Förlust mot Ling i motvind

15 sep 2014 0 kommentarer

Förutsättningarna inför matchen var ingen höjdare då vi fick reda på att jag började från start. Inte blev det bättre när jag insåg att min syster Lotta var den ända som saknades för att syskonskaran skulle vara komplett i laget.

Ett par nyinköpta skor och Jocke var tillbaka som utespelare i laget vilket senast skedde samma tid som jag började få hår på bröstet. De nyinköpta skorna gjorde susen med tanke på att den ena passade som handen i handsken på Jocke och den andra passade Fidde bus små flickfötter. Efter att ha lånat mina gamla sletna skor och en rulle tejp var dagens mindere I-lands problem över.

Idoff var redan innan matchen dödförklarad med 41 graders feber vid starten av dagen bådade inte gott för framtiden. Ej heller alla andra krämpor som befann sig inne i omklädningsrummet bådade gott. Kort sammanfattat såg det riktigt mörkt ut.

När matchen började tog det inte många minuter innan Ling lyckades sätta sin första boll. Om det inte var den där Lindow som satte den var han i alla fall den starkaste bidragande orsaken. Kan säga likadant om de andra två målen som gjordes så var den snabbe fan inblandad i allt. Hatar såna som inte är lätta att få stopp på.

Som grädde på moset fick vi även om jag räknat rätt 5 så kallade snacke varningar vilket resulterade i att vi fick klara oss utan Idoff en hel halvlek.

I halvtid började vi sancka i hop oss och kom fram till att vi får inte låta målen rulla i väg då vi redan har förlorat och det är viktigt att hålla tätt då serien är så jämn.

Vi lyckades tidigt kriga oss till en höran som Gustav som vanligt skulle slå. Jag stod och tänkte på vad vi sa i halvlek och kom fram till att jag tyckte annorlunda och valde därför att öppna andra halvlek med ett mål. Hoppas ni ursäktar min framfusighet, men jag känner att det var bättre att göra lite mål än att inte släppa in fler.

Min bror Martin som de flesta känner till brukar också han ha huvudet på skaft och det tog inte lång tid förrän han även kom fram till samma slutsats. 3-2 var ett faktum.

Under tiden som vi jagade ett kvitteringsmål öppnades ytorna upp bakåt och Martin Nilsson lyckades jaga i kapp flera gånger och rädda situiationerna. De 10 gångerna han inte lyckades kom Henke till undsättning och lurade upp motståndarna på läktaren med sitt försvars spel kombinerat med grymma målvaktsräddningar.

Vi kan ändå vara glada efter matchen då vi tillsammans kämpade upp oss med en man mindre.

Noterbart är att en person i brödraskapet Nilsson/Johansson/Rosèn varken gjorde mål eller spelade en hel minut men fick ändå syna det Gula kortet.

Vill tacka samtliga för en bra uppryckning i andra halvlek.

Tias