"Vi hade några sjuka vinnarskallar"

19 dec 2015 0 kommentarer

Tillbaka på brottsplatsen. Rolf Oscarsson och Jörgen Holmström var med när innebandyn slog igenom. Kvarterslaget från Örnäset, FK Luleå, blev ett av Sveriges bästa lag.

De var kvartersgänget som satte Luleå på innebandykartan, fick fram världens bäste spelare och snuddade vid SM-final.

FK Luleå kraschade till sist - men meriterna kan ingen ta ifrån dem. Nu ska de hedras i nostalgimatchen mot IBK Luleås juniorer den 3 januari.

Hemsidan träffade de gamla storspelarna Rolf Oscarsson och Jörgen Holmström på platsen där allting började.

- Det var ju en ruskigt rolig tid och visst händer det fortfarande att man påminns om det, säger Rolf Oscarsson.

Örnäset centrum, alltså.

Här hade den lilla föreningen Frisksportarklubben Luleå sitt kansli på 1980-talet. På den tiden var det en utpräglad styrkeklubb men runt 1984 tog FK Luleå ett kvartersgäng med 17-18-åringar under sina vingar.

De nötte den nya popsporten med plastklubbor och boll i dåvarande Norra Örnässkolans gympasal. Spelarna hade namn som Ulf Hallstensson, Jens Pettersson, Pär Pettersson, Seppo Määttä, Mikael Johansson och Thomas Mariedahl.

Fler spelare fyllde på, bland andra Jörgen Holmström och lite senare Rolf Oscarsson och IBK Luleås nuvarande tränare Juha Männistö.

- Innebandyn var ju väldigt ny då. Det fanns något seriespel men det som gällde mest var att åka på cuper söderut. Vi åkte på minst två stora cuper per år. Sedan spelade man SM-kval på olika orter. Det var långa resor till södra Sverige, men även ett SM-kval i Kiruna en gång, minns Jörgen Holmström.

Siljanspelen i Mora, Albatrofén i Sandviken och Cupvinnarcupen i Örebro var klassiska turneringar som lockade.

- Det var cuperna som byggde oss till ett riktigt bra lag. Vi mötte bra lag från södra Sverige och hade bra domare, säger Rolf Oscarsson.

- Vi åkte tåg någon gång, annars minibussar. Och tog i stort sett alla reskostnader ur egen ficka, säger Jörgen.

På den tiden hette storlagen Lockerud, Haninge och Tomasgården exempelvis.

Men även FK Luleå blev snart ett omtalat och framgångsrikt lag.

- Vi spelade hårt. Satte press på backarna, ett spel som de inte var så van vid i södra Sverige. Och så hade vi riktigt bra spelare. På det sättet fick vi respekt, säger Rolf.

En annan hemlighet bakom framgångarna var träningarna.

- Alltså, det var ruskigt tufft. Vi hade ju många spelare som hade finska rötter och det var landskamp Sverige-Finland på varenda träning, säger Rolf.

- Sedan hade vi några sjuka vinnarskallar i laget. Det fanns inte att vika ned sig när det var match. Man gjorde allt. Det var vinna eller dö i stort sett, säger Jörgen.

Otaliga minnen rabblas upp. De har mött stora fotbollsspelare som Stefan Rehn och Henrik Larsson.

En spelare från Lockerud flyttade upp, Jari Niska. Det fick betydelse.

- Han hade med sig den här nya tekniken med dragskott, säger Jörgen med ett leende.

- Och då kom också de nya klubborna med breda blad. I början hade de inga hål. Sen gjorde man dem med hål, det var skillnad som natt och dag när man sköt, säger Rolf.

FK Luleå dominerade i Norrbotten, men även Kalix och Kiruna var tidigt i framkant. Framåt slutet av 1980-talet och början av 1990 skapades SM-serierna, och FK Luleå spelade förstås i den norra.

Den vann man flera år i rad och gick till SM-slutspel där man mötte lag från andra SM-serier.

1991 på våren stod man på toppen. Jens Pettersson hade tidigare utsetts till Sveriges bäste innebandyspelare och gjort ett antal landskamper. Även Håkan Söderholm tillhörde landslaget, och spelare som Raimo Marjeta och Ulf Hallstensson ansågs även de tillhöra elitskiktet.

- Jens var bäst. Han var en extrem begåvning. Blixtsnabb och även teknisk. Sen höll han inte på och snurrade och hade sig, utan han använde tekniken och snabbheten till att ta sig förbi motståndare. Funktionell teknik, som Uffe ofta snackar om, säger Jörgen.

Själv hade han brutit sin karriär på grund av knäskada men Rolf Oscarsson hade en ordinarie plats.

- Vi hade mer folk på läktarna än Plannja på den tiden, säger Rolf.

FK Luleå slog ut Karlstadslaget Sjöstad i kvartsfinal och mötte Tomasgården från Västerås i semifinal. Efter knapp förlust på bortaplan vann man första matchen hemma enkelt.

Men i den avgörande matchen förlorade man i sudden death, på ett mål som blev omdiskuterat.

- Det var riktigt bittert. Det var osäkert om bollen varit över linjen eller inte, säger Rolf.

Det blev ändå en bronsmedalj, vilket är den största framgången hittills för norrbottnisk herrinnebandy. FK Luleå försökte ladda om. Men året efter åkte man ut i kvartsfinal mot Jönköping, sedan började resan nedåt.

- Vi hade jagat den där finalen så hett och när det inte gick så var det som att luften gick ur oss. Spelarna började droppa av. Vi var lite mätta, hade blivit lite äldre och så slet det på med allt som var runt omkring, säger Rolf.

- Tyvärr hade vi ingen organisation i föreningen. Det var spelarna som var klubbledningen, sponsorerna, ja allting. Därför blev det för tungt. Innebandyn var en så ung sport då och det fanns ingen generation ovanför oss som kunde hålla i trådarna. Vi hade ju heller ingen ungdomsverksamhet, det fanns bara A-laget, säger Jörgen.

Flera satsningar och försök att komma tillbaka med olika konstellationer, bland annat med Ulf Hallstensson som tränare, gjordes utan att man lyckades.

Ett dokument om FK Luleå gjordes av NSD för snart tio år sedan. Det kan ni läsa här.

Ni som vill se mer om FK Luleås historik kollar in den här statistiksidan. Och ni som känner er riktigt sugna på innebandynostalgi kan kolla in förbundets sida här. Där finns en del om FK Luleå nämnt.

Vad har då FK Luleås historia att göra med IBK Luleås verksamhet i dag?

Svar: allt.

När IBK Luleå bildade 1999 var det genom en sammanslagning av BK Luleå och - FK Luleå.

Till sist: symboliskt nog har den nuvarande styrkeklubben i Örnäset centrum fortfarande band till FK Luleå. "Powerered by FK Luleå" står det på skyltarna bakom Rolf Oscarsson och Jörgen Holmström när vi tar bilden.

Nästan 25 år efter SM-bronset.