1 - 2

Matchen drar igång i ett högt tempo och det är vi som håller i taktpinnen. Vi försöker att rulla runt bollen och står för många kreativa insatser. På gränsen till gladfotboll. Stundtals kan man tro att vi leder matchen med 4-5 baljor.

Vi varvar fina kombinationer med enkla och slarviga misstag. När matchen satt sig känns det som att vi är överallt och ingenstans. Vi hittar inte riktigt rätt i våra linjer. De gånger vi spelar med ett högt bolltempo och jobbar med spelvändningar händer det saker. Då uppstår man-man situationerna och inspelen i box. När vi låter RGIF samla sig, slutar det ofta i ett inlägg som RGIF:s duktiga mittlås knoppar iväg.

RGIF rullar runt bollen i backlinjen men hittar sällan vidare till innermitt eller yttrar. Ofta slås en långboll bakom vår backlinje, och det är effektivt. Deras anfallare hugger på allt och är nära att rinna igenom varje gång. 

Därför kändes deras 1-0 ganska logiskt. Det hängde i luften. En mycket vacker halvvolley helt utan chans för Boson.

RGIF var värda minst ett mål, förmodligen två då de bommade ett fint friläge också. 

I vissa situationer borde nog RGIF:s anfallare trott ännu mer på bollarna. Vid flera tillfällen stannade de upp istället för att fullfölja. Trots det måste vi ge dem stort beröm. Smarta löpningar hela halvleken.

Vi skapar också tillräckligt med chanser för att göra ett par baljor men sett till bollinnehavet, alldeles för lite.

RGIF jobbar fruktansvärt hårt i defensiven. Så fort de tappar boll har de åtta spelare på rätt sida. 

Även om vi trycker på rätt ordentligt står sig 1-0 till halvtid.

I pausvilan har vi en hel del att prata om. Backlinjens positionsspel korrigeras, ganska rejält. Även yttrarna får sig en reprimand. Vi skruvar också på innermittarnas startposition i uppspelsfasen.

Man kan väl säga att det var en hård och barsk ton i normal samtalsnivå. Och det räckte. Det är inte alltid spelarna lyssnar mer för att man skriker högre.

RGIF kickar igång med god energi och känns hetast i inledningen. Men det hjälper faktiskt oss att komma igång ordentligt. Efter ca 10 spelade tar vi över helt och hållet. Våra uppspel funkar mycket bättre, vi har ett riktigt bra kantspel som varieras med instick centralt. 

Vi kommer i våg efter våg och skapar säkert 3-4 bra lägen och en bunt halvlägen upptill. 

Efter rabalder i straffområdet, bra räddningar från RGIF:s keeper stöter Fabbe till slut in kvitteringen. Välförtjänt men kanske inte på det bästa läget.

Bortsett från en tiominuters-period känns det som att vi äger matchen. RGIF skapar dock en del fasta som är riktigt farliga.

Med tio minuter kvar att spela dunkar Möller in årets mål, så här långt. Från distans får han på en mäktig träff som ställer RGIF:s duktige keeper.

Jag läste i LT att Giffarna trodde det var ett misslyckat inlägg. Jag stod väldigt nära situationen och vi får nog ge Möller drömmålet. Han tittar upp, ser att keepern är en bit ut och drar på.

Sista tio slutar som vanligt, rena vilda västern. RGIF chansar med en treback och längre bollar. Vi sliter i deffen men vill samtidigt framåt. Känslan hos spelarna och framförallt ledarna, var tudelad. Alla ville fortsätta med det vägvinnande och offensiva spelet samtidigt vore det ju galet att inte säkra med alla backar på rätt plats.

Vi håller undan och segern känns oerhört skön. En stor lättnad.

En rättvis men knapp seger, igen.

Summering:

Jag var väldigt kritiskt vid sidan under första halvlek. Spelarna var missnöjda i pausen och mycket kändes faktiskt halvkass. I en halvlek då vi varit ganska dominanta, haft det största bollinnehavet, det bästa spelet och de flesta chanserna. Det märks alltså att vi ställer väldigt höga krav på varandra i år. Med all rätt. Men, vi får inte bli blinda och missa allt som är positivt.

Trots att positionsspelet var en ganska enkel sak att rätta till kändes det som att vi behövde pausen för att i lugn och ro prata om saken. 

Andra halvlek var stundtals ruskigt bra. När vi spelade ut orkade inte RGIF hänga på. Ett scenario vi hoppats på. Vi visste att om vi ökade bolltempot skulle deras innermittar aldrig orka hålla samma intensitet i deffen i andra. Det vore omänskligt.

Personlig note:

Jag är inte helt nöjd med hur jag och Niit skötte matchcoachningen i andra. Det blev rörigt. Absolut inget ont om dem som kom in, de gjorde det riktigt bra. Men det blev lite väl många positions- och spelarbyten på kort tid. Backlinjen var väl de enda positionerna som inte skiftade.

Sen jag blev tränare, ungdomslagen inkluderat, har det bara hänt en gång tidigare, att jag inte låtit alla få speltid. I denna matchen fick två spelare ingen tid alls. Jag har själv bänkat en hel del och vet hur det känns. Vi tog dock beslutet, baserat på matchbild, att sätta in varma spelare som var inne i matchen. Dessutom två bollhållare av klass, vilket vi behövde för att fördriva tid.

Detta grämde mig en hel del under fredagkvällen men jag får se det som en lärdom. Det var förmodligen inte sista gången det händer. Inte som konkurrensbilden ser ut just nu.

+++ Innermittfältet i andra halvlek. Låg bakom oerhört mycket framåt.

++ Backlinjen i andra halvlek. Bomma igen fullständigt.

++ Anfallet i andra halvlek. Kom till avslut på ett väldigt varierat sätt.

++ Boson. I princip felfri. Chanslös på målet.

Vi tackar RGIF, domaren och vår kära publik för matchen. 

Kim/Niit