1 - 4

Tänkte inleda med hur jag gick och köpte smågodis och åt middag med klubbpresidenten, träffade en spelare och funderade på livets väsentligheter innan jag tog mig mot Skarpnäck och match och hur jag samtidigt lyssnade på Glenn Gould i hörlurarna, men avstår av respekt för tråkighetsfaktorn. Det är ju trots allt en matchrapport.

FC Sampierdarenese vs Westermalms IF FK 

Matchen i går kväll på ett sommarvarmt Skarpnäcks sportfält var en av de trevligaste matcherna i årets serielunk. Inga hårda ord (nåja) Endast en varning och en lugn harmonisk Jensing (inte det minsta aggresiv, men det beror nog mest på att han snart får betalt).

Matchen inleddes med slarvigt spel från båda lagen i ett tempo som var något för högt för att spelet skulle vara behagligt att titta på. När det gått ca 15 minuter började det så sakta lugna ner sig och Westermalm började få kontroll över händelserna. Motståndarna spelade nästan exakt som vi trodde. Scoutingteamet hade gjort ett grundligt arbete denna gång.

De backade hem och sökte sina snabba anfallare via långa, svepande bollar bakom vår backlinje. Men vår vana trogen i år så släppte vi inte till några farliga målchanser. Bara nästan.

i mitten av första halvlek fick vi till en fantastisk spelvändning. Peter vänder upp på mitten och slår en lång boll diagonalt mot vänster. Fler med mig trodde nog att den var för lång och att motståndarna skulle få kontroll över den, men icke sa nicke. Som skjuten ur en kanon kom Gurkan springande. Han hann upp bollen innan den rann över kortlinjen och slår ett inlägg som snyggt stöts i mål av deras mittback. Klockrent självmål, men den för dagen mycket duktiga visslaren lovade att skriva upp Gurkan som målskytt. Men det gjorde inte wesermalms allseende sekretariat. endast assist kommer skrivas upp.

i övrigt så kännetecknades första halvlek, som så många gånger förr, av slarvigt spel från de randigas sida. Jag vet inte varför det blir så, men där måste vi förbättra oss. Vara på tårna redan från början för att mot slutet flyga fram över planen.

Halvtidssnacket ägnades just åt detta. "Höj koncentrationen, fokusera mer och gör det vi kan bäst" var budskapet, och så blev det.

Andra halvlek blev sen en klang och jubel-föreställning. Westermalm anföll. Westermalm passade och Westermalm gjorde mål.

2-0 kom efter ett fantastiskt anfall på vänstersidan. Väggspel, överlappar och en snygg petning ställde Christian fri i skottsektorn, allmänt kallad "Slottet". Stenhårt och otagbart i vänstra krysset. Därefter fick Stoffe för andra matchen i rad trycka in bollen i nät efter ett lika snyggt anfall. Assisterare var Rocco. Även denna gång från vänstersidan. 3-0 och matchen var i praktiken avgjord. 4-0 placerades snyggt och säkert in av Davide efter ett inlägg, från höger denna gång. Det var hans första spelmål för klubben och man verkligen såg hur glad han blev. Även denna gång stod Rocco för assisten. Vilken start på hans Westermalms karriär. Tyvärr kunde vi inte hjälpa Nils att hålla nollan. Med 1 minut kvar gick vi för en gångs skull bort oss i försvaret och Samp kunde, i möjlig offsideposition, slå in reduceringen.

Ett fantastiskt resultat för oss som bidrar till att spänningen fortfarande lever i serien.

Matchens spelare blev Kalle Lindhe för sitt superba försvarsspel och Rocco för sina två assist. Glädjande att vi, enligt våra akademiska antagonister,trots skitfotboll vinner så övertygande. Well done.

Resulatet innebär att vi är ensam tvåa inför sommaruppehållet, men vi har en match kvar att spela. Redan nu på söndag smäller det igen. Maccabi på borta (fast hemma) plan.

Matchstart 14:00 på Stadshagen.

Walk on...