Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Likheter mellan kunskapsutveckling och musik framstår tydligare om vi uttrycker det som likheter mellan att skapa ny musik och att skapa ny kunskap. Jag jämför här mitt kunskapande med Jazzmusikern Gilbert Holmströms musikskapande. Jag gör det dels för att lyfta fram vad Gilbert har gjort när han inte är här på ön, dels för att, genom denna jämförelse säga något om min syn på forskning i betydelsen den kunskapsutveckling som kan jämföras med musikutveckling!
MED KULTUR MENAR VI
Vad vi gör (olika aktiviteter) och hur vi lever (olika livsformer).
Aktiviteter kan vara fester, idrott, musik eller konst.
Livsformer kan vara hur vi organiserar fritid och boende, som föreningar. Eller hur vi beter oss gentemot varandra i vår vardag; hur vi hälsar, hjälps åt.
En viktig fråga för kultur är relationen mellan gammalt och nytt. Här kan du läsa flera Kalvsundbors syn på Kalvsund – Röster från Kalvsund; sammanhang där Kalvsunds kultur speglas. Men först några funderingar om kunskap och musik.
Förord, Ön
Vad är Ö-utveckling?
Hur är det med framtiden?
Går den att se?
Går den att påverka?
I vårt förra samtal, där Charlie skrev anteckningarna talade vi bland annat om att Kalvsund kanske också kan ha nytta av erfarenheter som Kalvsunds-bor har fått i andra sammanhang än här på ön.
Så nu ska jag försöka göra just det.
När jag visade ett utkast av denna text för öns ”TIGER” fick jag ungefär följande reaktion:
Vilka spännande resonemang du för: Riktigt intressant läsning som leder fram till att nu ska vi bli lite mera ”visionära”.
Det kommer bli ett mycket svårare arbete än det ni gjort hittills som varit mer deskriptivt. Men icke desto mindre spännande!
I brist på nya möten och samtal har jag, för att skriva denna text, använt gamla texter om Kalvsund, Brännö, Järvsö. Pingyao och annat.
Pål Silow Wiig
Kalvsund i november
Förord
Denna text består av anteckningar och reflektioner som Charlie Karlsson gör från ett samtal mellan Eva, Ove O. Christer K, Anette och Pål.
Temat är; Då, Nu och Sedan
– eller – Vad vill vi göra med vår ö?
Förhoppningen är att denna text ger upphov till en fortsatt diskussion om vad vi gemensamt vill uppnå och hur det ska gå till. En del av denna diskussion kan vara frågan om vad vi kan göra med alla de resurser som finns hos personer som bor här på ön, men som nu inte används här.
Charlie skriver: ”En blir till genom det en gör. Ens tidigare symboliska kapital (så som kändisskap eller på andra håll uppmärksammade meriter) behöver inte ha ett värde här på ön. Jag tänker på gott och ont. Det negativa kan vara att viss kompetens och erfarenhet riskerar att gå förlorad.”
Eller som det står i Jazz, forskning och vardag:
"Jag uppskattar kalvsundskulturen för att det som räknas här är det som sker här och det man gör här. Därför kan Kalvsund användas som en fristad från jobbet i stan. Vi möts inte här med våra olika yrkesidentiteter. Vi möts som människor. Våra relationer kan därigenom upplevas som mera meningsfulla och värdefulla. Det öppnar en möjlighet att bli mera meningsfulla människor. Samtidigt innebär detta att det här finns människor med erfarenheter och resurser som inte (ännu?) kommit till uttryck, som Kalvsundssamhället inte (ännu?) använder sig av.”
Vi hoppas på en givande diskussion. Vi tror det finns flera som vill vara med och tala eller skriva även om sådana erfarenheter som inte ännu är en tydlig del av Kalvsundskulturen.
Så, hör av er.
Charlies text inleds med en påminnelse om varför det är så viktigt att lära känna Kalvsund! Vi ses och hörs;
Charlie, Eva och Pål
Kalvsund 2020 10 26
Kalvsund är lagom stort.
Vi som bor här kan därför lättare se att vi faktiskt är beroende av varandra.
Här vet vi vem som gör vad. Många av oss vet vem som plogar och sandar våra gator samt klipper vår fotbollsplan. Det är därför lättare att se att det som görs behöver göras och om det inte görs så blir det ett problem för flera, ja för alla och envar.
Den större helheten!
Det kan vara svårare att se hur allt hänger ihop; att vi är beroende av varandra; att vi alla också är medlemmar i en större, gemenskap. Genom pandemin kan vi kanske få syn på att vi är en del av ett kollektiv, eller att vi alla är en del av ett större sammanhang där varje individuell handling får betydelse för helheten. Insikten ställer krav på våra personliga individuella val.
Först måste vi våga se att vi alla är delar av samma pandemi. Då kan vi också se att det bästa beslutet för mig är inte det som bara är bäst för mig utan det som är bäst för mig och alla andra sammantaget.
