Laguppställning
Ledare
Referat
Vi är Tågarp (Innan match)
10 apr 2016
Det är 5 timmar kvar tills domaren blåser igång Tågarps AIK´s första match någonsin i divsion 4. Det är just nu fjärilar i magen och skräckblandad förtjusning. Vi ska göra detta tillsammans, vi ska njuta av denna eftermiddagen tillsammans, ute på planen ska vi kriga, lida, kämpa för allt vad vi är värda - tillsammans. Jag vet att alla vid sidan av planen som sätter sig bilar och bussar för att ta sig till Vinslöv och stötta oss och sin förening idag kommer att ge allt man kan för att bära fram sitt gula lag. Jag vet att varenda spelare som idag tar på sig den gulsvarta dressen har sett framemot denna dag länge, för många av spelarna kanske det är den största dagen i deras karriär än så länge.
Fotboll handlar i mångt och mycket när man går till botten med saken om en väldigt enkel sak – det lag som är beredd att offra mest ute på planen för att vinna är också det laget som allt som oftast går segrande ur striden. Jag bryr mig inte om någon gör en felpass, missar ett skott, kommer snett i markeringen – vi är alla människor, vi gör alla misstag och ingen kommer att hänga ut en lagkamrat för sådana saker. Tillsammans i allting vi gör ute på planen, i med- och motgång. Vad som är viktigast när vi tar på oss den gula tröjan, när vi representerar Tågarp ute på fotbollsplanen är att visa hjärta, att göra allt som står i sin makt för att på bästa sätt representera klubbmärket och dess historia. Att i varje situation, varje duell, varje närkamp, varje liten detalj ute på planen vara beredd att göra ALLT för laget. En sekund hit eller dit, en halvmeter hit eller dit – gör skillnaden mellan att vinna eller förlora. Fotboll är ett spel som handlar om detaljer, kanske ser det ut som tillfälligheter i efterhand, men så är det sällan. Tillfälligheter skapar man åt sig själv. Genom hårt arbete, genom enträget arbete och genom att vara modig.
Karaktär, stolthet och mod. Där har vi det. Tre enkla men ack så tunga ord. Det är alltid vi begär. Det är samtidigt det minsta vi begär.
Vinden ligger helt stilla över byn. Inte en människa syns på gatorna. En tystnad och en stillsamhet har lagt sig som en mjuk, varm filt över hela Tågarp. Som om vi vore mitt i stormens öga, som om det vore en öde by. Men det är så långt ifrån sanningen man kan komma idag. Ser ni vad jag ser? Känner ni vad jag känner? Förstår ni vad detta betyder?
Vad vi ser, vad vi känner, detta fenomen som vi upplever – det är lugnet före stormen. Det är den stillsamma ytan i kontrast till förväntningarna som bultar och stormar inombords. Det är tystnaden utåt då tankar virvlar runt i huvudet, det är en tystnad för det går inte att fokusera på något annat än vad som komma skall. Det är som om en hel by, en gul arme, tillsammans arm i arm förbereder sig för sin strid. Förbereder sig för att försvara Tågarps gulsvarta färger, kriga för klubbmärket på hjärtat, stå upp för dess 90-åriga historia och uppleva något som kommer skrivas in i historieböckerna i eftermiddag uppe i Vinslöv.
Jag är stolt, jag känner mig hedrad och jag känner mig tacksam för att ha blivit utvald att vara en del av den här gemenskapen. Att få äran att ta på mig den gula tröjan och representera det gulsvarta klubbmärket på bröstet. Idag skriver vi historia – och vi gör det tillsammans. I med och motgång – tillsammans. Låt oss nu göra denna historiska dagen till en dag vi länge kommer minnas. Tillsammans är vi Tågarps AIK.
//Herman
Dagen efter plötsligt i Vinslöv
Tågarp invaderade Vinslöv i seriepremiären.
