Calla Hallbladh ledde vägen med fem fullträffar och Roberth Erkkilä och Mikael Wikström delade på målvaksarbetet vilket gav Al Bandy en 8-1 seger mot Stora Busar.

Som vanligt blev det händelserikt mot Sora Busar.

I förra mötet slog vi nytt utvisningsrekord för oss, och förmodligen för hela Korpen. Till dagens match kom vi med en utskåpning från tisdagsträningen färskt i minnet. På grund av förskylningar i laget så kom fyra Stora Busar och tränade med oss i tisdag, och tillsammans med Levin från Real BP så spelade dom ut oss i drygt 50 minuter.

Vi kom också till start utan målvakt visade det sig. Wikström trodde att började 18:50, (och honom har dom gjort till skiftledare på Burger King i Oslo. Skulle kunna bli en bra Norge historia av det.) Ni har ju Korpens bästa målvakt där sa Sven och pekade på Erkki. Men vi hade ingen utrustning. Jag fick tag på Torparn som redan var på väg till fyrkanten eftersom Real hade match efter och han gärna vill se sitt favoritlag spela.

I alla fall 4-5 minuter fick vi spela med sex man och utan målvakt innan Torparn kommit ner och Erkki fått på sig hans grejer. Detta var psykologisk, dels var vi riktigt taggade från start, och dels så hade man i Stora Busar under de 20 minuter innan match som man pratade taktik, uppenbarligen inte pratat om spel fem mot sex och tom bur.

Det gick fantastiskt bra, Calle behövde bara blunda och skjuta för att bollarna skulle gå in, och i slutet av andra tog någon av oss, låter det vara osagt vem, en utvisning vilket ledde till ytterligare tre i början av andra, vilket gjorde att vi fick glänsa med vårt PK också.

Förutom Calle med sina fem mål så var Johan en gigant på planen, Jonas spelade forward och älgade på som i fornstora dagar, backarna var stabila och även de båda målvakterna.

För Stora Busars del så saknade man nog lite roddar muskler på mitten då Werner hade begränsat med speltid idag, detta gav oss stora ytor att anfalla på så vi klagar inte.