2 - 0

Det är något med Lövet och möten mot ?bättre? motstånd. Vi får aldrig någon chans att spela med bästa laget. Det är alltid just mot topplagen som folk måste jobba, blir skadade, reser bort eller så är det något annat skäl att vi inte kan ge allt. En kort tillbakablick förstärker resonemanget: I det första mötet med förra årets topplag Honey ställde vi upp med det svagaste laget någonsin i min tid i Lövet och i det andra mötet tvingas vi spela (om än heroiskt) med flera viktiga kuggar borta (förlust 0-6 resp. 0-4). I bortamatchen mot Hönö tvingas vi ställa upp med 11 man försedda med grusskor på en dyngsur gräsplan där vi tröttnade redan efter 20 minuter (förlust 1-7). 
I årets möten med Vrångö och Tynnered har oturen fortsatt förfölja oss då vi i båda matcherna har tvingats spela med nytt folk på ovana positioner och dessutom fått starta båda matcherna med 10 man. Mot Vrångö beroendes på att vi var elva man när John skadade sig. Innan den då halvskadade Hugo hade värmt upp och kommit in 10 minuter in i matchen stod det redan 1-0. Mot Tynnered skadade sig Daniel tidigt och innan den försenade Johan Lundborg hade anlänt fick vi återigen spela de inledande minuterna med 10 man. Att Göteborgsvarvet och andra händelser hade gjort laget slitit förbättrade givetvis inte förutsättningarna.
Undantaget som bekräftar regeln hämtar jag från hemmamötet med Hönö där vi för en gång skull får ställa upp med en stark trupp, förskonad från skador (vinst 2-0).

Efter denna prolog är det dags att beskriva mötet mot ett i alla fall tippat topplag. På matchdagen när undertecknad vaknade var vi 16 man, där ett antal spelare hade känningar. Någon timma innan match får jag beskedet att Rickard är sjuk och tvingas vara hemma. Av denna nu femton man starka matchtrupp fanns endast fyra (fem) försvarare, fyra centrala spelare och egentligen bara en forward som spelat någorlunda regelbundet på positionen i Lövet. 

När domaren äntligen blåser igång matchen börjar Lövet spela mycket bra de första 15 minuterna, vi har ett kortpassningsspel som till och med Barcelona (nåja, men kanske Blåvitt?) hade varit avundsjuka på. Så händer givetvis det som inte får hända. Daniel Eklund blir skadad och Johan tvingas gå ned som högerback (därmed tappar vi inte bara en bra högerback utan Johans tyngd försvinner från anfallet). I samma veva får veteranen Bergström kramp i vaderna och kan inte gå för fullt. Lövets tappar spelet, men vi är fortfarande med i matchen tills även Anders Andreasson, vänsterbacken, får en bristning i baksida lår. Johan får än en gång byta position och gå över till vänsterkanten samtidigt som Jocke får ta klivet till högerkanten och Björn får bli högermittfältare. Av Lövets fyra backar är två nu skadade och en har kramp. 
Anfallarna som inte riktigt fått till det i matchinledningen får det allt svårare. De vinner för få närkamper, springer för dåligt och lyckas därigenom aldrig få fast bollen så att laget kan få flytta upp, eller kanske ännu viktigare en chans att få pusta ut från jagandet. Trots Västkustens totala spelövertag så kämpar vi på och håller oss kvar i matchen. I slutet av första halvlek kommer dock det rättvisa 1-0 målet. 
Andra halvlek är en enda lång kamp från vår sida och det enda Lövet har i anfallsväg är några fasta situationer och några kontringar i början av halvleken. Slutresultatet blir till slut 2-0 och det är i sanningens namn ett smickrande resultat för Lövet.

Matchens stjärnor
(Alla tre gör fantastiska insatser så jag kan inte rangordna dem inbördes varför alla tre får två stjärnor var) 

** Nichlas Nyström 
Nyström har vuxit ut som en gigant på mittfältet, tyvärr får han visa mer av kamp än fint passningsspel som ändå är hans stora styrka. Det kändes som om han var överallt, det är mer än hans nummer som får mig att likna honom vid Ballack.

** Pontus Berggren
Av någon anledning höjer sig Pontus när han får ta mer ansvar. I fredags var han helt underbar i backlinjen. Precis som i fallet med Nichlas så kändes det som om han var överallt. Han vann i stort allt i luften och han ikapp de flesta av Västkustens spelare. 

** Fredrik Andersson
Fredrik gör en ruggig insats i mål, han gör fler omöjliga räddningar den här matchen än på hela säsongen, vilket kanske understryker hur pressade vi i själva verket var. Han har någon svaghet men än så länge har jag inte mött en målvakt i division 7 som är i närheten av Fredrik.