Idag, 19:22 0 kommentarer
Så har det gått drygt ett dygn efter det att domaren blåste av matchen uppe i Vinslöv igår och förkunnade att Tågarp tagit sin första poäng i division 4 någonsin i föreningens historia. Vi gjorde det inför ett fantastiskt stort och högljutt bortafölje som gjorde sitt bästa från sidlinjen för att bära fram laget ute på planen. Så långt är allting frid och fröjd. Vi upplevde vad jag skulle vilja säga en på ytan väldigt klassisk premiärmatch. Det var mycket kamp ute på planen, mycket anspänning och viss nervositet och press på sina ställen – vilket gör att matchen som premiärer i allmänhet präglas mer av kamp och viljan än av skönspel och att de tekniska felen är fler än vanligt.
Vi inleder denna match fantastiskt bra skulle jag vilja säga och tar tag i taktpinnen direkt. Vi ligger högt och intensivt i pressen och skapar flera goda möjligheter till mål. Men det dröjer tills den 15:e minuten innan Adnan får göra Tågarps historiskt första mål i fyran och ger TAIK en helt rättvis ledning. Sanningen är att kikar vi tillbaka på första halvtimmen så ska matchen faktiskt vara stängd här. Vi har fulloktaniga målchanser som borde blivit fler mål och en helt annan matchbild framåt. En duktig hemmamålvakt och något svaga avslut av oss gör dock att vi går till pausvila med enbart 1-0 i bagaget, vilket senare skulle visa sig bli dyrköpt.
Andra halvlek blir något jämnare och spelmässigt blir det mer och mer kamp och vi faller in litegrann i Vinslövs lite mer primitiva fotboll istället för att försöka fortsätta med det kombinationsspel som varit lyckosamt i inledningen av matchen. Vinslöv spelar såklart desperat i andra halvlek och känner ju att man bara är ett mål från att ta poäng och krigar på för 100%. Det är mycket långbollar och fasta situationer i andra halvlek, där Vinslöv är tunga och starka. Hampe gör bland annat en fenomenal räddning på nick efter en hörna där nog hela Sparbanks Arena i Vinslöv trodde på mål men där Hampe gör en enhandsräddning i världsklass.
Vi lyckas inte stänga den matchen genom att utnyttja vårt spelövertaget och göra 2-0. Om vi fått in tvåan tror jag att luften gått ur Vinslöv något och vi kunde gått mot en seger. Istället så vittrar man morgonluft i hemmalaget och lägger allting på ett kort framåt med långa bollar mot straffområdet. Det är på en hörna ifrån höger med knappa kvarten kvar som också kvitteringen kommer på nick. Vinslöv får momentum efter målet medans det blir som en rejäl uppförsbacke för oss efter att ha haft ledningen i hela matchen i stort sett och skapat mängder med målchanser för att också dubbla ledningen. Sista kvarten böljar fram och tillbaka, vi får ett mål bortdömt för offside och har en straffsituation, medans Vinslöv skapar några halvchanser utan resultat. Premiären slutar 1-1 och vi lämnar årets första seriematch med en historisk poäng.
Jag gillar att få lite distans till matcherna innan man fullt vill analysera och försöka sig på att dra några slutsatser. Det är nog fler som borde låta såväl känslorna svalna som promille att dämpas innan man ger uttryck för diverse åsikter publikt på såväl gästböcker som i inblandades ansikte. Efter slutsignalen så var det en enorm tomhet som jag kände inombords och jag tror att många delade med mig i omklädningsrummet. Vi hade gjort en överlag bra match, skapat målchanser som normalt sett ska ge omkring 3-4 mål i det här laget. Vi har snittat 3,5 mål/match under försäsongen och varit i matcher där vi skapat betydligt mindre än vad vi gör mot Vinslöv men ändå gjort fler mål. Det är en sådan dag där de tekniska misstagen blir avgörande dessvärre, där bolljäveln inte vill in och inte studsar helt våran väg. Fotboll avgörs av detaljer och tillfälligheter. Dessa hade vi inte med oss idag. Självklart är vi (jag talar framförallt för mig själv såklart men tror att många har samma uppfattning) oerhört besvikna över att våran insats inte når högre höjde eller att det framförallt inte räcker till fler poäng. Vi har höga krav på oss själva och är långtifrån nöjda med 1-1 mot Vinslöv. Tvärtom, det behöver ni inte tveka för en sekund.
