4 - 1

Första halvlek
I inledningen av matchen tillät vi som så många gånger förr motståndarna att ta taktpinnen och det var de som inledningsvis skapade de farligaste lägena. Minns inga jättelägen i och för sig men vi hade svårt att få till vårt anfallsspel. Vi fick inte igång vårt djupledsspel och därför blev det stereotypt. Det gäller att forwards tar löpningen i djupled så att backlinjen faller och därmed öppnar luckan mellan deras mittfält och backlinje. För att bättre uppnå denna rörelse bytte vi plats på Mähler och undertecknad. Vi uppnådde det vi ville och sista delen av halvleken spelar vi den bästa fotbollen på länge. Det var roligt att spela och vi fick till fina kombinationer och ett härligt rull. Innermittfält lyckades dock inte maximalt utnyttja ytan mellan deras mittfält och backlinje där det fanns en jätteyta att löpa in i utan de låg kvar i lite mer defensiva positioner. Hade vi gjort det tror jag vi hade skapat än fler fina målchanser. 0-0 paus stod det dock med mersmak för oss.

Andra halvlek
Den andra halvleken inledde vi första kvarten lika fint som vi avslutade. Vi kom i många fina anfall och det var riktigt roligt att spela. På ett anfall fick Mähler pass på kant och lade in en pass på första, precis som vi har övat på hela säsongen, och undertecknad gick in framför målvakt och stötte (äntligen) in bollen i nät. Det kändes då och jag förstod efteråt, att många i laget kände att äntligen fick vi första målet och nu skulle vi lira ut så att säga. Under en 10-minutersperiod hade vi också många fina anfall och borde gjort 2-0 på något av dem. Men i den 63 matchminuten får Hällingsjö hörna och en märklig passivitet från vår sida gör att motståndarna kan raka in 1-1. Halva laget sänks mentalt medan andra halvan är upprymd över det fina spelet som vi trots allt utfört. Efter bara fem minuter är det ännu en märklig situation när en Hällinsjöspelare klart får bollen på handen i vårt straffområde, domaren väljer att inte blåsa, men vi slutar spela och motståndarna kan återigen enkelt göra ett enkelt mål. Några av oss försöker pumpa igång det igen och vi lyckas skapa något anfall men när 3:an kommer redan 4 minuter senare är det total rullgardin. 4-1 tio minuter senare förstärker bara förnedringen och istället för att kommas ihåg som en av de roligaste matcherna på säsongen kvalar den in på en av de sämsta insatserna i par med Solängen. Får dock gratulera den mycket trevlige Thomas Gustafsson i Hällinsjö som fick till ett hattrick på äldre dagar. 

Analys
De senaste matcherna har varit förnedrande att bevittna och att spela. Laget har i och för sig delvis kommit upp i höga nivåer men sett över 90 minuter får vi inte till det. Det känns och ser ut som om det finns en osäkerhet i laget, ett tvivel, både ett tvivel på den individuella förmågan och även på lagets kompetens som helhet. Lövet känns som ett lag som tappat känslan, kommit lite ur spår, kommit snett. Det har känts de senaste matcherna som om Lövets spelare inte sprungit lika mycket, inte kämpat lika hårt, inte velat lika mycket och framför allt, inte trott lika mycket att vinst varit ett realistiskt mål.

Kan Lövet finna tillbaka till den vinnande vägen? Mitt svar är ett otvivelaktigt JA. Allt är inte negativt, även om det må så låta i det inledande stycket av denna analys. Lövet/Johannebergs IF är, om jag får säga det själv, en skön klubb med en go känsla, mycket värme och ett stort engagemang från många. Dessutom har klubben många spelare som har potential att tillsammans bli ett riktigt bra division sex lag, ja kanske till och med ett lag för femman, om man tillåts drömma. Denna lagkänsla och dessa ”goa” gubbar är absolut inget, som undertecknad tror, någon i och runt laget vill bli av med. Tvärtemot så är detta grunden på vilken vi, enligt min mening, måste bygga för att lyckas skapa ett fungerande lag. Ett lag som orkar springa, ett lag som snackar på planen och som hjälper varandra, ett lag som inte missar ”lätta” passningar, ett lag där man är stolt över att ha på sig den tröja som bär namnet Lövet/Johannebergs IF. Undertecknad vill påpeka att efter att han har deltagit på träningar under året sett att de som tränar går framåt, de är säkrare med bollen och de orkar mer. Detta bådar gott inför framtiden. Med detta sagt måste vi dock tillsammans försöka minimera tider som nu i juni…

Undertecknad vet att han kommer att göra allt i hans makt, för att själv besegra sina egna tvivel, men framför allt till att finna glädjen på planen igen. Denna barnsliga, naiva glädje som bara en lagsport kan skänka. Låt oss, genom att finna glädjen och leken i spelat, åter ta denna och visa, inte minst för oss själva, att vi inte är ett ”bonka gäng” utan ett lag som är bra på att lira boll. 

För att avslutningsvis återknyta till min åsikt om att fotboll, likt alla lagsporter, är en aktivitet där en grupp människor går samman och kämpar sida vid sida för ett gemensamt mål och för att poängtera det viktigaste av allt: En spelare som är där och som gör sitt bästa, kan aldrig kallas för svikare eller syndabock, de som är där kan måhända förlora matchen, men inom gruppen är de och kommer alltid att vara vinnare.

Henrik Larsson