4 - 3

Visst är det smått komiskt att det nu kommer ett ref, efter ett gäng missade. Men sanningen är den att jag haft sjukt mkt på jobbet och inte hunnit. Jag var rätt sugen på att skriva reffet efter Getingematchen, tro mig.

Träningsveckan inför derbyt var minst sagt adrenalinstinn. Jag var på krigsstigen efter bottennappet mot Getinge, truppen var ute efter revansch och spelarna slogs om en plats i elvan. Och detta var såklart bra. Min plan var dock redan klar, på matchdagen vänder vi och lättar upp stämningen. Jag tror inte att vi hade rett ut en samling som varit uppbyggd på gap, skrik och jävlaranamma. Det hade gått överstyr alternativt blivit för spänt. Nu hade jag ju ett äss i rockärmen men det var då, och är nu ett överspelat kapitel för min del.

Vi börjar aggressivt och bra. Vårt eget spel har varit bättre men balansen mellan lagdelarna var nästan perfekt. Vi har rivstartat förr, mot Dalen borta, mot OIS borta, för att nämna några exempel. Men då var det full fart framåt. Mot LTIK fanns det även både lojalitet och eftertanke i vårt positionsspel. Framförallt hur vi positionerade oss i defensiven. De extra stegen togs och just därför blev LTIK helt uddlösa framåt.

Redan efter fem minuter slår Kewin en magisk chipp in till Charlie. Charlie tar ett steg bakåt och yttersidar bollen i mål. Ett futsalmål!

Trots att vi inte får tillräcklig längd i våra anfall är det vi som spelar längs marken och försöker hitta kombinationer. LTIK har svårt att hitta rätt med sina längre bollar pga motvinden och den annars så duktige nickspecialisten i LTIK får inte adress på sina skarvar.

Redan i den 13' utökar vi. Jacob slår en frispark, på exakt det sättet vi vill att den ska slås. Bollen får extra fart i medvinden och situationen blir inte rolig för LTIKs keeper. Dessutom blev han störd av en LTIK-spelare som var väldigt nära att knoppa bort bollen. Bollen går rakt i mål och Jacob får både mål och ass här. Situationen som gav frispark var han själv inblandad i.

Fem minuter senare var det dags igen. Jacob får en sidledspass av (vem?), tar den med sig på ett, dundrar in den på nästa. Ett konstmål!

Efter trean börjar matchen sätta sig. Vi har ett par fina spelsekvenser som leder till avslut. Och faktiskt, vi borde gjort ett par till. Samtidigt vore det att ropa efter för mycket då vi fått en ovanligt, för att inte säga unik, utdelning, om vi ser till tidigare matcher.

Under den sista kvarten försämras vårt spel. Det känns som att spelarna slår vakt om ledningen och att vi mattas något i vår press. LTIK är som farligast när de kommer runt på kanterna, vilket de gjorde vid ett par tillfällen. Sista fem fäktar vi bort utan nån vidare struktur. Alla insåg att det var av stor vikt att inte låta LTIK få energi av en reducering.

Listan på förbättringar var kort (att jämföras med den som inte ens togs upp mot Getinge. Den var låååång). Vi slog den avgörande passningen lite för ofta. Efter 3-0 fanns inte längre den genvägen till möjlighet att skapa gratischanser.

Vi var bra i vårt positonsspel men på 'ytterbacken' litade vi lite väl mkt på den individuella snabbheten dvs aningen tätare och tidigare markering. Och sist men inte minst, en kort beskrivning på hur LTIK fungerar. Det är skilda världar jämfört med vårt eget gäng.

Vi kan göra en halvt pinsam halvlek för att sedan komma ut och fullständigt köra över våra motståndare i nästa. Matcherna mot Trönninge borta och Dalen hemma är goda exempel på detta. LTIK är inte såna. Vi visste att de inte skulle bli speciellt mkt bättre i andra. De går på samma växel hela tiden och det har faktiskt tagit dem hela vägen till att spela om seriesegern. De matar på helt enkelt och förr eller senare får de utdelning. Motvinden skulle dessutom hjälpa dem i andra.

Självklart betonade vi vikten av att hålla tätt till en början, fortsätta att ha energi i pressen och att få lite längre anfall.

Andra halvleks inledning blev till en mardröm. Efter nån minut fick LTIK straff. En otroligt tveksamt dömd straff. Det må ha varit en gnutta kontakt men när man på ett så tydligt sätt söker en straff borde domaren friat. LTIK-spelaren hade fallit som en fura oavsett. Vår egen lärdom (något vi haft problem med över hela planen, under hela säsongen) är att hålla upp och låta motståndaren göra förstagrejen. Inte hamna i tajt löpduell, utan hålla avståndet på en halvmeter. I denna situationen var det dock lättare sagt än gjort. LTIKs vänsterytter kan vara seriesäkrast när det gäller att trampa rakt framåt med boll.

