3 - 2

Våra hjältar har än en gång spelat match och denna gång var det mot Pushers BK. 

Vi inledde matchen bra där defensiven funkade oerhört bra, med omutbare generalen AnPe, Stäring och vikarierande ytterbackarna med Erik i förnamn. Vi hade lite problem att få igång rörelsen framåt och det sega Pushersförsvaret tryckte ihop det på mitten. De gånger vi kom igenom var på kanterna eller på tidiga omställningar. I slutet på halvleken slog Mackan en bra boll ut på kanten till Önnhed som utmanade sköt så svårt att målvakten tvingades lämna retur och på egen retur sparkade Önnhed in bollen i nät.

Det kändes bra i halvtidsvilan och vi pratade väl mest om att få upp rörelsen och att få ett enklare och snabbare passningsspel. Innan vi knappt hade börjat spela fick Pushers en frispark i ett mycket bra läge som Nikki förvaltade föredömligt, grym frispark som man njöt av trots att det innebar 1-1. Dock var man inte orolig för det kändes som om vi var betydligt bättre än Pushers och att det bara var en tidsfråga till vi skulle göra mål igen. Då får Carl sitt andra gula och blir därmed utvisad. I ärlighetens namn tror jag inte att domaren hade koll på att Carl redan hade fått ett. Det var liiiiite tungt att få ett andra på även om det var en tuff tackling. Med en utvisad blev spelet jämnare men Pushers hade inte förmågan i sig att använda sitt handikapp. Jag vet inte hur ni andra kände men personligen kändes det betydligt lättare att spela efter utvisningen. Bara att gå in och löpa, befriande och dessutom som tar ”ens” yta. 

Välförtjänt gjorde vi 2-1 när Mackan fick en pass på kanten (samma läge som Önnhed fick) av någon okänd. Istället för att passa snettbakåt där undertecknad stod HELT fri sköt Marcus själv tvärtemot sina egna principer. Mål blev det dock och det kanske finns en sensmoral där Marcus?

Pushers tryckte på och vi föll ned för mycket och började komma snett i pressen. Det var tyvärr rätt logiskt att Pushers till slut kunde trycka in 2-2 målet. Återigen så tog vi dock tag i vårt spel och med en man mindre kämpade vi för seger. Vi fick utdelning när jag gick på kant och kom i samma läge som Önnhed och Marcus. Istället för att skjuta så passade jag dock snettbåkat genom att tunnla en back. Marcus fick en fot(?) på bollen som i sakta gemak rullade förbi målvakten, fick en enorm skruv och backen som hunnit ikapp den missade den inte bara en utan två gånger och bollen kunde mycket retfullt (för honom) rulla i nät. En assist som för övrigt innebar att jag landade på 100 poäng i Lövettröjan (seriespel) 68 matcher, 68 mål, 32 assist.

Sammanfattningsvis var det en oerhört skön seger med tanke på utvisningen. Samtidigt har Pushers uppenbarligen problem i dagsläget. Det var en hel del frustrerade osköna kommentarer men Pushers är ett gött gäng i grunden och bara de hittar tillbaka till sin själ skall det nog ordna sig även för den klubben. 

/H J

Löv denna afton:
Givetvis en brutal lagseger det här och alla är väl värda ett löv. Underbart, dock är det två som sticker ut extra mycket. 

Andreas Pettersson
Ger alltid grabben löv men idag var han riktigt, riktigt bra. Störtskönt att ha honom i laget. Ett av de bästa minnena från matchen är när AnPe blir lite irriterad och satsar 110 procent i några dueller. Jag hade INTE velat spela mot honom.

Marcus Lindberg
Mackan är gör två och passar fram till det tredje. Äntligen fick han göra mål! Att han som vanligt krigar på som bara han kan på mitten är bara underbart. Grymt bra insats!