Nu var det dags för den moraliska finalen mellan IK Surd och IK Hephata.

En match som dessutom liverapporterades så att hela Sverige kunde följa matchen.

Före vår match så utklassade IK Virtus ÖDIBF med hela 9-1.

IK Virtus tog däremot BRONS.

De avgjorde matchen redan i första perioden och sen var det en lång transportsträcka tills slutsignalen.

Inför matchen bestämde vi att ändra lite på backformationerna där Sjöberg som hade spelat väldigt bra på lördagen men togs bort med tanke på att Nilsson var bättre fysiskt i spelet med tanke på att IK Hephata hade en del fysiska spelare, ett svårt beslut att ta då båda spelare var lika bra.

Vi bestämde att ligga hårt på Pekka Lääkäri och inte ge honom några ytor.

Vi skulle spela med samma kedja mot hans kedja hela matchen.

Det roliga var att Pekka naturligtvis hade uppmärksamhat det hela och låtit honom spela i andra kedjan, då han normalt sett spelade i första kedjan, det blev lite stökigt i början för båda lagen men till slut så fick båda lagen ordning på hur de skulle spela.

Tyckte att vi tog direkt kommandot på planen främst genom bröderna Neverlands.

De sprang kvickt snabbt och IK Hephatas backar hängde inte alltid.

Men IK Hephata skapade matchens första farlighet men Wiken var helt vaken och kunde rädda det utan problem.

Vi fick ett frislag där Patrik Andersson assisterade till Joakim Hermansson som sköt direkt in 1-0 via IK Hephatas ben.

Ett viktigt mål och en sån inledning vi ville ha på matchen.

Nu var IK Hephata skärrade.

Vi fortsatte att pumpa på för 2-0 men IK Hephata började rycka upp sig och komma med fler farligheter främst genom Lääkäri och Akervall men vi spelade ett strålande försvarsspel och så var Wiken otroligt grym i målet.

Han tog allt i princip.

Andra kedjan med Engdahl och Odencrants var riktigt bra men så ineffektiva främst Engdahl som kunde dribbla ur vilken spelare som helst men darrade alltid när han skulle avsluta.

Bröderna Neverlands var som vanligt alerta i deras spel men de skulle inte klara sig utan Littorin som spelade center som gjorde ett hästjobb framför dem främst allt i defensiven.

Det gjorde att Neverlands kunde ösa på framåt hur mycket de ville.

Lääkäri kom inget vart och började bli frustrerad över det, Nilsson och Wiklund spelade strålande försvarsspel mot honom.

Hermansson och Telkkonen kompletterade varandra perfekt i det andra backpar.

Telkkonen främst för hans bollsinne och Hermansson för hans löpningar.

Det gjorde att IK Hephata fick svårt att skapa målchanser.

Wiklund blev utvisad, en onödig utvisning, men det ledde till att Pierre kunde sno bollen och dribbla genom IK Hephatas försvar och kom helt fri mot målet där han rundade målvakten och lade bollen i tomt mål.

2-0 till oss och guldet var väldigt nära.

Wiklund hoppade in och direkt var det en kontring där Neverland sprang och sköt direkt men målvakten räddade, men Wiklund missade returen hårfint, hade han träffat bollen så sannolikt hade det blivit 3-0.

Nu var första perioden slut!

IK Surd hade övertaget efter ett bra spel.

I pausen sades det en del om att IK Hephata skulle försöka spela hårt på Alexander och Wiklund men vi sa att vi skulle fortsätta spela det vi gjorde i första.

Men allt gick snett i de första 5 på andra perioden.

Wiklund såg en fristående Littorin vid sargen och passade där men Toffe Edlund var på noterna och snodde bollen.

Han avancerade en bit framåt och passade till Akervall i slottet och tyvärr var 2-1 ett faktum, en tung inledning för IK Surd, och en viktig sån för IK Hephata.

Strax efter blev Pierre utvisad för spel utan klubba och Littorin som skulle skicka bort bollen men träffade fel så att Lääkäri tog bollen och Alexander kände sig tvunget att tackla honom, kunde lika gärna ha undvikits men det ledde till att Alexander blev utvisad.
Vi skulle få spela 3 mot 5 i nästan 2 minuter och vilket tryck det blev av IK Hepata.

Wiklund, Littorin och Hermansson på planen och de fick kämpa helt, de fick aldrig chansen att byta ut sig.