Bosse chansade åt rätt håll men straffen var välslagen. 3-1.

Två minuter senare var det dags för nästa chock. Ett läge som kändes ganska ofarligt faktiskt. Vår back hade bra koll, vi var hyfsat samlade men på nåt sätt fick LTIKs spelare på en riktigt bra träff som gick in vid första.

Och ja jävlar. Nu var vi där igen. Och nu syntes tabelläget av. Jag och framförallt Eva, gjorde vad vi kunde för att gjuta mod men jag måste erkänna att olustkänslorna började smyga sig på.

Skitsamma, för fem minuter senare kunde Charlie hänga in sitt andra mål. Ett sånt där mål som vi inte gjort på hela säsongen. Ett sånt där mål som vi åkt på i varje match (denna matchen inkluderad, 3-2). Charlie rycker ifrån, tar sig in i straffområdet och hänger, hur jävla säkert som helst, in fyran med vänstran. Och detta målet kändes förlösande! Nu kom tron tillbaka. Nu snurrade det förnedrande siffror på näthinnan igen eftersom LTIK måste chansa ordentligt och med vår speed framåt skulle det ge oss fler chanser framåt och förhoppningsvis ett par mål till.

Fel. Vi lyckas faktiskt inte jobba oss tillbaka under hela andra halvlek. LTIK matar på med långbollar i medvinden med adress. Vi missar enklar rensningar, matar tjongbollar utan adress och är lika uddlösa framåt som LTIK var i första.

I den 55(!) kom reduceringen. Ett halvt misslyckat inlägg som fick fart av vinden, ställde Boson, och knoppades in i öppet mål. Billigt som f-n men med tanke på hjälpen Jacobs fina frispark fick så mm, kanske rättvist.

Det återstår alltså 35 minuter av matchen. Topplaget har vittring och bottenlaget har deja-vu-känslor-deluxe.

Sanning nr 1

Resten av matchen var skit. LTIK pressade på med långbollar. Vi fick inte bort våra rensningar och kunde inte mönstra det fina passningsspelet vi hade under långa stunder i första. Megaspänning när den är som sämst typ tjongboll maximum.

Sanning nr 2

Att lag förtjänar flyt i en enstaka match är skitsnack. Vi har haft 10 frilägen men ändå förlorat. Men att ett lag förtjänar flyt nån jävla gång under en hel säsong är en sanning. LTIK hade två riktigt bra lägen att kvittera. Boson gör några svettiga, matchavgörande räddningar.

Sanning nr 3

Alla i truppen ville vinna. Det genomsyrade hela vår aura. Alla gav verkligen allt, i varje situation. Låt vara att det var rena tillfälligheter att LTIK inte kvitterade men jag tror ändå, nånstans, att ovanstående inställning gav oss segern. 

Sanning nr 4

Detta var alltså toppen mot botten. Där topplaget dessutom hade chans att på allvar bädda för en uppflyttning. Hej Division 5 2012.

-

Under de sista tio minuter rör jag till det ordentligt. I min iver att få, läs hinna med/inte missa, disponera om och spela mer defensivt, avslutar vi matchen med två sittande innermitt och två offensiva innermitt. Nån form av 4-2-2-2. Instruktionen spelarna fick; spring och jaga på allt som rör sig. Typ så.

Vi höll ut och vi vann. Vi sjöng den långa varianten av vår segersång. Frågan är om den låtit mer nånsin. Eva hade glädjetårar efter matchen. Jag hade nästan taggningstårar innan. Det vilade som sagt en del känslor inför denna matchen.

Summering:

Jag fick mörka ordentligt i halvtid men känslan var att denna matchen kunde bli säsongens största seger, av alla matcher som spelats i serien. Med den utdelningen vi hade och med det självförtroendet vi spelade med, kunde det faktiskt blivit så. Om LTIK inte fått en så bra inledning på andra, hade de krävts en vild chansning för att vinna. Det hade gynnat oss för den situationen har de inte utsatts för så ofta i år (vi kan ge lite tips där).

Men matchen kunde också slutat 4-5. Sett till historik och tabelläge, mer logiskt. Sett till antalet målchanser i andra, fullt möjligt.

Vår egen insats då? Jodå en riktigt stark förstahalvlek och en grym inställning i andra. Synd att vi inte kommer upp i, åtminstone samma nivå som i första, passningsmässigt. Då hade LTIK fått det ännu jobbigare. Nu flöt vi in i deras typ av spel och det gynnade inte oss.

++ Jacob. Två mål och ett enormt slit på mittfältet!

++ OG. Grym i första! Stängde igen totalt och skapade offensivt.

++ Charlie. Två mål och ett konstant orosmoment.

++ Lukas. Slet och krigade och var oerhört nyttig

+ Övriga i trupp och lag. Inställning får toppbetyg.

Vi tackar LTIK, domaren och publiken för matchen.

Kim