Sösdala - Fjälkinge 0-4

12 maj 2012 0 kommentarer

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Minns Karin Boyes dikt som Tommy Svensson präntade in i sina VM-spelares begränsade intellekt den magiska sommaren 1994.

Det var vägen till bronset som var det magiska, inte den torftiga 4-0-segern mot Bulgarien i sig.

Lite samma sak kanske det är gällande Sösdala IF:s kamp för att förnya division 5-kontraktet den här säsongen. Vägen dit kommer att bli någonting extra. En riktig kamp.

Mot en av seriefavoriterna, Fjälkinge, blev det förvisso ett nytt bakslag. 0-4 är aldrig kul kul att accepetara efter en hemmamatch.

Men. Banne mig om de vita eleganterna inte stod förbaskat bra upp ändå. Siffrorna var tveklöst i överkant, och ett resultat efter att Sösdala tvingats chansa en del offensivt i andra halvlek.

Det dröjde bara fyra minuter innan det ringde till bakom Robin i SIF-kassen. Därefter bjöd Sösdalapågarna upp rejält till kamp. Udden framåt saknades förvisso, men laget blir för varje match allt mer kompakt och svårgenomträngligt på egen planhalva. DET är själva grunden för en positiv fortsättning.

Fjälkinge punkterade matchen under en tvåminuterssvacka i början av andra halvleken. Under den enda period som det faktisk glappade en del centralt mellan försvaret och mittfältet. 0-3 var spiken i kistan, men eleganterna gav inte upp för det och började att skapa en hel del kreativt framåt. En trippelchans i 76:e minuten borde ha inneburit mål och kort senare avlossade Lauber en stenhård kanon som vid det här laget lär landa på månen - så tänk om siktet hade varit inställt...

Tobias Persson slet som ett djur och lämnade sitt visitkort på en Fjälkingespelares hälsena i 90:e minuten, vilket innebar rött kort, tyvärr.

På torsdag är det bortamatch mot Tosteberga. Tabelljumbon.

Tre poäng skulle smaka fågel då, så alla som läser detta. Häng med! Stötta de våra!