Hephata pressade högt och passade bollen runt, men vi lyckades täcka det mesta och precis när Pierre hoppade in, så kunde Pekka Lääkäri hitta Akervall i slottet och han petade in 2-2 utan problem. Vi som var på planen var helt utmattade liksom Wiken i målet.

dåså, nu fick matchen ett liv igen och IK Hephata hade fått ett guldgrepp nu.

Nästa mål skulle betyda ett GULD mål.

Det var 15 minuter kvar av matchen.

Båda lagen ville mycket och skapade en del.

Men båda målvakter hade bestämt sig att stänga målet för gott.

Wiken räddade en del främst ett otroligt skott av Edward Nyman, där man inte kunde förstå hur Wiken hann rädda.

Alexander som i övrigt, ville mest i laget och var den som försökte avsluta mycket.

han fick en STOR gyllene chans att göra ett guldmål.

Han vände bort deras back och sprang en bit in på slottet, där han försökte på ett dragskott.

Jansson i IK Hephata var helt skymd men på något sätt fick han upp handen och räddade skottet med handen, en grym räddning! Matchens bästa räddning!

Även Pierre hade en chans men sköt över när han dribblade bort 2 spelare fram tills målet.

En och halv minut kvar fick vi Alexander och Pekka utvisade.

Det betydde 4 mot 4 resten av matchen.

Vi tog ut målvakten och försökte till en sista chans att göra 3-2.

Vi fick aldrig en riktig chans för IK Hephata försvarade sig strålande.

Till slut så var matchen slut och IK Hephata fick jubla medan vi deppade trots att det slutade oavgjort men IK Hephata vann tack vare målskillnad.

Resultatet var trots allt till slut rättvis.

IK Surd ägde första perioden men IK Hephata tog över andra perioden främst de första 10 minuterna.

Sen kom vi igen men vi kunde inte rubba deras försvar som var riktigt bra.

Vi fick gratulera IK Hephata för en rolig match där vi lyckades med vår taktik att hålla reda på Lääkäri, som kom inget vart förutom hans PP-assist i andra.

Liksom hos IK Hephata som lyckades mobilisera sig mot bröderna Neverlands.

Det var Erik Akervall som fick klä sig som matchhjälte till slut, lagets största vinnarskalle.

Båda målvakter var helt strålande och höll ned sifforna, en kul match för publiken!

Vi var trots allt nöjda med SM och silvret hade vi aldrig tagit i ett SM sammanhang.

men vi var så nära och redan efter matchens slut så riktade vi allihopa mot Dövidrottsspelen där vi bestämmer att göra ett nytt försök att ta GULD för första gången.

Första kedjan gjorde ett jättejobb försvarsmässigt mot Lääkäri-kedjan, men mindre bra när de försökte framåt men trots det så fick de ändå en del chanser att avgöra men det var andra kedjan som var bäst på planen, främst allt Pierres dribblingar, fick mycket respekt av IK Hephatas backar och Odencrants löpningar.

Tyckte att Patrik Andersson gjorde sin bästa SM match oxå ihop med dem.

Hermansson och Telkkonen såg till att täta helt bakom sig framför Wiken.

Vad skulle man säga om Wikens insats?

Otroligt målvaktsspel!

Pigg igenom matchen och oerhört snabb i hans sidoförflyttningar, skulle inte byta ut honom mot någon annan målvakt i SM.

Ska oxå hylla reserverna som aldrig fick spela mot IK Hephata men gjorde allt för att stötta oss på planen.

Deras moral var GULD, helt värdefulla för oss.

Vi förlorade ingen match i SM men trots det förlorade vi ändå guldet.

Därför var det en märklig känsla efter matchens slut.

GRATTIS till IK Hephata för SM GULD här gången men vi ses nästa år igen i Dövidrottsspelen.

Efter prisutdelningen så blev det trots allt glada miner hos IK Surd spelarna sedan Wiken blev utsedd till SMs målvakt, ganska väntat.

Men den största skrällen var att Pierre Engdahl blev SMs bäste spelare, det var väldigt kul att han fick den utmärkelsen.

Tyckte att det var jämnt mellan honom, Alexander och Pekka, men jag tror att Pierres insats i finalen avgjorde då Alexander och Pekka hade något problem i deras spel men Pierre bara körde på och dribblade som tusan.

Stort Grattis till er båda Wiken och Pierre!

Tack till er alla som stöttade oss i SM.

Stort tack till IK Surd som arrangerade SM i Göteborg!

Vi ses nästa år i Dövidrottsspelen, då det roliga börjar igen!