Men samtidigt så har jag svårt att känna besvikelse över annat än min egna insats. Kikar jag på laginsatsen som Tågarps AIK gör i Vinslöv känner jag oerhörd stolthet. Vi förlorar poäng igår på dålig inställning, dålig karaktär, dålig moral eller att viljan inte finns där. Snarare tvärtom. Varenda gulsvarta spelare krigade för klubbmärket på bröstet, gav 110% i varje moment ute på planen i 90 minuter för att ge alla tillresta och den gula byn en seger. Karaktär, stolthet och mod var det jag efterlyste inför matchen och dessa ord blev mer än ord och detta levde vi upp till ute på planen. Men fotboll är sådan här att ibland vill det sig inte, oavsett hur mycket man vill, oavsett hur hårt man krigar eller hur mycket man springer. Vi gör mer felpassningar än vanligt, vi står för fler felbeslut än vad vi normalt sett vill acceptera och vi missar målchanser som vi måste göra mål på. Sånt är livet och sån är fotbollen. Hade vi satt varje passning varje gång och varit hundra procentiga snipers vid varje målchans hade vi inte spelet i division 4 utan levt på fotbollen. Jag säger inte att vi accepterar ovan, långt därifrån, som jag nämnde tidigare så har vi i gruppen men kanske framförallt individuellt väldigt höga krav på oss själva och vill väldigt mycket och tror på det här laget extremt mycket.
Man vill lägga sig ner och dö efter en sådan besvikelse som gårdagen. Men det kommer inte att hjälpa och det finns inget vi kan göra åt det nu utan nu är alla blickar riktade framåt, mot nästa utmaning och nästa match. Premiären är avklarad och vi fick en poäng på bortaplan, trots alla de tekniska misstagen vi begick och trots nervositet och anspänning. Det ska vi ta med oss. Vi gör många bra saker uppe i Vinslöv och det är egentligen bara det lilla sista som fattas igår, gräddet på mosen eller kaviaren till champagnen.
Jag vill passa på att tacka för det enorma stödet som fanns på läktaren i Vinslöv igår. Att gå ut till match och mötas av ett hav svartgula halsdukar gav gåshud och stödet hördes matchen genom. Ni var värda mer än en poäng uppe i Vinslöv, det kan vi alla vara överens om. Weltklasse rakt genom! Från botten av mitt hjärta och hela från hela laget – stort tack!!
Vad som drar lite smolk över det hela är de reaktioner som riktas mot tränare Friberg efter matchen, såväl verbalt vid hemkomst till Tågarp som på gästboken. Att det ska finnas krav på laget och tränarna är såklart helt naturligt. Men kraven måste vara rimliga och dialogen måste gå att ha på en annan nivå. Vi har spelat en seriematch, en historisk premiär, och man spyr ut sån galla. Jag är kanske naiv, men jag är samtidigt fortsatt helt övertygad att den typen av inställning inte är något som förknippas med den stora massa underbara TAIK:are. Snarare tvärtom. I min värld har 99,9% av alla TAIK:are samma inställning som jag till det här – tillsammans är vi Tågarps AIK tillsammans. Såväl i medgång som i motgång. Den gemenskapen och det engagemanget som jag känt från dag ett i Tågarps AIK ska man vara oerhört rädda om och vårda ömt. Det är något väldigt fint och unikt. Det ska inte någon eller några enstaka idioter få förstöra.
//Herman