då den traditionella finalarenan, helt omöjligt.
Arrangörerna fick fyra dagar på sig att fixa finalarena, närmare 15 000 personer hade köpt biljett och minst ett par tusen åskådare kantade den lilla sjön, som efteråt fick namnet SM-gölen, på slänterna bredvid, naturens egna läktare. Nässjö IF vann den historiska finalmatchen, den senaste och med all sannolikhet också den sista finalen som avgjorts på en sjö (sex gånger tidigare hade dock finalen spelats på sjöisar). Motståndarna Edsbyn besegrades med 7–1 efter bland annat två mål av vardera legendaren Nicke Bergström och Arne ”Byllen” Igelsten.
SM-guldet blev en härlig jubileumspresent för då 50-åriga Nässjö IF. Men det hände också annat historiska intressant just 1949.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Kommentarer