Skydda sig själva för att skydda andra:
Det är lättare att förstå varför riskgrupper bör skyddas, att vi måste vara försiktiga när vi besöker gamla och redan sjuka. Det är lite svårare att förstå att i en pandemi måste alla mottagliga också skydda sig själva för att skydda andra. Vi måste betrakta alla som mottagliga så länge vi inte vet vem som är immun. När unga och friska utsätter sig själva för en smitta som kanske inte är så farlig för dem, kommer smittan också – och just därigenom oundvikligen allt närmare de känsligare grupperna eller människorna.
Det är lättare att, lokalt här på Kalven, se att det som vi gör eller inte gör angår alla – och inte bara oss själva. Men det gäller även globalt. Så, läs:
RÖSTER FRÅN KALVSUND
Nu finns de första adertons (18) röster att läsa även här. Det är bara att bläddra ned en bit.
Förord: Sammanhanget.
Du får som läsare en inblick ett sammanhang där de 18 rösterna som hördes i del 1 blev till. Förutom de enskilda samtalen som bandades och skrevs ut hade vi också ett antal gemensamma möten.
Här kan man läsa om hur nya tas emot i gruppen, hur alla kommenterar de nyas presentationer.
Vi diskuterade Kalvsunds kombination av litenhet och öppenhet. Vi talade om ”stabors” svårigheter att ta sig in på Kalvsund och ”Kalvebos” svårigheter att ta sig in på Öckerö. Vi talade om att skapa ett ”Hemma” och om att skapa ett ”Vi”. Vi talade om att svårigheten att förstå och om kraften i att våga bejaka varandras olikheter; om Kalvsunds gemensanhetskultur.
Detta möte hölls i november år 2018.
Då kunde vi se fram emot att flera var på gång att bosätta sig här samtidigt än vad som hade varit fallet sedan sill-periodernas tid och vi undrade hur nykomlingarna skulle uppfatta oss som bodde här och hur vi skulle uppfatta de som kom hit.
Nu finns erfarenheter som kan ge svar.
Detta avsnitt handlar om Kalvsund i ett musikaliskt sammanhang, avgränsat till Jazz med ett fokus på improvisations-jazzens internationella värld. Man kan också säga att det handlar om Gilbert, men inte om Gilbert som Kalvsundsbo i första hand utan snarare om Gilbert i ett annat sammanhang; som Jazzmusiker.
En rimlig fråga är: Vad har detta med Kalvsund att göra? Inte mycket är ett rimligt svar. Jazz är i huvudsak ett helt annat sammanhang, men beröringspunkter finns. En av flera beröringspunkter är Gilbert, vars släkt har bott här i flera generationer. Han har spelat på Panget här. Han har deltagit i projektet ”Vad betyder Kalvsund, för dig?” och vi (Eva och Pål) har lärt känna honom. På Kalvsund finns också många andra musikaliska sammanhang som detta avsnitt inte handlar om, men som
kan lyftas fram i kommande avsnitt om någon så önskar. Vi (Eva och
Pål) är intresserade av Kalvsund och olika företeelser och resurser som
finns här. Vi tar gärna emot idéer och önskemål om olika röster från Kalvsund och bidrar gärna till att lyfta fram flera röster.
MED KULTUR MENAR VI
Vad vi gör (olika aktiviteter) och hur vi lever (olika livsformer).
Aktiviteter kan vara fester, idrott, musik eller konst.
Livsformer kan vara hur vi organiserar fritid och boende, som föreningar. Eller hur vi beter oss gentemot varandra i vår vardag; hur vi hälsar, hjälps åt.
En viktig fråga för kultur är relationen mellan gammalt och nytt. Här kan du läsa flera kalvsundsbors syn på Kalvsund – Röster från Kalvsund; sammanhang där Kalvsunds kultur speglas.
Nu är ”Skolan” sammanhanget.
Här får Du som läsare möta tre personer som alla
har sin relation till det som var Kalvsunds skola
och stolthet från 1910-talet till 2010-talet.
Så, Skolan är inte längre en skola. Det är 25
lägenheter som, har fyllts av nya Kalvsundsbor.
Du får nu möta Anette, som är den senaste
inflyttade i den gamla skolan.
Christer som ”alltid” ägt sitt eget hus här på ön,
men som nu bor i skolans gymnastiksal samt
Ove som varit byggets Kalvsundsrepresentant.
Kalvsund
2020 08 15
Eva och Pål
Under 1980-talet samlades några Kalvsundsbor i studiecirkelform för att samtala om sina minnen av Kalvsunds historia. Deras berättelser lades till grund för delrapport 5 (av 10) i Hembygds-projektet.
År 1989 gav kulturnämnden i Öckerö kommun i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan ut en rapport under namnet ”Kalvsund – öns historia, från 1984 och bakåt i tiden”.
Redan då fanns en förhoppning om att någon vill forska vidare. Nu kanske det är dags att gå vidare på något sätt?
