1 - 5

Den sista matchen mot Vrångö innebär att vi har lagt ännu en klar men helt onödig förlust till handlingarna. 

Som vanligt när det är mycket folk borta kände man att stämningen är samma som känslan i ett B-lag. Det blir inte riktigt den glöden som det borde vara. Att matchen i praktiken var meningslös gör säkert sitt till men har nog trots allt mindre betydelse. Vid hade samma problem förra året och då spelade vi trots allt om att gå upp. Min uppfattning är att när alla får vara med för att det är brist på folk blir stämningen oseriös och man får svårt att tända till. I en konkurrenssituation och vetskapen av att man har ett ”bra lag” för dagen gör att folk verkligen tänder till. Mycket psykologi i det där och det är en verklighet vi lever i och får jobba med.

Matchen inleddes trots detta bra av oss vilket kanske beror på att Vrångös tabellplacering inte ljuger. Ett ungt lag som har en bit kvar men ett lag som med sin organisation och sitt kunnande säkerligen återigen går upp nästa år. Matchen är dock inte gammal (7:e) innan vår orutin lyser igenom när vi inte rensar bort en boll i tid från straffområdet. Att det sedan var misstänkt hands på Vrångös spelare är som det är men man måste vara mer ”desperat” i situationen innan. Efter detta fick vi ytterliggare två mål emot oss och då hade det gott 19 minuter av matchen. Blytung start och samtidigt hoppas jag att några lärde sig något. Som pojkspelare lärde i vart fall jag mig att man inte skall dribbla som siste man. Absolut inte två killar i eget straffområdre... Menemen så kan det gå ibland…

Efter detta slog Vrångö av på takten och tillät oss att komma in i matchen. Vi skapade en hel del chanser men tyvärr misslyckades vi med att sätta bollen i kassen. Precis före haltidsvilan drog Vrångö ned rullgardinen rejält när de enkelt fick göra 4-0.

I andra flyttade Hugo upp Thomas och vi fick lite mer tyngd där framme, vilket gjorde spelet jämnare. Dock kunde Vrångö göra 5-0, ett riktigt snyggt mål faktiskt. Vi fick ett tröstmål signerat Johan ”Pippo” Lundborg när han höll sig framme på en hörna. Härligt! Mycket mer finns inte att skriva om andra halvlek förutom att jag lider med Vrångös spelare som i den 87 matchminuten förstörde(?) knäet. Är lite av en ”tradition” när vi möter Vrångö på Heden, förra gången var det Hugo som pajade knäet.

Sammanfattningsvis spelade vi inte som ett mittenlag i div 6 utan snarare som ett lag som krigar i mitten av sjuan. Förklaringarna kan givetvis vara många men vi saknade alla spelare utom Marcus som trivs riktigt bra med att spela centralt och det är klart att det märks. Det innebär att vi tappar både trygghet och det lilla egna spel vi har. Dessutom tappar vi kraft framåt när duktiga spelare tvingas göra halvdana insatser på fel platser. 

Inför nästa säsong får vi hoppas att några återkommer från skada och att några nyförvärv tillkommer så att vi blir lite jämnare över året. 

/ H J

Matchens löv denna gång går till:

Johan Lundborg
Härligt att se att Pippo fortfarande kan göra mål!

Karl Hugo Emanuel Flood
Skönt att se att Hugo tittade ned och såg ännu en hemmaförlust för Lövet. Vad hände med Niklas? Nu börjar Hugo se sådär rysk ut som bara han kan också, men frågan är vad rasbutinskägget är någonstans? Ett löv skall han ha i alla fall för sin hjälp med coachningen.