2 - 2

Så här efter Sveriges frånfälle från Europeiska Mästerskapet är det kanske inte rätt läge att skriva en nyanserad matchrapport men vad gör man.

Lövet Tisdags trupp kändes inför match som en relativt stark sådan även om inte mindre än tre spelare just hade kommit tillbaka från ett skadeuppehåll där både Pontus och Nyström bara i princip hade haft en träning på ett halvår. I vilket fall hade vi återigen en ny målvakt, en ny backlinje (samma ytterbackar dock), ett nytt mittfält (två spelade på samma position senast) samt (faktiskt) ett intakt anfall.

Nåväl första 10 minuterarna inledde vi som brukligt nervöst och oorganiserat, mycket beroende på att vi som sagt återigen hade ett nytt och till stora delar spelovant lag på plan. Tyvärr släpper vi under denna tid även in ett besynnerligt mål som föranleddes att vi inte riktigt hängde med en Vrångöspelare på högerkanten som kunde slå in ett inlägg. Det gick till en Vrångöspelare som försökte dra på skott men istället för foten träffade bollen benskyddet och bollen fick en perfekt bana över en chanslös Chris i mål. 

Det blev bättre efterhand men presspelet (både för hög och för låg på samma gång), avståndet mellan lagdelarna och det offensiva spelet kom aldrig riktigt igång. Framförallt gick vi inte in i situationerna med den kraft som behövdes. Någon skyllde på bristande inställning och någon på underskattning. Personligen vet jag inte om det var så dålig inställning, det kändes inte så på uppvärmningen utan det var full fokus. Däremot var det flera som aldrig kom in i matchen och jag tror inte att det var inställning utan att det helt enkelt låste sig och vi väntade på att någon skulle ta tag i det. Kort och gott var första halvlek den sämsta för året. 

Den andra inleddes med mer fart och framförallt krigaranda. Dock kändes som att Vrångö hela tiden var lite farligare än oss och rätt naturligt kom 2-0 efter ett friläge(?). Vi krigade dock på och efter att både Westh och Axelsson krigat på kanten kom bollen fram till mig som rundade en back och försökte få in bollen i mitten. Den studsade först på back eller på målvakt och hamnade hos Bahnson som sköt och bollen gick i mål. 2-1 och Lövet fick ny kraft samtidigt som den mestadels gåendes Nyström fick göra ett välbehövligt byte efter att hans ben hade låst sig totalt. 

Vrångö fortsatte trycka på istället för att säkra hemåt och skapade flera frilägen som hade gått in om inte Chris hade storspelat. Samtidigt blottlade de sig bakåt och i ett anfall så rullade vi faktiskt upp dem där bollen gick som på ett snöre. Jag minns inte exakt och bara de sista passningarna men jag tror att jag fick en pass av Bahnson tar emot och ser Engnér komma perfekt i luckan i straffområdet. Slår en bredsidespass som Engnér behärskat smeker in i mål. 

Sammanfattningsvis är det den sämsta matchen vi har gjort i år (vi var inte värda poängen) i och för sig i stark konkurrens med matchen mot Skjutet. Dock vill jag ge en eloge till våra motståndare som skulle ha punkterat matchen med alla de chanser som de hade och därmed tagit de tre poängen. 

Vi får ta med oss att vi trots allt kämpar in två mål på ren vilja. Förutom att några individuellt skall ta med sig sin insats finns det inget mer som lag som vi skall ta med oss. 

Matchens löv:

Chris Linde: 
Såg ärligt talat rejält loj ut innan match men det är i och för sig inget ovanligt för vår förstemålvakt. Får två skitmål mot sig men spelar fantastiskt bra och räddar oss från en storförlust.

Emil Olsson:
En av ytterst få som kommer upp i normal standard. Första 10 var han som övriga laget lite disorienterade men resterande 80 minuter var han kunglig på plan.