Dela nyhet
Ledarporträtt: Pär Skoglund Finquist
24 feb 2021 0 kommentarer
I Duvbo IK Friidrott har vi flera duktiga och engagerade ledare som vill skapa goda förutsättningar för barnen att utvecklas och ha kul. I den här artikelserien presenterar vi några av ledarna, deras drivkrafter och inspiration och varför just friidrott är så roligt att hålla på med.
Pär är huvudtränare för vår friidrottsgrupp 2010-2008 och är dessutom medlem i Duvbo IKs styrelse.
Vad tycker du är det bästa/roligaste med friidrott?
Mångsidigheten, blandning av styrkan, snabbhet och koordination. Jag gillar att man kan ständigt utvecklas och tävla gentemot sig själv. I Sundbyberg är det även att det är så tillgängligt. Vi har en fin arena mitt i kommunen där det finns gott om tider att utöva friidrott. Springa kan man ju dessutom göra var som helst och när som helst.
Vad är det viktigaste du vill förmedla till barnen? Vad är målet med träningen?
Lyssna, respektera och lära av varandra. Det viktigaste är att man försöker sen är inte t ex hur långt ett hopp blir det viktigaste utan att jag gav det en rejäl chans.
Vad har du för erfarenhet att vara tränare för friidrott/löpning/andra sporter?
Min erfarenhet som tränare är från Duvbo där jag varit tränare för gruppen födda 2008-2010 i flera år. Innan dess var var jag fystränare i simklubben Kristineberg (Borås) under en kort period innan jag ryckte in i lumpen.
Vilka grenar har du själv utövat? Personbästa, största framgång, osv?
Jag började med friidrott på en sommarfriidrottskola för IK Ymer i Borås när jag var 12 år. I början var det alla grenar. När jag var 15 började jag att specialisera mig på medeldistans med 800, 1500, 3000 m samt hinderlöpning. Min första framgång var distriktrekord på 60 m häck P12 på 10.8. Längre fram är det nog vårt SM-brons på 3x800 m som var den roligaste framgången. Individuellt var bästa året 1989 när jag var 16 och låg 4 på 1500 m hinder på SM när sista varvet började men tyvärr snubblade jag rejält 2 gånger och blev 10. En månad senare tog jag min revansch och vann min gren på 1500 m hinder på ungdoms lag-SM på 4.34. En underbar revansch.
Friidrottsförebild?
Det finns en massa. När jag var liten var det löpare som Said Aoutia, Steve Cram och Sebastion Coe. Första guldet på 400 m häck på EM av Ann-Louise Skoglund var också supercoolt. Lika coolt minns jag Kent Eldebrinks spjutkast på över 90 m i Finnkampen. Det kändes som spjutet aldrig skulle landa.
Kommentarer