Dela nyhet
Medel- & stafett-SM i Norrland
1 sep 2023 1 kommentar
Sista helgen i augusti var vi tolv löpande och tre coachande tisare som befann sig i Timrå för att slåss om de ädlaste valörerna i medel- och stafett-SM. Arrangörerna utlovade läcker hällmarksterräng med utmanande och teknisk orientering, vildmark och hav. Vi kan bekräfta att det var lika trevligt som det låter, men med tillägget att vitmossa och regn är en hal kombination.
På den inledande medeldistansen var vi fyra tisare som gick till A-final, samtliga i seniorklass. Till kvartettens stora förvåning startade 21-klasserna jättesent på finaldagen (klockan 15), och de kände sig avundsjuka på klubbens B-finalister som fick hänga på den ösregnande arenan redan från klockan 09.
Såhär såg vårt kanonresultat ut från medeldistansen, där vädret faktiskt sprack upp och bjöd på solsken lagom till målgång:
6 - Andrea Svensson
7 - Josefin Tjernlund
17 - Gustav Hindér
30 - Lovisa Persson
Och efter att ha pratat med klubbens stjärnor kan man konstatera att det var lätt att bli ganska defensiv i den tekniska terrängen. Lovisa beskrev att senaste månadens regnmängd gjorde att man kände sig som bambi på hal is, och att hon ibland blev lite feg i utförslöpen. Någon som var inne på samma spår var Josefin, som menade att det gällde att hålla tungan rätt i mun för att inte drutta ner någonstans. Samtidigt njöt hon av berghällarna och det hårda underlaget, när hon väl fick fäste. Andrea, med klubbens bästa placering, gjorde som hon alltid gör på medeldistans och startade med högsta växeln i. Baksmällan från sommarens tuffa program internationellt var som bortblåst och hon levererade teknisk perfektion och spurtseger (som vanligt).
Efter en smakrik palaak-panéer-middag med skruvpasta märkes ett tydligt skifte i klubbens SM-fokus, där vi nu gick all in för SM-stafetten. Vi gick till och med så pass mycket all in så att klubbens goa stafettcoacher Karin och Peter Sjödin satte sig i bilen upp till Sundsvall för att hjälpa oss med nerverna. Nyheten för året var de nya riktlinjerna kring kortare stafettsträckor för att tighta till tävlingen, men med facit i hand så tog det lika lång tid som det brukar. Ryktet i damduschen löd att tiderna var beräkna på ökentorra förhållanden, och det fnissade vi gott åt.
Tisaren ställde upp med två lag i respektive klass D21 och H21. Startskottet ekade vackert under den öppna ösregnshimmeln och med geggiga skor kastade sig startlöparna upp för kartans brantaste sluttning. Den var faktiskt så brant så att arrangörerna ombad oss att vara försiktiga med varandra i starthetsen, så att vi inte skulle göra illa varandra. Resten av banan var underbar med låga granar och vidöppna tallskogar.
I damklassen sprang vårt förstalag till sig en fin fjärdeplats, dock inte helt utan bekymmer. På första sträckan, bortsett från giganten Hanna Lundberg, såg det länge ut som att vår Josefin sprang mot en soloseger (placering två alltså). Hon fick sina kontroller snabbt och började få en stor lucka bakåt. Men så kom det en jättesvår långsträcka på sluttningen som fintade bort henne och vips så var resten ikapp igen. Lovisa, vår andrasträckslöpare, såg också ut att gå mot ett hejdundrandes SM-lopp. Men så kom en teknisk riktningskontroll i den öppna tallskogen och vips så sprang minutrarna iväg. Ut på sista skickades Andrea och där kom äntligen lagets fullträff. Håll i er nu, hon plockade tio placeringar! Det säger allt och hennes lopp behöver därför inte beskrivas något mer.
I herrklassen hade klubben en otroligt spännande kamp lagen sinsemellan. Lag 1 hade en lite kämpig inledning och var drygt elva minuter efter lag 2 ut på sträcka två och det var nu jakten kunde börja. Fredrik Glännefors gick ut först och gjorde ett väldigt bra lopp. Han visade faktiskt framfötterna hela helgen med bländande teknik, stockholmare som han är. Gustav i lag 1 knaprade in två minuter på Fredrik, men då fick han också till livets lopp.
Spänningen var nu olidlig och det skiljde endast nio minuter mellan våra två lag ut på sistasträckan. Duellen togs nu över av Tomas Hallmén (ja, vår fräscha 50-åring) och vår marathonlöpare Oskar, där Oskar var den som jagade. Vi som följde deras lopp från sidan kunde inte se några stora misstag utan de sprang sådär säkert som man ska göra på stafett. I deras fall var det alltså farten som skulle bli avgörande och … 🥁🥁 … Tomas höll ut med två minuters marginal. Tisarens lag 2 blev därmed bästa lag på placering 31, med lag 1 på placeringen bakom. Rafflande dag!
Tack och hej från Timrå, vi hade kanonkul!
Kommentarer
Maude Larsson 17 sep 2023
Ser verkligen fram mot era referat. Tack