4 - 0

(Referat från matchen mot Trönninge kommer före då jag inte förde några anteckningar alls, och minnet brukar svika)

Vi inleder helt enligt plan. Trönninge tilläts ha mycket boll i backlinjen, vi täppte till ytorna centralt och tvingade dem till längre bollar. Trots att TIF rörde sig riktigt bra i offensiven fick deras duktiga innermittfält inte så mycket boll. Däremot märks deras kvaliteter i djupet och framförallt speeden längs kanterna ganska tidigt.

TIF bjuds på ett tidigt ledningsmål. Vi har full kontroll på situationen men tyvärr slår vi en passning som blir för lös. TIFs anfallare sticker emellan och drar på från distans. Och oj, vilken träff han får. En fantastisk individuell prestation. En jättebjudning men också ett klassmål. Otur i dubbel bemärkelse med andra ord.

Inledningsvis har vi inte mycket boll själva. Trots att vi hittar ut ganska bra till våra yttrar blir våra anfall uddlösa. Vi hade behövt ett par pass till inom laget för att hinna upp.

Drygt tio minuter senare gör TIF tvåan på en fast situation. Ett långt inkast som letar sig till vår bakre. Två-tre av våra spelare brister i sin markering och målet dundras in från nära håll. Ytterligare en bjudning och svagt agerande i vår egen box. Baklängesmålet kom i ett skede då vi arbetat oss in i matchen. Vi fick allt längre anfall och våra innermittfältare hittade oftare kombinationer.

Tio minuter senare kom trean. Ett välslaget inlägg letade sig emellan våra innerbackar och en halvbra nick gick tyvärr in vid främre. Där spelade vi två mot en plus målvakt och även trean känns billig. All heder dock för löpningen mellan våra backar och det välriktade inlägget. En av få gånger, under hela matchen faktiskt, som TIFs annars så duktige innermittfältare, fick prickskjuta rättvänd.

Strax innan trean hade TIF ett jätteläge som tog i ribban. Ännu en rabaldersituation där TIF vinner tredjebollen. Där borde det varit mål. De har ytterligare nån halvchans som mycket väl kunde gått in.

Vi själva får till ett par bra skott strax utanför straffområdet. Vi har ett par frisparkar och några hörnor där det blir lite rabalder. Annars var det inte jättemycket mer.

I halvtid känns det nästan konstigt. Tre noll i baken brukar förtjäna hårda ord. Men saken var den att vi faktiskt låg ganska bra i vårt positionsspel. Förutom de billiga målen var det enligt plan. Successivt skulle vi flytta upp vår press och helst inte då pga tvång och uppförsbacke. Tre spelare fick offras. Ingen av dem hade gjort det sämre än nån annan men vi såklart var vi tvungna att hitta på saker.

Vi styr om taktiken totalt. Full tokpress över hela planen, hugg på alla andrabollar och fler chanslöp i djupet. Redan efter några minuter håller det på att löna sig. TIFs keeper gör en magisk räddning på ett skott från nära håll och tippar närskottet i ribbkrysset. Inte långt därefter gör han ytterligare en räddning och tippar en svår frispark till hörna. Han hade en stor del i att det inte blev nerv och riktig match.

Utan att vi har något speciellt organiserat spel radar vi nu upp mängder med lägen. TIF är helt ur balans och spelar med en fembackslinje. Försöken till centrala instick är som bortblåsta och de rensar oftast i panik. Vi har säkert sex-sju skott som avlossas inne i straffområdet med ren sikt och utan täckande TIF-spelare. Alla går utanför. Vissa bara med några centimeter. Vi har nån hörna och en handfull frisparkar och ännu fler långa inkast.

Symptomatiskt för matchen gör TIF fyran istället. Boson gör en fin räddning men returen slås in av en TIF-spelare. Och där var den stora skillnaden denna matchen, något som blev direkt matchavgörande. I offensiv box högg TIF på de chanser de hade. TIFs keeper släppte minst två liknande returer men vi var inte ens i närheten. I sin egen box var de ordentliga och alla våra chanser fick vi antingen spela oss till eller plocka fram individuella prestationer. I vår box skapades lägen ur ingenting och det kändes farligt varje gång TIF droppade in bollarna.

Jag försöker att vara objektiv i mina referat, jag lyckas nog sällan. Men, förutom målen och de chanser TIF har för övrigt anser jag (det låter klart konstigt i en förlustmatch med fyra baljor) att vi gör en ganska bra match. Med (en gnutta hade räckt) flyt hade vi chanser för att göra minst fyra mål vi också. Men som sagt, flyt är det sista vi har just nu. TIFs seger är såklart odiskutabel, de gav oss aldrig nån riktig chans att skapa den riktiga nerven trots att de darrade en hel del i andra.

I första halvlek följer spelarna planen mycket bättre än vad vi gjort tidigare. TIF skapar väldigt få lägen på det sätt de vill (förutom de galet långa inkasten).

I andra spelar vi med ett djävulskt riv och hjärta. Jag måste ge killarna ett stor eloge för deras fighting spirit. Vi springer och hämtar inkasten, vi kämpar hårt för att hålla tempo i allt vi gör och även om vi trodde på en vändning eller ej, krigade vi verkligen stenhårt tills domaren blåste av.

Och. Förutom tre poäng är ovanstående det viktigaste, av allt! Att aldrig nånsin ge upp. Aldrig. Och det kan ingen anklaga oss för att ha gjort, i någon match från den första januari när säsongen drog igång.

Jag lider verkligen med killarna som så förtjänar ett bättre öde. Oavsett vilken startelva vi ställer upp med tror vi alltid på det, eller åtminstone agerar så. Även när klockan står på 88 minuter står vi upp.

Men, lidelse och offerkoftor ger oss inte tre poäng. Hedervärda förluster ger bränsle att fortsätta tro, men poängskörden blir inte större för det. Däremot kan tro, hopp och kärlek ge oss våra välförtjänade poäng. Det tillsammans med ett fult och jävligt blåställ under matchdräkterna.

++ Robin Hansen. Arbetar kopiöst matchen igenom. 

++ Charlie. Trygg som back i första, vass framåt i andra.

+ Kew. Stort defensivt ansvar!

+ JP. Agerar respektlöst i sin A-lagsdebut.

Vi tackar Trönninge och deras sportsliga ledarstab, domaren och vår kära publik.

-

Kim