1 - 4

Glada spelare efter matchen mot EIS.

Ibland är man nervös inför en match för att en stark känsla för att man ska vinna inte är rätt och ibland har är man nervös för att någonting inte känns bra.

 På måndagskvällen var nervositeten påtaglig för det första alternativet. Allt kändes rätt, inga poängavdrag, nio raka segrar, ett fantastiskt lag som hade möjligheten att avgöra serien i näst sista omgången.

Det fanns ett problem, EIS, som är ett mycket bra lag och det visade man med eftertryck i första halvlek. Sett till målchanser ledde man klart på poäng och det kändes väldigt enkelt på de sättet man kom fram. Men det var Unik som gjorde första målet, och vilket mål det var. Efter en lyra in mot EIS-boxen nickar en försvarare ut bollen till Filip som får på en underbar vollyeträff utan chans för den annars duktiga EIS-keepern.

Unik etablerar ett visst tryck tidvis men har alldeles för bråttom och slår svåra och avgörande passningar i blindo. Unik kan med blotta förskräckelsen komma undan med en 1-0 ledning i halvtid. Unik leder matchen men EIS står för spelet.

I andra halvlek sker en stor scenförändring, EIS lyckas inte komma i närheten av Unikboxen och blottar sig alltmer under halvleken och under den "sista heliga Unikhalvtimmen" slår Abbe Baghoomian till med två fullträffar och Chay lyckas peta in en retur efter en underbar soloraid från Mitch. Två av målen var rena kontringsmål men ett av målen som Abbe gjorde föregicks av ett lekfullt passningspel ackompanjerade av sydländska olé från av publiken och på den 13:e passningen slår Abbe in bollen, ett mycket vackert mål.

Matchen påminner mycket om vinstmatcherna mot UIF och Märsta, ett tufft och jämt spel i första och ett fullkomligt fyrverkeri av mål i andra.

Naturligtvis måste alla få godkänt en sådan här kväll där Enavallens läktare var fylld av rödblå ungdomar från pojklagen och där även en och annan ärrad Uniksenior fick något vått i ögonen.

Men dagens man var utan tvekan Chay Liddle som totalt dominerade mittfältet med järnhand. Det gick inte att spåra ett felpass eller felpositionering på hela matchen, att han dessutom fick kröna sin gulstjärnekantade match med ett mål var inte mindre rättvist.

Unik i trean nästa år, för första gången i klubbens historia, en historisk insats av ett helt fantastiskt lag vunnit tio raka matcher under hösten, vem kunde trott de i somras.

En stor kram och ett stort tack till:

-alla supporters som hejade fram laget

- alla fantastiska spelare i laget, de som spelade men också de som inte spelade just ikväll

- vår ordförande Zidane Nekmouche som organiserat busslasterna med alla supporters

- supporterklubben som stöttat bussresorna ekonomiskt

- Owe Fredholm som lagt sin vakande hand över fotbollsektionen så att man nu står rustade för att möta ett liv i trean nästa år

-ledarna Magdy Refai, Erkan Dogan och vår duktiga materialare Per Törnqvist

Det här var nog inte en de bättre referatena jag skrivit men just nu har jag inte bara "eld i hjärtat utan i huvudet" också!

Imorgon vilar vi från träning och njuter av segern och syns åter på torsdag kl. 17.30 på Valsätras fina konstgräsmatta!