Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
3 maj, 11:02
Valborg i Rävlanda kvällen innan, där elden i vanlig ordning samlar byn, värmer upp vårkylan och påminner om något större än bara årstider som skiftar. Och så, dagen därpå, 1 maj – när röken har lagt sig och glöden snarare ligger och pyr än flammar – då är det dags att kliva ut och visa vad som faktiskt finns kvar.
För vår del innebar det bortamatch mot Sandhult, i ett möte som på många sätt kändes nytt. Det är, så vitt vi kan minnas, första gången på mycket länge som Rävlanda AIS och Sandhults SK ställs mot varandra, och i alla fall första gången i modern tid. För undertecknad var det dessutom premiärbesök på Thåängen – ännu en av de där klassiska platserna där fotbollen lever nära både planen och människorna runt omkring.
Matchen kom att präglas av ett underlag som krävde sina justeringar, där vi valde en något rakare och mer direkt väg framåt än vad vi vanligtvis söker. Det innebar dock inte att vi övergav vår identitet, utan snarare att vi anpassade uttrycket utan att tumma på innehållet – vi rullade boll när det fanns utrymme, men tvekade inte att spela längre och mer framåtriktat när matchbilden krävde det.
Direkt efter avspark märker man hur matchbilden kommer se ut. Det är vi som kommer diktera villkoren denna ljumna första'maj'afton i Sandhult. Redan efter fem minuter har vi skapat två gyllene lägen och i sjätte minuten vinner Philip bollen högt efter hög press. Tar sig runt och spelar in till Viggo som stöter in 0-1 med bredsidan på ett tillslag.
Strax därefter kommer så kallduschen. Sandhult lyrar upp en boll som vi inte får undan. Bollen landar hos en hemmaspelare som placerar in kvitteringen till 1-1. Från ingenstans kom det, men det skulle stanna där.
Vi fortsätter spela och hittar läge efter läge. Sandhult är steget efter varje gång och får lida ont av vårt spel.
I 21'e minuten tar sig Erik upp och får ett fint läge. Erik, som för dagen spelar 6'a, gör en fantastisk första halvlek (tvingas dock utgå efter huvudskada efter dryga halvtimmen spelad). På ett tillslag klipper han till med en hård curl som borrar sig upp i bortre krysset. 1-2.
Två minuter senare är vi kvar i boxen efter en hörna. Emil får tag i bollen och avlossar en klassisk tåpaj - stillastående. Bollen avlossas så snabbt att ingen hinner reagera och går rakt upp i nättaket. 1-3.
Strax innan paus gör vi en riktigt bra omställning. Viggo kommer loss på vänsterkanten. Översteg, tunnel och inspel med en vacker, trivela, höger utsida. Philip kommer först på förstastolpen och trycker in 1-4 i första hörnet. Vackert!
I paus handlar det om att fortsätta trycka på och inte slå av på takten som vi gjorde förra veckan mot Töllsjö.
I 53'e minuten vinner Sebbe bollen högt. Driver ensam mot mål. Räddning och retur som landar hos Viggo. 1-5. I anfallet efter vinner vi bollen direkt. Elias driver fram och slår en lång kross till vänster till Emil. Han tar ner den och curlar in 1-6 i bortre krysset. I 61'e minuten kommer Robin loss och fri. Han rivs ner i boxen. Straff. Philip ger bort straffen till Robin. Trots hemmaklackens försök till provocerande bakom mål sätter han 1-7 distinkt. Sandhult reducerar på hörna och Emil avslutar målskyttet och fullbordar sitt hattrick efter att Petter drivit genom hela Sandhult från sin vänsterkant och serverat bollen snett inåt bakåt.
När matchen summeras landar vi till slut i en seger med 2–8, siffror som i ärlighetens namn hade kunnat vara ännu större sett till både spelövertag och antal skapade målchanser. Det fanns en konsekvens i vårt agerande, en vilja att fortsätta framåt och ett kollektivt ansvarstagande där samtliga bidrog till helheten.
Emil Hernborg står för ett hattrick, men hans insats sträcker sig långt bortom de tre målen i sig; han påverkar rytmen, skapar ytor och är ständigt involverad i spelets avgörande skeenden på ett sätt som ger hela laget en annan dimension. Tremannaanfallet med Viggo, Philip är så sylvasst att det inte går att värja sig för som försvarare.
Samtidigt bjuds vi på flera mål av hög kvalitet – Eriks distinkta avslut, hårt och precist curlat i bortre, Philips fullbordade omställning efter ett förarbete av Viggo som andas både kyla och kvalitet, samt Emils tre fullträffar som var och en bär sin egen prägel: det oväntade avslutet från stillastående position, den eleganta bågen in i bortre krysset och den direkta avslutningen efter Petters kraftfulla framfart längs vänsterkanten.
Det finns något talande i hur matchen utvecklar sig, inte bara i resultatet utan i sättet vi tar oss an den. För när mycket runt omkring förändras – underlag, tempo, förutsättningar – så handlar det ytterst om att kunna behålla sin riktning. Kanske är det just där kopplingen till dagen innan blir som tydligast. För även om lågorna från Valborgsbrasan i Rävlanda hade falnat, så är det upp till oss att se till att elden inte gör det. Att bära den vidare, vårda den och låta den ta ny fart – inte i ett enskilt ögonblick, utan över tid. Den här gången gjorde vi det och nu gäller det att fortsätta mata på, så att det som brann starkt i Rävlanda inte bara blir ett minne av en kväll – utan en riktning för resten av säsongen.
| Herrar, Div 5 Sydvästra | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|
7 | 4 | 2 | 1 | 22 | 12 | 10 | 14 |
|
|
7 | 4 | 2 | 1 | 17 | 8 | 9 | 14 |
|
|
7 | 4 | 1 | 2 | 16 | 6 | 10 | 13 |
|
|
7 | 4 | 1 | 2 | 11 | 11 | 0 | 13 |
|
|
7 | 3 | 2 | 2 | 17 | 13 | 4 | 11 |
|
|
7 | 2 | 3 | 2 | 14 | 14 | 0 | 9 |
|
|
7 | 3 | 0 | 4 | 13 | 15 | -2 | 9 |
|
|
7 | 2 | 3 | 2 | 9 | 12 | -3 | 9 |
|
|
7 | 2 | 2 | 3 | 12 | 14 | -2 | 8 |
|
|
7 | 2 | 0 | 5 | 14 | 19 | -5 | 6 |
|
|
7 | 2 | 0 | 5 | 11 | 23 | -12 | 6 |
|
|
7 | 1 | 2 | 4 | 11 | 20 | -9 | 5 |
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies