4 - 3

Likt ett litet oskyldigt barn som blir lurad att ge bort lördagsgodiset till de stora elaka killarna som han just fått av pappa blev Unik bestulna av ett betydligt mer rutinerat spelande Bälinge på matchen och poängen i första omgången i Upplandscupen. Lika mörk som omklädningsrummen och lika kallt som duschvattnet var i Årstas provisoriska omklädningsrum(pga elavbrott) var Unikspelet för kvällen. Trots en enastående start med tre öppna målchanser blev det Bälinges match från den 10:e minuten till matchens slut.
Bälinge tillåts enkelt göra 1-0 på en hörna och trots att Chia vackert nickar in en kvittering så var Unik på stort bjudhumör och innan den utmärkta domaren Charlie blåste av matchen hade man bjudit Bälinge på fyra mål.
En ganska bra avslutning gjorde att Unik lyckades nå 3-4 men längre än så räckta man inte för dagen.
Många spelare skakade på huvudet efter sin och lagets insats efter matchen. Varför presterade man inte bättre och hur kan man släppa in fyra mål. Svaret är enkelt, laget måste inse att man spelar i fyran nu. En serie som präglas av hårt fysiskt spel där man måste förtjäna varje meter av planen som man har framför sig. Inget kommer gratis och ingen spelare kan ensam bära upp laget lika lite som laget kan leva på gamla meriter eller att man har bra passningsspel mm. Vi måste inse att varje beslut man gör på planen måste noga vägas. Varje passning eller rörelse innebär en möjlighet att skapa något framåt men också en risk att något kan hända bakåt. Det känns att Unikspelarna till varje pris väljer att ta risker i någon sorts desperat önkan/vilja att skapa något framåt. Allt för ofta innebär det att man ställer sitt egna lag i svårigheter och valen man gör har oftast en alldeles för hög svårighetsgrad.
Till seriestart måste laget utrusta sig med ett helt annat tålamod och starta matchen med att finna sina positioner och finna ett lugn i försvarsspelet. Därifrån, när tryggheten infunnit sig, kan man tålmodigt börja så smått ägna sig åt anfallsspelet med vetskapen att släpper man inte in något mål så vinner vi förmodligen matchen för oftast gör vi minst ett eller två mål framåt. Så såg faktiskt nästan hela förra säsongen ut. Det var oftast inte förrän i slutet av matcherna som vi avgjorde och vi släppte sällan till något bakåt i början. Alla tyckte trots det att vi spelade en fantastisk fotboll och var roliga att titta på.

Vi får se den här matchen som en varningsklocka och om problemen kvartsår när alla spelar med större hjärta och hjärna får vi närmare granska de individuella delarna av försvarsspelet men tills vidare tror jag faktiskt att det skulle räcka om alla tar ett större defensivt ansvar och värdera sitt spel noggrannare.

Nästa helg står Markim för motståndet, det blir en bra möjlighet att öva på de svagheter som laget visade i den här matchen.

Slutligen till det som var mycket roligt, Alexander Johansson gjorde comeback efter 1 1/2 frånvaro, efter sin otäcka knäskada. Kul Alex och det såg riktigt bra ut!