YNWA

27 apr 2025 0 kommentarer

Uppladdningen dagen innan mitt deltagande i Tomelillaspelen bestod av massage, löpning och karaoke.

Lämnade Småland på lördagsmorgonen med destination Skillinge och några av mina massagekunder. En av dom är mormor till en av killarna, Emil Ohlsson, som nyligen tog tillbaka världsrekordet i längsta bollduell i pingis.

Mellanlandade i Kåseberga för en löptur och ombyte till kvällens SM-tävling i karaoke i Lund. På tåget från Ystad pratade jag med min Liverpoolare och pingisantagonist Ola Emilsson om bl.a just Liverpool och bordtennis.

Johan Smith mötte upp på Sing Sing i lärdomsstaden där det skulle utses Skånefinalister i den japanska konsten att tolka en låt. Juryn bedömde förutom sången även publikkontakt, outfit och låtval. Jag kände mig trygg i valet av Jerry Williams ”Did I tell you” och gav allt i mitt framförande. Konkurrensen var dock lite för tuff så här tog resan i årets karaoke-SM slut för min del. Lite surt att en av medlemmarna i juryn antydde att jag skulle valt samma låt som sist, ”Angels”, eftersom det är en av hans favoriter. Men jag lämnade Lund med högt huvud och under hemresan passade jag på att kolla resultaten från Tomelillaspelen. Kul och inspirerande att flera Ale-spelare fick kliva upp på pallen; Filip Börjesson, Magnus Nordahl, Jens Isaksson och Ingvar Jönsson.

Söndag morgon. Efter två laxmackor och ett kokt ägg till frukost körde jag till Tomelilla där 2024 års stjärnskott i Skåne, Maja Jönsson, prickade av mig i klass 5. Vårsolen strålade så jag värmde upp utanför Österlenhallen. Under stretchingen anlände Fredrik Sandh i Damsnäs IF, bordtennisklubben från Älmhult, som jag tränar med och som är på stark frammarsch med många tävlingsframgångar den här säsongen.

TAIS ordförande Andreas Cederholm undrade om min karaokeform är bättre än min pingisform. Knivig fråga, men det kändes avslappnat under inslagningen med Ingvar. I min första match stod JO på andra sidan bordet. Inte den JO, utan Jan-Oscar Sandqvist från Carlshamns BTK. En avig spelare som nyttjade hela bordet och fick mig att slita på varje boll – förgäves. Började tungt även mot en annan bleking, Jämjös Göran Claesson, som tog första set. Sen släppte jag handbromsen och vann tre raka. Jag visste inför sista matchen i poolen att det krävdes en fläckfri insats från min sida för att bemästra ungtuppen Felix Eek från Skurup. Det lilla sista fattades dock och det blev en hedersam förlust med 9-11, 12-14, 8-11 och därmed utslagen. Ingvar Jönsson imponerade däremot och tog sig hela vägen till final där han pressade toppseedade Andreas Ekdahl, Carlshamns BTK, till en femma.

På eftermiddagen var det jag som gick in i hagen som toppseedad i klass 6. Ställdes i första matchen mot min träningskompis i Damsnäs, Jimmy Nyborg. Jag var inställd på en jämn match med tanke på att vi haft en del tuffa duster i Älmhult. Men det gick lättare än väntat. Mot finalisten i klass 7, Magnus Nilsson från Arkelstorp, blev det också vinst och avancemang till slutspel. Där väntade i kvartsfinalen ett kompismöte mot hemmaspelaren Johan Silfverberg, en av de ödmjukaste i pingisfamiljen. Med sitt långnabb i backhand fick han mycket bra utdelning och kunde smälla in sin forehand, gick fram till 2-0 i set och skaffade sig tre matchbollar då jag fick en kantboll och vände sen setet. I fjärde lossnade det rejält (11-5) men Johan visade mental styrka och var skoningslös i avgörande set som slutade 11-6. ”Vilken skräll!”, utbrast Alf Sångberg som spelar för Trelleborg. Det är nog så att jag trivs bäst i rollen som underdog.

På vägen genom ett prunkande skånskt landskap lyssnade jag på sportradion som bl.a rapporterade om Liverpools titeljakt i Premier League. Det slutade med det 20:e ligaguldet och jag sjöng med i ”You´ll never walk alone”. Kanske den jag ska ta i nästa års karaoke-SM?

/Calle