Del två avsnitt två är en kommentar till kalvsundsboken. Kalvsundsboken är tyvärr slutsåld. Diskussioner har förts länge om att göra en andra upplaga, men än så länge utan resultat. Den finns dock numera på nätet Länk: https://www.ockero.se/download/18.469cbbbb16abe71b62897511/1560508542078/kalvsund_1989.pdf
Kommentarerna kanske reser frågor som vi, i så fall, kan ta med oss till kommande diskussioner och som kanske kan inspirera till fortsatt liknande arbeten? Denna text skrevs för första gången under år 2018 och har nu år 2020 redigerats något.
Några frågor som vi då år 2018 diskuterade var om Kalvsund nu har blivit en perifer semesterort utanför stadskärnans arbetsplatser och kulturliv från att historiskt har varit just arbetsplatscentrum med många bra kulturella aktiviteter.
Kalvsund kanske är en ort utan arbetsplatser med hög livskvalitet? Eller ett ställe där allt flera jobbar hemma?
Vi frågade oss också: Vilken är Kalvsunds nya hjärta? Tidigare var det ju Skolan, Posten och Affären. Nu kanske det är Färjan, Kiosken, ”Körrgårn”, Såsen och Boulen?
Eller vad?
Kalvsund 2020 07 04
Eva och Pål Silow Wiig
Innehåll
Håkan 53 år Här finns ingenting.
Gunnar 52 år Kalvsund har en stark gemenskap.
Harald 62 år Jag vill ha individer omkring mig som tänker.
Håkan 72 år Huset som kom hit stock för stock.
Gerda 63 år Kom seglade förbi ön.
Arvid 22 år Bor nu på ”Skolgården”.
Pelle 60 år: Jag cyklade från stan.
Ylwa 16 år: Jag var kanske för trygg.
Ninni 55 år: Om att komma hit och att komma in.
Erik R, 93 år En sommargäst från början.
Anita 79 år Har bott i samma hus hela sitt liv
Erik M, 23 år Om att växa upp här.
Gilbert, 80 år: Om att brinna för kappsegling.
Christel, 41 år: Bli en del av kulturen.
Christer, 63 år: När jag lämnar ön företar jag en resa.
Adam 15 år: När man inte kan simma får man inte gå själv på bryggan.
Camilla 54 år: Havet är ständigt närvarande.
Charlie 25 år: Jag är 6:e generationen på ön.
NU: HÅKAN, GUNNAR OCH HARAND
Nu får vi möta Harald som söker sig hit efter att letat på många olika ställen. Gunnar som har varit ordförande i Kalvsunds idrottsförening i åtta år samt Håkan, den ständige sekreteraren, som har sitt svar på vad som finns här.
”Jag sökte ett fungerande skärgårdssamhälle och vill ha individer som tänker, handlar och är orädda omkring mig”. (Harald 62 år) ”Kalvsund har en stark gemenskap som är självorganiserande. Vi får lov att ta hand om den här ön om vi förvaltar den tillsammans. De gemensamma arbetsdagarna och de gemensamma festernas är viktiga”. (Gunnar 52 år) ”Det som inte finns är viktigt. Här finns ingenting!” (Håkan 53 år)
Eva och Pål möter nu Håkan, Gerda och Arvid.
Håkan 72 år som fortfarande bor i huset som kom hit stock för stock under åren 1810 till 1820.
Gerda 63 år som seglade förbi ön på 1970-talet och blev en ”Ö-älskare” och som nu talar om Kalvsundssättet.
Arvid 22 år som började i skolan här, flyttade härifrån för högre studier men som kom snabbt tillbaka och som nu bor på ”Skolgården”.
Eva och Pål möter nu:
Pelle 60 år: Jag cyklade från stan. Till Kalven skulle jag till varje pris. På 70-talet fick jag vara med ”i fisket”.
Ylwa 16 år: Vi var 13 elever i skolan. Jag var kanske för trygg. Jag var oförberedd på den stora skolan.
Ninni 55 år: Om att komma hit och att komma in.
Diskussion: Om att komma in
Eva och Pål möter nu
Gilbert, 80 år: I tonåren var jag ensam på Kalvsund
om att brinna för kappsegling.
Christel, 41 år: Jag har funderat mycket på hur man
blir en del av kulturen.
Christer, 63 år: När jag lämnar ön åker jag någon
annanstans. Jag företar en resa. Det var annorlunda
när jag rörde mig i Göteborg.
Diskussion: Om att bli en del av en kultur
Eva och Pål möter nu
Adam 15 år: När man inte kunde simma fick man inte gå själv på bryggan. Det var lätt att fatta.
Camilla 54 år: Fyra färjeturer varje dag! Havet är ständigt närvarande med hela sitt register av känslor och sinnesstämningar.
Charlie 25 år Jag har vuxit upp i Värmland men är 6:e generationen på ön. Jag känner mig inte som sommargäst. Vill bidra – men …
Diskussion: Hur kan jag bidra?
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies