Dela nyhet
2017 års fotbollsäsong i ett (cocos)nötskal del 2, "Bataljen i Benicassim"
19 okt 2017 0 kommentarer
Innesäsongen avklarad och nu var vi färdiga för nästa utmaning: hur håller vi ihop ett lag där vi knappt var träningsmässiga antalsmässigt? Under februari och mars fick vi stöttning av Filip Lundahl med fys-träningen vilket var ett välkommet avbrott mot uteträningar på konstgräset och ett och annat pass i slingan. Här vill jag berömma er alla för att ni hängde i med fysträningen, även på slinganpassen, och gav järnet! Redan här kändes det att vi tagit ett mentalt steg relativt tidigare år. Vi körde också massor av possessionspel för att jobba med hur vi agerar med folk på alla håll och få upp vår omvärldskontroll, men också för att det är en bra modell om man är lite färre på träningarna! Samtidigt jobbade vi in Felicia i gruppen och Ida kämpade på med sin rehabträning.
VI hade liksom innan valt att inte delta i DM-spelet vilket detta år fick den märkliga effekten att vi fick svårt att fånga in motståndare till träningsmatchande! Bara Wormo och Glimåkra nappade på våra lockrop i närområdet samtidigt som vi själva avböjde matchande mot Stattena i ett läge när vi var som tunnast i truppen. Jag ska vara ärlig och säga att i det läget kändes det inte som vi skulle reda ut det här året med äran i behåll, men hur fel var inte det! Samtidigt så planerade vi för en flygande start på seriespelet med träningsläger i Spanien/Benicassim. Första träningsmatchen innan träningslägret var mot Wormo och det var inget som värmde i mitten av mars! Förlust med 4-2 efter mål av Karlsson och Kajsa H. Helgen efter däremot så presterar vi en kanoninsatts mot Glimåkra där vi får med oss 1-1 på bortaplan efter mål av Linn med mersmak mot ett lag som luftade sin tilltänkta starttrupp! Framförallt andra halvlek var vi vassa och det kändes att vår fysik var så bra som vi hoppades på!
I takt med att träningslägret närmade sig så blev också antalet deltagare per träning allt högre. Lite återkomster från långresor och prio på alla veckans träningar gav resultat och vi började se lite ljusare på situationen! I april åkte vi sedan på ett sedan länge efterlängtat träningsläger i Spanien, närmare bestämt till Benicassim. Vissa ledare visade vad de ägnar sig på jobbet, andra förberedde vår ankomst mitt i natten. Varmt och gott väder, nära till träningsplanen, OK hotell, bra träningstider och fantastisk service från klubbrepresentanterna som följt med ner för att stötta oss ger bra tillfälle att svetsa samman truppen. Chockladtoppingen på resan var naturligtvis träningsmatchen mot Villareals ”andralag”. De hade förhört sig om var vi spelade i för division: Division 2, aha Segunda division? Si! Nu är det lite skillnad kan jag meddela på Division 2 Sydvästra Götaland och Segunda Division i Spanien (alltså nivån precis under La Liga (Primera division) även om de har en viss geografisk indelning och därmed flera div 2 serier. Efter en inledande kvart där vi håller spelet uppe och har en riktigt vass målchans signerad Johanna och Linn så börjar de Spanska (och jo, där var en Skottska och en Fransyska också) tjejerna få fart på rullandet och trots att vi gör en bra match så bjuds vi på en 6-0 överhalning! Samtidigt så tändes något som vi sett mycket under året: glöden i ögonen att nu hjälper vi varandra! Återigen ett kanonläger med er och vi kan bara konstatera: det finns inget bättre än att fara iväg på väl planerade och genomförda träningsläger! I samma andetag så kan vi väl också n'mna att några av Dam-A deltog i en lite improviserad träningsmatch med U-laget mot ett engelsk skollag, och här bjöds vi på sidan på en riktig överraskning. Trots att dessa tjejerna var ganska korta till växten, och såg så snälla och timida ut i matsalen, så smällde det i varenda närkamp ivrigt påhejade av skolansandra gäng som var ett grabblag! Här pratar vi Stoke-Huddersfield från tipsextra 1974!
Väl hemkomna i mitten av påskveckan så beslutade vi att det var fördel att läka småskavanker och vila ut efter lägret istället för att klämma in en massa träningar innan årets seriepremiär borta mot Centern på Påskdagen. En halvbesatt träning dagen innan gjorde väl inte att vi visste bättre var vi skulle stå spelmässigt heller? Inledningen av seriespelet bjöd på idel nya motståndare men gemensamt för de första 7 matcherna var att vi spelade ett fantastisk solitt försvarsspel, över hela banan! Med undantaget av att Felicia fick göra en strålande reflexräddning ett par minuter in i premiärmatchen mot Centern (kanske var det där vår väg stakades ut?) när backlinjen tittat lite mycket boll så släppte vi knappt några chanser alls. Samarbetet mellan Felicia och Tove/Agnes satt som en smäck och samarbetet ut mot Elli och Matte på ytterbacken funkade precis lika bra! Vi kanske inte riktigt får igång vårt anfallsspel över hela linan, men det är tillräckligt bra för att vi ska vinna matcherna och få med oss tre poäng! Redan här märks det också att våra offensiva rutinerade pjäser har tagit ett tydligt steg fram efter vintern! Karlsson börjar få fart under galoscherna efter hand som antalet träningstimmar ökar, Linn snittar en poäng per match, Johanna får en ganska fri roll och Kajsa H äger vårt innermittfält! Samtidigt så stöttar laget varandra och som Elli så snyggt konstaterade: vi hjälpte varandra bra under den här perioden! 7 raka vinster i inledningen med noll insläppta mål talade sitt tydliga språk och vi seglade ifrån lite grann i toppen av serien då de andra lagen tog poäng av varandra och dessutom gick på en och annan mina från nedflyttningskandidaterna. Så trots att vi inte spelat på topp och det finns mer att ta i laget, så var det där vi var när det närmade sig årets första ”norrortsderby” mot Hittarp, i topp. Det spelmässiga undantaget var väl hemmamatchen precis innan Till detta och resten av säsongen återkommer jag nästa gång!
Kommentarer