Solängens BK - Johannebergs IF
Samling
16:15
Laguppställning
Referat
Inget skrivet
Solängens BK - Lövet/Johannebergs IF 2-7 (1-3)
8 mar 2016 0 kommentarer
| Matchanalys vs Solängen Det var en fin söndag som mötte oss när vi kom ut till Eklanda för att möta Solängen i en avgörande sexpoängsmatch. Planen var ett nytt konstgräs som var nära nog perfekt. En av de absolut bästa planerna vi spelat på i år. Så det fanns inga yttre förutsättningar att skylla på utan allt som behövdes fanns för att uppfylla den taktiska plan vi satt upp. Vi började bättre än vanligt utan att dominera. Så vi som stod vid sidan fick en bra smak i munnen och en lätt förhoppning att vi skulle prestera bra. Efter ca 15 min kom ledningsmålet som cementerade denna tanke. Målet kom efter ett fint spel där vi hittade bra ytor och till slut gjorde ett fint mål. Efter det rullade vi bara på och kom i anfall efter anfall. Vi ägde mycket boll och satte även 2-0 och 3-0. Sen kom kallduschen återigen vid en fast situation. Vi ger först lite lätt bort hörnan som leder till målet. Det ser från sidan ut som att vi är välorganiserade och på tårna men sen kommer hörnan och för en sekund tappar vi bort oss och så får en av Solängens spelare stå alldeles för ensam och nicka in bollen. Vi måste först och främst ta vår gubbe. Vinner alla sina dueller så släpper man inte in mål, men vi måste också hjälpa varandra. Vi är 4 man inklusive målvakt som ej har markering, men andra arbetsuppgifter, som måste kunna komma ut och hjälpa en kamrat om han håller på att förlora sin duell eller vara aktiva så att man kan rädda ut situationen. Vi blir alldeles för mycket bolltittare på fasta situationer och när vi då förlorar en duell så blir det nästan varje gång mål. Vi måste bli bättre i denna del! I halvtid står det 3-1 och som alltid med ett lag som åkt på en del motgångar så blir man nervös och osäker på sin kapacitet. Därför är första 5 min avgörande för att säkerställa sin position. Gör man en bra första period så får man trygghet, självförtroende samt så får man motståndarna att bli osäkra, tappa fokus och tålamod. Därför tryckte vi extra mycket på att börja bra, fortsätta spela vårt offensiva spel och vara tajta i försvarsspelet. Vi gick ut och gjorde precis som vi sagt och satte än mer fart och fick dem utspridda över planen och fick också in fyra bollar till innan halvleken var slut. En fantastiskt bra andra halvlek förutom sista 5-10 min där vi blir för avvaktande i presspelet och de får in ytterligare en boll. Överlag gör vi en riktigt bra prestation. Ingen faller ur ramen, alla kämpar, alla spelar precis som jag visade i genomgången och det var flera som verkligen tog chansen att visa upp sig från sin bästa sida. Det var en kollektiv seger men jag vill ändå lyfta fram Tobbes match som var riktigt bra. Med större ytor fick han visa upp sin fina bollbehandling, sin rörlighet i djupet och sin spelförståelse. Tobbe värderade lägen och det gjorde att han minimerade onödiga bolltapp vilket gav oss flyt i anfallsspelet då Tobbe var involverade i det mesta framåt. I par med vår just nu bästa spelare Olle, förutom möjligtvis kapten Emil, så fick vi en enormt fin offensiv som la grunden för segern. Om man skall försöka att enkelt förklara framgångsfaktorerna i segern så skulle jag börja med att belysa var vi ägde boll. I de senaste matcherna, framförallt mot Sjövalla, så går vi väldigt snabbt ner i deras skyttegravar och det innebär att vi rullar boll på den sista tredjedelen och på den ytan finns uppskattningsvis 80% av alla spelarna när vi väl nått dit. Det gör vi inte kommer någonstans i vår offensiv. Vi har också varit snabba på att förflytta första eller andra passningen in i denna tredjedel utan att försöka slå en passning bakom motståndarnas backlinje eller hålla den inom laget djupare ner i banan. I denna matchen spelade vi tydligare efter devisen att vi skulle äga boll på egen planhalva och runt mittcirkeln. På så sätt fick vi möjlighet att göra deras lag långt genom att backlinjen höll sin låga startposition och forwardsen pressade tillbaka motståndarnas backlinje med djupledslöpningar och mötande om vart annat. Våra innermittfältare tog ett större ansvar än senaste matcherna där både Dan och Emil höll ihop spelet föredömligt och inte föll i fällan att bara rulla sidled och korta pass för att succesivt förflytta oss framåt utan istället skapade de sina egna ytor på mittplan och vände spel, satte bollar i djupled, hade tålamod och vände hem till backlinjen. Helt enkelt gick vi från att vara alldeles för enkelspåriga och bara spela kortpassningsspel till att mer dominera mitten genom att hela tiden förändra spelet och vart bollarna slogs. Emil var grym i denna del av spelet och fick för en gång skull spela ut istället för enbart inrikta sig på att ta djupledslöpningar in mot box för att försöka öppna ytor och slita frenetiskt i defensiven. Genom detta spel fick innermittfältet mer tid och kunde äga matchen. Samtidigt fick vi med yttrarna betydligt mer i spelet och framförallt Svensson fick en avgörande roll i anfallsspelet. Från att ha fått trixa med bollen nere i strutarna sista tiden för att vi pressar upp laget, så fick han en position några meter in på motståndarnas planhalva med ytterbacken framför sig liksom ett hav med yta. Han fick då för första gången på länge visa sin fina vänsterfot, speluppfattning och teknik. Helt plötsligt fanns det ytor att springa på, dribbla in i eller slå en passning på. Detta ihop med att våra ytterbackar fick autostrador att löpa och ändå ha tid för tidiga inlägg gjorde att hela vårt lag visade upp ett spektra av kvalitéer som tidigare gömts i vårt problem med att spela kort och gärna på sista tredjedelen. Nyckeln till segern och framgången var således tålamodet och förståelsen för vad vi är bra på och sedan att vi alla tog till oss idén att spela som ovan. Härligt att se! Nu får vi fortsätta bygga vidare på detta och inte falla in i gamla synder utan fortsätta ett rörligt, intressant anfallsspel som bygger på att både slå bollar kort och långt med adress. Nu laddar vi för Wobblermatchen! /Jimmy och tränarteamet |
Kommentarer