3 - 2

Matchen inleds i ett högt tempo. Båda lagen ligger bra i sina defensiva positioner vilket gör att offensiven blir drabbad. LTIK stänger våra ytor riktigt bra och vi har inte tålamod nog att börja om. Anfall som inleds med vilja att vårda boll och spela oss upp, slutar ofta i en längre boll i vilket fall.

LTIK fick aningen mer struktur och deras spelidé lyste lite starkare. Men ganska sällan bar deras längre bollar bakom våra ytterbackar nån frukt. Vi var ofta flertaliga där och arbetade med bra understöd.

Däremot hade vi tydliga problem med deras snabba omställningar i djupet. Även om vi var på plats och Jacob gav mittbackarna bra understöd i förstaläget, kändes det lite darrigt. LTIK högg på allt när de väl var i samlad press och många gånger var det nära att de snodde bollen från oss.

LTIKs etta kommer dock som en chock ändå. Matchen hade precis börjat sätta och våra defensiva spelare kändes tryggare när LTIK attackerade. Efter ett långt inkast hamnade andrabollen på bakre stolpen. Vi tappade markering och LTIKs högerback kunde stöta in bollen i halvöppet mål, från nära håll. Ett svagt agerande både i första- och andraläget. Ändå skulle detta målet bli det som var 'mest ok' att släppa in, konstigt nog.

Redan efter några minuter kom vår kvittering. Möller hittade ut med en fin cross till Kewin som tagit en uppoffrande löpning. Kewin svepte sedan in en underbar cross som gick över hela LTIKs backlinjen och landade hos en fristående Charlie. Han klipper till med ett otagbart skott i bortre.

Dessförinnan, eller i inledningen av matchen, hade Charlie ett liknande läge efter att han vunnit boll på ett ganska tufft sätt. Charlie blev fri, men förmodligen väldigt förvånad över att det inte blev frispark. Därav det svaga avslutet. LTIK hade också ett friläge när vi kluddade med bollen i backlinjen.

LTIK hade också ett par bra lägen (jag kommer fylla på här, mina anteckningar sitter i Evas block).

Men för övrigt var det ett ställningskrig. Vi försökte att variera med kortpassningsspel utan att lyckas särskilt väl. Uppspelen hittade sällan rätt adress. Det berodde dels på att vi stod still i ytorna där bollen skulle spelas, dels på att uppspelen kom alldeles försent men också på att vi snodde ytor från varandra. Det kändes dock som en tidsfråga innan vi skulle rinna igenom djupet. Konstigt nog låg även LTIK på kontring.

Som sagt, vi låg bra i defensiv position. LTIK vann många luftdueller med adress på deras duktige target, tillika spelande tränare. Men i 85% av fallen var vi först på andrabollen. Däremot, trots detta, hamnade likt förbannat tredjebollen hos LTIK. Och då menar jag inte som rensning mot deras backlinje utan ungefär där de ville att den skulle landa. Hos tredjeman nånstans i närheten.

I halvtid pratar vi mest om vårt eget spel. Det känns som att vi har bra koll på LTIK och Jacob tvingade ofta LTIKs duktige släpande anfallare hemåt vilket gjorde att han inte hann hugga på alla vunna nickskarvar.

Vår nyckel var att inte löpa in i de tomma ytorna för tidigt. Att våga börja om i backlinjen om de ser att hela vårt lag ligger på samma sida där uppspelet ska slås. Och att stå upp bättre. LTIK rev hårdare än oss och vann för många dueller. Vi ville också få bort drället med bollen över hela planen. Alla måste arbeta med snabbare bollbehandling och högre rörelse.

Det tar inte mer än fem minuter innan vi hänger in ledningsmålet. Simon hänger in ett inlägg signerat Kewin och ledningen är ett faktum. Men det var faktiskt LTIK som inledde vassast med ett par farliga lägen.

Efter målet tar vi över. Matchbilden börjar likna den uppe i Kornhult, även om vi inte skapar lika tydliga lägen. Vi har dock ett tillräckligt antal för att göra minst ett mål till. Jag tror inte att det hade dödat matchen på samma sätt som det skulle gjort mot KHFF men det hade gett oss arbetsro och självförtroende.

Tio minuter senare, när vi har full kontroll på matchen, kommer chock nummer 2. Vi spelar 3,5 mot 2 och har full täckning på skarven som kommer på långboll. Ändå agerar vi väldigt håglöst och tillåter Anfallare två att plocka upp skarven, vandra mellan två backar och sprätta in bollen.

Kan landslaget göra dessa misstag, kan vi. Men om ni frågar mig är det inte ok på nån seniornivå utan hör hemma på sjumanna-planerna!

Det känns som att vi har större vilja att vinna. Vi skapar mer, har mer boll och ofta är spelet placerat på LTIKs planhalva. LTIK känns allt desperatare med sina långbollar och ofta går de till inkast.

Men vi måste erkänna att målet påverkade oss. Vi blev också lite oroligare när vi pressade och darrade en aning när LTIK väl stack upp.

Med åtta minuter kvar av matchen dimper en inlägg ner i vår box. Istället för att rensa försöker vi ta ner bollen och den svaga förstatouchen landar hos LTIKs notoriske målskytt. Tragiken är ett faktum. Det bör nämnas att vi borde fått två frisparkar innan bollen dimper ner. Först på kanten och sen när de går på vår målvakt. Vore det ute på plan hade jag kunnat köpa det men inne i boxen måste så tydliga brott blåsas för, framförallt när de förmodligen mynnar ut i skottläge!

Vi sätter igång en vansinnig jakt på kvittering. Och lägena kommer. LTIK tar väldigt många frisparkar runt mittplan och vi har en handfull där vi flyttar upp med hela laget. Lägg till minst lika många långa inkast. Det bästa läget är en förlupen frispark som ingen, förutom LTIKs målvakt hinner upp. Bollen studsar precis framför honom och upp mot krysset. Han fläker sig och räddar till hörna. En klassräddning helt enkelt. Ännu en gång, får vi inte utdelning på denna typen av press. Det beror såklart på en stor jävla portion otur men även på att vi måste göra mål på våra lägen och vara hetare i boxen.

Summering:

När det går så här knackigt är det lätt hänt att man söker lösningen i förändringar. Det kan pratas spelssystem, val av startspelare, ja allt det vanliga jiddret. Men, i en enda match, har vi varit det klart sämre laget, det var mot Unnaryd. I alla övriga matcher har vi skapat minst lika många, oftast fler lägen än motståndarna, vi har också, i många matcher, haft ett större bollinnehav sett över 90 minuter.

Vi har fått vår tröst i att vi spelat bra och varit det bättre laget. Men nu måste det till en mental förändring, framförallt i de båda boxarna! Enkelt förklarat, undvika att släppa in pojklagsliknande mål på grund av oskärpa. Inse att det måste göra ont, riktigt ont, att göra skitmålen framåt. Vi kan prestera ett gäng procent under vår toppnivå och ändå spela bra fotboll, den kvaliteten har vi bevisat. Men, vi kan inte löpa eller offra oss mindre än motståndarna. Då förlorar vi, oavsett vem vi möter. Trepoängaren lär utebli ända fram till alla elva startspelare insett detta faktum.

++ Jacob. River och sliter och ligger bra i sina positioner. Stor vilja!

Vi tackar LTIK, den stora publiken och domaren för matchen!

Kim