Förlust på annandagen för a-laget

Det var upplagt för en rolig eftermiddag framför storpubliken i solskenet. Men även om det blev tight på slutet kunde Västanfors IF förstöra annandagsfesten – och vinna med uddamålet 6–7 (1–5).

Ja, äntligen var det dags för annandagsbandy i Sollentuna. En av få gånger det kommer riktigt mycket publik till Vallen, denna gång 182 stycken. Tack alla ni som stöttade på plats!

Tråkigt nog hade Sollentuna kommun skrivit att det var allmänhetens åkning hela dagen vilket skapade många sura miner för de semesterfirande skridskoflanörerna.

HIK kom till spel med nästan samma lag som sist. Svensson och Sundberg saknades och inga djurgårdare var med. Oskar Söderström gjorde comeback i laget.

Det var ett par plusgrader och sol. Perfekt bandyväder med andra ord. Tyvärr var det bortalaget som var allra sugnast på bandy den första halvleken. HIK var inte alls sugna faktiskt. Västanfors kom ut högt och med stor frenesi – och skapade rejäl press från start.

Efter några halvchanser kom första målet efter drygt 13 minuter. Den höga pressen gav resultat och medförde ett felpass och 0–1 var ett faktum. Men HIK svarade direkt. Via några snabba dragningar var pressen borta och bollen gick från vänster till höger snabbt. Via en fin pass av Edbom kunde Hård snyggt kvittera. En av få ljuspunkter med den första halvan.

Därpå blev det bara de vitklädda gästerna från Fagersta. Simon Westin gjorde först en kanonräddning men sedan kom ett hårt dråpslag. Via en indianare blev Hampus Sundberg helt friställd och slog in 1–2. Tungt, tungt.

Västanfors öste på med hög intensiv press. Efter att återigen ha vunnit bollen högt kom 1–3 efter en halvtimme. Bara minuten senare upprepades historien då skyttekungen Gabriel Augustsson slog in 1–4 i dålig vinkel efter ett bolltapp.

Även 1–5 kom i baken. Via ett mycket fint vinkelskott, från vänster, letade sig femman in i krysset. Snyggt givetvis, men förstås väldigt tungt inför storpubliken. Det var för nervöst och få vågade ha bollen samtidigt som Västanfors var riktigt bra i första.

Det var givetvis tunga huvuden på läktaren och i HIK-lägret men den som sett mycket bandy vet att det alla gånger går att vända ett stort underläge. HIK kom ut något piggare i andra och skapade ett par hörnor och halvlägen i början. Tyvärr kom ytterligare en kalldusch då Hampus Sundberg turligt fångade upp ett frislag och kunde knacka upp den i nättaket. Inte helt rättvist just då men ack så effektivt.

HIK fortsatte att kriga (vilket de gjorde hela matchen, eloge till det!) och efter 63:e minuter fick vi utdelning då Mökander slog in en retur efter ett frislag. 2–6 och lite känning! När sedan Willy Johansson slog in en hörna till 3–6 så var det match igen. Helt plötsligt satt inte alla passningarna på klubban hos gästerna längre och det blev lite nervöst i det rödklädda lägret. Så nervöst att Västanfors tog en timeout direkt därpå.

Tyvärr fick ”Fläkten” utdelning direkt då Joel Söderberg kunde friställa Hampus Sundberg som på något konstigt sätt blev helt fri. Lustig sekvens. Sundberg rundade Westin och slog in 3–7. Ridå? Nej, inte än faktiskt.

HIK tog i sin tur timeout och gjorde ett mycket tappert försök att komma ikapp. Och det gjorde vi. Nästan. Rasmus Hård slog in en hörna i nättaket och med tio minuter kvar var det 4–7. HIK, likt Gustavsbergs-matchen, var återigen starka i sluttampen och Rasmus Hård gjorde därpå sitt tredje efter pass från Nordenfors. 5–7 och match igen. När sedan Oskar Söderström volleyslog in 6–7 på övertid väcktes förhoppningarna ytterligare. Dessvärre kom vi inte närmare än så och vi var inte riktigt, riktigt nära att få in en kvittering. Återigen fick vi se oss slagna med uddamålet mot ett topplag, fjärde gången i år.

Sett till första halvleken var givetvis 6–7 (1–5) ett smickrande resultat för HIK. I den första halvleken var vi helt enkelt inte med i matchen. Västanfors var bättre på det mesta och ville mera. Ledningen med 1–5 i halvtid var ganska odiskutabel då hemmalaget var passiva, skärrade och verkade nervösa. Få ville ta ansvar och det blev många misstag.

Men HIK repade mod och var, även om spelet hackade aningen hela matchen, klart bättre i andra. Med lite flyt hade vi kunnat få en pinne men förutom målen vi gjorde hade vi inte så många fler heta målchanser. HIK ska ha cred för att vi inte gav upp utan vi fortsatte att försöka trots stort underläge. Med lite flyt kunde vi som sagt tagit en poäng. Västanfors förtjänade segern men drog nog en lättnadens suck att vi inte åt upp hela storledningen.

I HIK-lägret var det flera som inte riktigt var att känna igen och många var nog lite tagna av stundens allvar. Den första halvleken glömmer vi bort direkt. Vi tar med oss hårt jobb i 90 minuter och att vi återigen ändå var nära att ta poäng av ett topplag. Men givetvis är det tungt med ytterligare en hedersam uddamålsförlust. Den fjärde i år mot topplagen.

Många kan bättre än de visade idag men jag vill ändå ge Rasmus Hård (tre mål idag) och Gustaf Karlson (krigade kanske hårdast av alla under slutforceringen, var värd ett mål).

Tack alla ni som stöttade på plats idag! Extra roligt att det var att det var så många ungdomsspelare på plats. Hoppas ni kommer igen trots förlusten.

Nu tar vi lite matchledigt ett tag, nästa match spelas mot Västanfors igen (6/1). Vi tar nya tag, heja HIK.

HIK – Västanfors, 6–7 (1–5)

Målskyttar: Hård 3, Johansson, Mökander, Söderström

Utv. HIK: 2x10

Publik: 182, Sollentunavallen. Kanske drygt 50 som hejade på bortalaget.

Domare: Team Holst. Bra och stabilt. Men borde lagt på mer tid då Västanfors maskade bort ett par minuter i samband med våra tröstmål.