Intervju med Tumbalegendaren Challe Berglund

8 dec 2020 0 kommentarer

Challe i Djurgårdströjan

Namn: Charles Berglund
Nummer i tumba: 11
Säsonger i Tumba: Inte helt säker men från första pojklagsåldern till 1:a året som J18 eller Bj som det hette då.
Tränare i Tumba: Tomas Storm

Idol som liten? Första idolen var Anders "Nöten" Wallin som spelade i Tumba och sedan i AIK men i övrigt är det Börje Salming som jag sedan fick spela med i OS -92.

När började du spela hockey och varför blev det hockey?
Lite osäker på när jag började men vet att jag hängde på en kusin till Rödstu Hage, kanske var 8 år ungefär.

Hur länge spelade du kvar i tumba och var gick första flytten?
Flyttade med Tomas Storm till Djurgården inför sista året som J18.

Var du redan från början en av dom bättre i ditt lag?
Absolut inte, 65:orna hade flera spelare med i TV pucken och jag var inte en av dom.

Hur kommer det sig att det var i tumba du började din hockeykarriär?
Jag gjorde ett år i IFK Salem´s hockeyskola innan jag hängde på kusinen till Tumba som sagt.

Minns du några ledare från åren i Tumba du skulle vilja lyfta fram som viktiga för dig?
Absolut och Tomas Storm är ju en STOR anledning till att jag blev den spelare jag var. Utan hans engagemang och kunskap hade jag inte kommit långt. Men jag vill även framhålla alla föräldrar som på ett passivt men ändå engagerat sätt bistod oss barn i vår hockey. Dom lät ledarna sköta träningar och matcher men hjälpte förstås till med skjuts till bortamatcher etc. Vi gjorde även en lagresa till Chicago där vi med hjälp av föräldrarna hade en eller två basarer och sålde en väldig massa böckling på kvällarna i de områden vi bodde.

Var i Tumba bodde du och i vilken skola gick du?
Jag bodde i Salem och gick i Skogsängsskolan i mellanstadiet och Berga i högstadiet. Cyklade till träningarna genom skogen förbi Möllebadet.

Vad tror/tycker du är den stora skillnaden på hockeyn för barn idag mot hur det var då du var liten? Med föräldrars engagemang tex. Tyvärr har det enligt mig blivit alldeles för mycket focus på individen och dess framgång och det rimmar väldigt illa för mig i en lagsport. Numera driver föräldrar sina barn mer mot att lyckas i idrott än via utbildning för att tjäna pengar, alltså inte bara inom hockeyn.

Att hålla på med idrott är mer än att bli proffs och tjäna pengar, det handlar även om att få en social utbildning. Att kunna anpassa sig i en grupp till andra människor och att kunna föra sig på ett bra sätt.

Samhället har ju förändrats på många sätt, man vågar väl knappt låta barnen åka kommunalt tex så vad som är rätt eller fel är svårt att svara på i det avseendet. Att skjutsa är väl i sig inget problem men jag, precis som även andra fd idrottare på toppnivå som jag pratat med upplever att föräldrar är engagerade på ett sätt som gör att barnen upplever mer stress på en prestation än vad det var när jag växte upp.