3 - 2

I ett glåmigt regnväder förlorade Unik derbymatchen mot UIF med 3-2. Det kan erkännas på en gång, UIF var det bättre laget. Man dominerade mittfältet med sin fältherre Fredrik Östberg totalt. Man kom med pinsam enkelhet upp till anfall och man hade för dagen abonnerat på första bollar, andrabollar, tredjebollar osv. Uniks passningsspel skulle få fotbollskolelever att nedlåtande le i smyg. Försvarsarbetet över hela banan var lika obefintligt som Polens försvar när tyskarna intog landet under andra världskriget.
Det var bara två saker som laget delade lika. Det ena var antalet heta målchanser i matchen och frustrationen över en bedrövlig domare. Det var inte främst hans felaktiga bedömningar utan hans totala brist för känsla av spelet. Unik drabbades hårdast då man får två utvisningar på två så snälla spelare som Ahmed och Al-Mosawi. Bägge två drabbas av två mycket hårda varningar var vilket tillintetgjorde Uniks möjlighet att slutspurta de sista 10 minuterna då man tvingades spela med bara 9 spelare.
Det är inte så mycket mer att säga om insatsen. Tyvärr var beslutet att byta om i Valsätra istället för i Ekeby inte så bra, det får lagledningen ta på sig. Man tappade koncentrationen så nära inpå match med en stressig bilfärd till Ekeby. Kanske laget skulle ha matchats på ett annat sätt men tanken är att ge flera chansen att visa vad man går för. Skador på Alex, Markus och Sebastian kändes kostsamma när matchen blev som den blev.
Nu är det inte världens katastrof att förlora mot UIF utan man får dra lärdomar till resterande omgångar. Enda spelaren som får guldstjärna idag var Daniel Pero som var chanslös på målen men i övrigt skötte sig riktigt bra trots några svåra situationer som han klarade galant.
När laget inte prestera som lag är det svårt för enskilda spelare att också lyckas, fotboll är trots allt ett lagspel. Vi får ta med oss att vi ändå gör två mål och skapar lägen för ännu fler.