1 - 4

På förhand en av säsongens tuffaste matcher. Örnia går som tåget och det ska mycket till om de inte spelar i Femman nästa säsong. Redan idag kan de säkert mäta sig med de flesta lagen i div 5.

Matchbilden blir precis som vi väntat oss. Örnia äger mycket boll, har en bra mix av att spela långt och kort och hotar oss på de sätt vi förutspått.

Tyvärr lyckades vi inte att krympa avståndet mellan backlinje och mittfält. Något vi pratat en hel del om inför matchen. Anledningen var att vi blev lite heta i vår förstapress. När vi märkte att Örnia blev stressade av press, blev vi för heta.

Detta gjorde att Örnia ofta hade en enkel utväg när det tog stopp. Att droppa in bollar, på fot, mot topparna. Ofta hamnade vi fyra mot fyra i  backlinjen och Örnia var oroligt nära att rinna igenom på djupet. 

De hade ett par bra lägen men skapade faktiskt inte så många chanser, sett till bollinnehav. Vi var alldeles för uppstressade i vårt eget spel och fick inget flow alls. De få gångerna vi höll bollen på backen och hittade ut till våra yttrar, hotade vi.

Från minut ett var det ett riktigt tufft spel ute på plan. Något som Örnia hanterade mycket bättre än oss under den första halvtimmen. Vi går in lite för ärligt och naivt i närkamperna medan de är mer rutinerade och cyniska.

Men, det var vi som mådde bäst av denna kamp. Vi var inte beredda att stå upp men blev taggade av det. Vilket faktiskt hjälpte oss att komma närmare i vårt försvarsspel och därefter också jämna ut spelet på mittplan.

Just därför var det väldigt surt att vi släpper in två mål på fasta och ett efter en riktig bjudning där tre av våra spelare springer ihop och Örnias hypervasse anfallare (Göran Medjev) tillåts jogga in trean. I slutet av halvleken gör de sitt fjärde mål, också det på hörna.

Vi avslutar första halvlek med att reducera. Arton löper sig fri på kanten och serverar Arnon (eller Aron?) som skarvar in bollen i mål. Ett viktigt mål att ta med sig in i halvtidsvilan.

Halvtidssnacket handlar mycket om att vi måste stå upp på ett annat sätt. Örnia skickade ut våra spelare på löpande band, tre spelare fick gå av efter tuffa närkamper. Det handlade också om att hitta de ytor vi pratat om inför matchen, i uppspel/kontringar.

Som sagt, trots hetsen på planen kändes andra halvlek lite loj. Örnia kände sig trygga och vi hade behövt kontakt för att tagga till. Spelet jämnas ut ordentligt och båda lagen spelar nån form av kontringsfotboll. Det mesta av spelet är med andra ord förlagt på mittplan. Oorganiserat från båda håll.

Örnia skapar ett par lägen som verkligen borde blivit mål. Vi gör detsamma. Vi har två frilägen som borde resulterat. Halvleken slutar 0-0 vilket får anses som ett stort fall  framåt för vår del.

Summering:

Stora delar matchen handlade om tuffa närkamper, gnäll på domaren och spelare emellan. Man kunde nästan tro att det var en seriefinal som spelades.

Örnias notoriske målskytt tillika seriens bäste anfallare (Göran Medjev) fick ta en del stryk av våra backar. Och självklart är det inte mer än rätt att han ger tillbaka. 

Det kan man göra på olika sätt. Göran valde följande:

…att, slå ner planens yngste, lättaste och kortaste spelare. I en helt ofarlig situation som dessutom var över (läs: vår spelare var helt oförberedd). För att verkligen understryka hur kaxig han är, slog han vår spelare så hårt i huvudet att han föll baklänges, slog i bakhuvudet och var tvungen att byta på grund av yrsel. Självklart när domaren hade sitt fokus nån annanstans.

Detta följdes upp med den urtuffa kommentaren:

- Jag gör det gärna igen om du vill (nånting ditåt).

I samma situation blev vi verbalt uppläxade av Örnias duktige innermittfältare (med allsvensk rutin), att vi borde fokusera på att spela fotboll istället för att hålla på med en massa skit. Avd: Huh?

Detta är absolut inte nåt försvarstal för våra unga spelare. De är seniorer nu och ska behandlas därefter. De är dessutom långt ifrån guds bästa barn själva. Se det mer som en beskrivning för hur vissa spelare väljer att visa sin kaxighet.

Nog om det.

Örnias sympatiske tränare har något riktigt bra på gång. Laget han förfogar har alla kvaliteter för att göra väl ifrån sig i femman nästa år. Helt klart seriens mest kompletta lag.

För vår egen del var det en oerhört nyttig match. Den svetsade samman oss ytterligare ett snäpp. 

Att Örnia är värda tre pinnar är det inget snack om men sättet vi stod upp på i andra halvlek lovar gott inför framtiden.

++ Våra ytterbackar, Jack och John. Trots tufft motstånd höll de rent på sina kanter.

+ Våra mittbackar, Ola och Niit/Persson. Trots att de mötte seriens vassaste anfallspar, gjorde Örnia inget spelmål.

Vi tackar Örnia, domaren och vår publik för matchen.

Kim