4 - 0

Truppen:

Boson

-

Stråhle - Ola - Simon - Aron

-

Robin H

Jacob - Fabbe

-

Charlie - Möller - OG

-

Armin, Bönan, Nijazi

-

Unnaryd startar bäst. Under första fem är vi knappt över deras planhalva. Vi vaknar till liv hyfsat efter tio, men vårt eget spel är inte alls bra. Däremot kändes inte Unnaryd speciellt vassa heller. Trots övertaget hade vi bra kontroll på dem den sista tredjedelen.

Ganska omgående blev det tydligt att vi skulle hota dem på kanterna. Varje gång vi fick ut en boll med kvalitet och adress, var det farligt. Tyvärr skedde detta inte alls så ofta som vi önskade.

I den 20 minuten får Unnaryds duktige anfallare/släpande forward promenera in från vänsterkanten, helt ostörd, och avsluta utanför straffområdet med en halvträff i mål. Förvisso välplacerad men ändå. Ett ganska pinsamt mål att släppa in för att vara på seniornivå. Han borde såklart stoppats upp långt tidigare.

Efter målet förändras matchbilden. Unnaryd spelar med ett större självförtroende börjar rulla riktigt bra. Främst genom ett rörligt innermittfält och en individuellt skicklig ytter.

Efter matchen har vi klagat en del på inställningen. Den kunde varit mycket bättre. Varje spelare borde ställt högre krav på sig själva. Men, Unnaryd gjorde oss dåliga också. Vi löpte säkert precis lika mycket som dem men kom till korta överallt.

För en gång skull kändes vårt defensiva positionsspel inte bra. Inte nånstans. Vår backlinje agerar utan pondus och sjunker och säkrar för mycket. Det blir enorma ytor att döda på mittfältet. Vårt innermittfält hamnar för högt upp i pressen vilket gör att vi snor varandras ytor när vi själva vinner boll. Den negativa dominoeffekten fortsätter. Nästa bieffekt blir då att våra yttrar får arbeta alldeles för långt hem i deffen. Unnaryd bidrog till detta genom en riktigt fin rörelse.

Vi själva skapar inte jättemycket. Vi har ett bra skottläge på hörna och OG har ett friläge, fint framspelad av Simon. Unnaryds målvakt, ruggigt duktig, kom ut riktigt bra och räddade till hörna.

Charlie har en nick strax över men så mycket mer än så skapar vi inte.

Unnaryd har inte heller så många lägen men sett till spelövertag kunde de nog petat in nån boll till.

Halvtidssnacket var det mest kritiska hittills. Många spelare löpte och arbetade hårt men det var destruktiva måste-löpningar för att släcka bränder. Sällan proaktiv rörelse.

Spelet med boll var i alla fall, utan konkurrens, sämst i år. Vi slog bort otroligt många passningar. Både enkla femmeterspass och avgörande viktiga frilägespass eller crossar.

Jag skulle vilja säga att vi inte ens var bra på att tjonga. Till och med det, misslyckades vi med. Istället för att rensa ordentligt eller spela oss ur situationerna, duttade vi iväg en 10-meters luftpastej, rakt i gapet på en Unnarydsspelare.

Men, vi hade också färska positivia bilder i bagaget. Mot SIF ändrade vi matchbilden totalt i andra och var överens om att göra detsamma idag. Tre byten gjordes i halvtid. 

(Anders sträckte baksidan låret och blir borta ett tag. Tråkigt för honom och för oss)

Vi rivstartar och skapar per omgående en halvchans. Spelet vänder och Unnaryd gör tvåan. Vi har då spelat en minut av andra. Ett riktigt tungt baklängesmål.

Efter målet spelar vi upp oss. Stundtals visar vi prov på fina spelkombinationer. Tyvärr har vi oflyt i den sista touchen som skulle tagit oss till friläge. Vi har säkert 3-4 fina instick som bryts i sista sekund. Exakt en sån spelsekvens ger oss vårt andra friläge för dagen. Möller kommer fri och drar på. Återigen kommer Unnaryds keeper ut och gör sig stor. På den efterföljande hörnan har Robin Hansen ett skott i stolpen. Ett överraskande chippskott som målvakten för en gång skull var helt borta på.

Efter ca 20 spelade gör Unnaryd trean. Vi missar i markering på innermittfältet, deras duktige nr 9 får jogga fram med bollen och placera den i bortre. Även här pojklagsnivå att släppa in ett sånt mål.

