Der Kokser 2008-04-02
Det var med en upprymd känsla jag vaknade upp till strålande sol den sista söndagen i mars månad. Upprymd av känslan att något var på gång, en känsla av lycka, en känsla av revansch... Nu var det dags igen, allsvenskan 2008 skall bli vårt år.
Förutsättningarna för den allsvenska premiären var idealiska och "västras grabbar med stil och klass" skulle äntligen få gå till kyrkan igen. Det var dags att frälsas!
Tillsamman med 26 500 andra sjöng vid in den första psalmen och stämningen var i det närmast euforisk. Våra svart gula tempelriddare stod uppradade redo att erövra nya marker och första hindret i form av Kalmar skulle besegras.
Efter cirka 15 minuters spel försattes den tidigare upprymda känslan av fotbollsfest av det som brukar känneteckna en fotbollsmatch på Råsunda; frustration. Två lag varav ett som försöker spela fotboll. Våra svart gula hade stora problem att driva upp tempot och avsaknaden av fart gjorde att vi inte kom runt Kalmars fyrtorn till backlinje. AIK försökte och det fanns positiva sekvenser men ju längre matchen led desto mer drogs man in Kalmars sätt att spela fotboll. Bojan är inte den givna frälsaren som många velat utmåla utan han står än så länge i skuggan av Wilton och Boateng. Det är med sorg jag erkänner att jag inte är imponerad och jag måste medge att jag är en aning oroad. Jag fick uppleva lite av den furstration som Gårdarna måste ha känt när man mötte Kalmar en kall höstdag förra året. Ett Kalmar vars uppspel i 9 av 10 fallen går från back till forward och där främsta anfallsvapnet är fasta situationer. En mittfältare i Kalmar har förmodligen lika mycket bollkontakt som en 10 000 meters löpare har under ett springlopp. Usch, vad tråkigt!
Det är tragiskt att hälften av Sveriges sportjournalister tippar Kalmar som vinnare, det kan ju i närmast jämföras med svensk fotbolls undergång. Men ej att förglömma Kalmar kommer att ta många poäng i år och vi är inte de första som kommer att tappa poäng. Det skulle inte heller förvåna mig om de står som vinnare när säsongen sista spark har sparkats.
I övrigt måste man gratulera Djurgårn till säsongens första seger. Sedan att det sker mot ett håglöst och nervöst Norrköping drar jag inga större växlar av. En sjunde plats för Djurgårn känns befogad. Nyförvärvet från Enköping är dock intressant...
Hammarby vinner borta mot Ljungskile på ett självmål och Charlie firade som hade han gjort mål i en VM-final. Grattis Charlie du gjorde nästan mål... Frågan är hur mycket Bajen kommer att sakna sitt utlån till Spanien. Det tror jag blir avgörande. Rami känns dock som en stor tillgång, så länge han inte ger bort bollar som han frikostigt gjorde mot Brasilien.
Jag kanske är ensam att tycka det men imponerad inte Malmö i måndags? Känns vassa och kanske har Jeffrey äntligen hittat hem.
Som sagt en premiär är alltid en premiär och än drar jag inga slutsatser av den start allsvenskan erbjudit. Jag är dock glad att det äntligen är i gång och "västras grabbar med stil och klass" ser fram emot nästa match.