Linus Berglund ser slutet

5 mar 2011 0 kommentarer

23:an checkar ut

Linus Berglund, kommer efter säsongen sluta med innebandyn på grund av sina långdragna skadeproblem. Han kommer dock fullfölja den här säsongen efter bästa förmåga.

Han har ändå, med två (kanske fem) matcher kvar av säsongen varit en bidragande orsak till ett starkt presterande Grimsta under säsongen framförallt under hösten. Hans spel i powerplay har varit glimrande framförallt och kanske den största anledningen till att laget ligger på en powerplay-effektivitet på drygt 45%.

Du deklarerade nyligen till laget att det här blir dina sista matcher som innebandyspelare, är det din kropp som till slut satt stopp?

- Det finns en rad olika parametrar och anledningar till det här beslutet. Givetvis finns det ett medicinskt syfte, det är ett långt liv efter innebandyn. De som känner mig vet att jag har haft problem ett bra tag. Jag råkade ut för en komplicerad spiralfraktur på underbenet för ganska exakt åtta år sedan nu och det är den skadan som sitter i än idag. Mitt skadade högerben är källan så att säga och det är benet som i längden gjort och gör att jag får så ont i resterande kroppsdelar i den högra sidan av kroppen. Jag har försökt med precis allt jag kan för att kunna få göra det jag älskar, nämligen att spela innebandy och ha roligt. Den här säsongen har det dessvärre mest gjort riktigt ont vilket medföljer att jag i mitt sätt att tänka blir för dålig på banan.
Nu gör det ont från topp till tå i hela min högersida och jag har nog aldrig varit i närheten av så dålig på banan som jag är nu. Då är det helt enkelt inte kul. Det är riktigt påfrestande psykiskt.

Var det ett lätt beslut att ta till slut?
- Medicinskt och realistiskt sätt ja men det är ett fruktansvärt uppvaknande att inse att man inte längre håller. Jag har länge haft rejält ont och blivit rekommenderad av läkare att sluta spela innebandy ett tag nu men det är svårt att sluta med något man älskar att göra.
Jag har velat fram och tillbaka inför varje träning, varje match och varje säsong i ungefär fyra år nu och jag förstår om det funnits irritation gentemot mig att folk inte riktigt vetat var de haft mig. Jag har dessutom lagt av en gång tidigare så jag förstår om det finns de som tycker att jag är jobbig eller att jag inte är klok nog. Det är bara så otroligt jobbigt och påfrestande att ha kommit till den insikten där du känner att du inte kan spela på den nivå du vill spela på och att du känner att du spelar på omkring 20% av din förmåga.
Så, nej det är inget lätt beslut. Ett självklart beslut men långt ifrån lätt.

Du har ju ändå under hösten presterat väldigt bra i laget, kände du då att du bidrog?
- Ja, jag vet inte. Det gick väl helt okej tycker jag. Med skadan i åtanke och den smärta jag gått igenom i i stort sett varje byte är jag nöjd över poängproduktionen. Jag har alltid varit en poängspelare så självklart har jag haft krav på mig från alla håll men framförallt från mig själv. Att göra poäng ska jag göra, även om jag har sänkt mitt målsnitt till 2p/match nu när jag spelar back. Nu har jag lyckats med konsten att ha exakt 2p/match den här säsongen så jag kan inte vara alltför missnöjd även om jag tycker att jag har mycket mer att ge.

Något/några speciella minnen du minns från din "karriär"?
- Att sitta och avrunda sin karriär som nybliven tjugotreåring är inte det roligaste men jag kan inte vara missnöjd över vad jag har att se tillbaka på. Det har varit ett rent helvete enda sedan februari 2003, så att jag fått chansen att prova på b.la stadslagsspel, division-1-spel och proffsliv i Schweiz är något jag är glad över.
Jag har många minnen. Alla otaligt många olika guld vi vann med GAIK p88 var speciella på sitt sätt. Det starkaste minnet är nog ändå från Schweiz och Ticino. Vi mötte Zurichlaget Floorball Thurgau borta, näst sista bortamatchen. När vi går in på banan vecklas en svensk flagga ut med texten; Grazie Linus. Att vi senare vann den matchen med 5-4 och att jag gjorde två plus två gjorde inte saken sämre. Det var ett stort ögonblick för mig. Jag gjorde min bästa match där nere och det var härligt att få ge tillbaka någonting till de fantastiska killarna som reste med oss över hela Schweiz.

Något speciellt från din tid i Grimsta?
- Att få avsluta med grabbarna man växt upp med är givetvis kul. Jag sparar den här, fråga mig igen om en månad.
Ett avancemang skulle vara riktigt kul, för mig men kanske framförallt för de andra grabbarna. De förtjänar det. Kan jag hjälpa till att få upp Putte, Antas, Knappe, Cryffe etc. (listan kan göras lång) vore det ett roligt sätt att avsluta på för min egen del, absolut.

Vad kommer du sakna mest med innebandyspelandet?
- Oj, det är så oerhört mycket. Allt från att få lira fram någon till en bra målchans till det frispråkiga omklädningsrumssurret med en massa fina människor.
Om man ska gå in på en specifik situation så kommer jag nog sakna Power-Play spelet mest. Att få stå bakom kassen i PP och leta flippmackor (helst svårast möjliga) är något jag kommer sakna rejält. Det är det absolut roligaste jag vet. Det kommer vara jobbigt att bevittna ett PP från sidan framöver.

Slutligen:
Jag skulle kunna tacka så många för vad de gjort för mig under min karriär (framförallt Thomas Hagert, Thomas Kihlman och Alan Bottoli) , men just i det här forumet fokuserar jag på Grimsta.
Jag skulle vilja tacka Jonas för ditt driv och ditt engagemang. Du driver den här skutan framåt och jag unnar dig all framgång med Grimsta.
Sedan skulle jag vilja rikta mig åt alla i och kring det här laget då jag vill be om ursäkt för allt "hattande" kring mig. Ibland har jag spelat 110 på tisdagen för att sedan vara skadad torsdagen. Jag har i en rad olika matcher klivit av vissa perioder.
Jag vill tacka er för ert tålamod beträffande mig och min skada.
Jag kan iallafall rakryggat säga att jag de gånger jag har klivit av en match gjort det för lagets skull, för att det sitter friska pigga ben på bänken som förtjänar att spela till skillnad från mitt trasiga ben. Jag har alltid gjort allt vad jag kan för att hjälpa Grimsta men nu känner jag att jag inte ens kan hjälpa till, jag är för dålig nu helt enkelt. Både i benet och på banan.
TACK för ert tålamod och er omtanke.

Nu går vi upp! Kämpa eller byt!

L