All heder till killarna som inte slutar kriga. Stråhle har ett skott från nära håll som tar i, jodå, insidan stolpen. Vi har ett skott som dansar på mållinjen, där var jag helt övertygad om att vi skulle göra mål. Armin har ett bra skott från nära håll.

Resten av matchen blir som vanligt vilda västern. Vi spelar 3-3-4 och trycker på. Unnaryd kontrar med fler spelare än vi försvarar med. De gör fyran och därefter blåser domaren av.

Unnaryd vinner rättvist. Men främst för att de var det bättre laget över 90 minuter och hade ett större bollinnehav. Framförallt under den andra delen av första. Då var de riktigt bra. I andra, så länge vi hade en normal uppställning, vann vi kampen på mittfältet.

Unnaryd är effektiva. Jag kan inte minnas att de har så många fler vassa lägen än dem de gör mål på. Och ser man till våra chanser, två frilägen, två i insidan stolpen och ett avslut som räddas på mållinjen, vet jag inte hur man ska analysera. Med risk för att bli subjektiv, bryr jag mig inte om den analysen just nu.

Summering:

Vi är nog det enda bottenlaget som underskattar våra motståndare. Den känslan fick man i första halvlek. När vårt spel sen inte kommer per automatik har vi en tendens att glömma bort grunderna.

Inställning, kommunikation, hög rörelse och ett snabbt bolltempo.

Det märktes också att vi börjat gå på en del minor. Trots ovanstående spelar vi inte med samma pondus och självförtroende. Vi har förhoppningar om att någon annan ska lösa det samtidigt som vi i pressade situationer inte litar på samme spelare.

Vi hade ett litet snack efter matchen. Jag brukar sällan vilja ta sånt i samband med en förlust men denna gången var det nödvändigt att vrida om kniven ett varv extra för att inte glömma.

Något vi är väldigt måna om är den goda stämningen som finns i truppen. Glädjen måste vara roten till allt vi gör och det är den bästa energikällan utan konkurrens. Och så ska det vara i fortsättningen också. Däremot får det inte övergå till att vi beter oss som primadonnor som inte tål att någon ryter till. Har vi tagit fel beslut, förlorat närkamp efter närkamp eller missat fem passningar i rad, måste vi kunna ta lite skit och köra på igen.

Å andra sidan finns det inget värre än att ha 11 småkommentatorer som ska fälla en salva varje gång nåt går snett.

Så summa summarum, vad som krävs just nu är att vi höjer oss ett snäpp. Det är nog alla överens om. Och då måste vi börja där vi har störst möjligheter att påverka. Dvs med den egna, individuella, insatsen.

Jag tror att alla hedervärda förluster har ställt till det en aning. Vi har haft en sjuk otur och i många matcher har vi varit nöjda både med spel och inställning. Detta har vaggat in oss in nån form av falsk trygghet som gjort att vi glömt vad som gjort oss bra i de matcherna. Det hårda arbetet kommer alltid före det vackra spelet. Det går aldrig nånsin att hoppa över det steget.

Med detta sagt ska vi givetvis inte dra några större växlar på vår knackiga inledning. Det sämsta vi kan göra nu är att leta fel, brister, lösningar, i minut och parti. Det som krävs är lite mer ödmjukhet inför uppgiften från minut 1 i matcherna. Bortser man från första mot Dalen och större delar av denna matchen har vår inställning varit oklanderlig! Fram till matchen mot Unnaryd har vi släppt in 7 mål på fem matcher. 

Sen måste vi också inse och köpa att vårt lag kommer att ha ups n downs. Större delen av vår startelva består oftast av killar födda -93, -94 och -95. Vi runtomkring laget ska vara noga med vilka krav vi ställer och framförallt vilken typ av krav. Dessa ska vi gå igenom på måndagens träning.

+ Charlie Boson. Fick alldeles för lite boll. Snurrade upp sin back varje gång.

+ Ola A. Visar vilja i andra och löser trebacken bra.

+ Armins inhopp. Visar spelglädje och ett jäkla riv.

Vi tackar ett duktigt och spelskickligt Unnaryd och en mycket bra domare i Mats Pettersson. 

Tio upp till alla er som åkte med till Unnaryd, 8 mil iväg en fredagkväll för att stötta oss. Vi är skyldiga er en match. Titta in på IP på torsdag, då ska vi bjuda igen!

-

Kim