2 - 3

Vi fick köra vår hemmapremiär på Glänninges konstgräs. Något som faktiskt borde gynna oss rent spelmässigt. Med facit i hand blev det ett nollsummespel. Det kändes som att den sista nerven inte var på plats. Typ, väldigt viktig träningsmatch, istället för sjukt viktig seriematch. Kanske, kanske, berodde det på att vi inte gjorde vår premiär på Veinge IP. Om det är ursäkt vi kan luta oss emot? Knappast va?

Vi får en kanonstart. Redan efter ett par spelade minuter tar vi ledningen. Jack stressar och vinner boll högt upp i plan. Nijazi tar vid och serverar Daniel som drar till på ett. HIFs keeper överraskas och hinner inte ner vid bortre.

Vi är spelförande men flowet och rytmen vill inte infinna sig. Vi har hyfsad kvalitet i de längre djupledbollarna men vi använder det vapnet alldeles för ofta. Hasslöv spelar smart i defensiven och är lojala sina positioner. Trots det, ska vi kunna luckra upp på ett bättre sätt.

Överlag har vi ganska god kontroll på Hasslöv. Deras trixige vänsterytter hittar dock på en del på egen hand och efter 17' spelade gör han en fin soloraid som slutar med mål. Han skär in i planen, drar två-tre backar och placerar bollen i mål. All heder till prestationen men så enkla mål får vi inte släppa in. Hasslöv har även ett par farliga djupledslöpningar och en frispark i bra läge.

Målet kom i ett läge då det kändes som att det skulle lossna för oss. Många gånger var vi nära att få till det men vi spelade för ostrukturerat. Vi blev inte oroliga eller ängsliga för att spelet inte lossnade men vi försökte komma igång på fel sätt. Fler touch, svårare lösningar och ännu fler chansbollar. Istället borde vi löpt mer och smartare. Vi skapade säkert en del lägen (tog inga anteckningar) men på tok för lite för att vara godkänt.

I halvtid får vi repetera vår game plan på ett ganska bryskt sätt. Vi hade ca fyra fokuspunkter och inga infriades.

Bolltempot: För lågt.

Pressen: Ömsom vin, ömsom vatten.

Tålamodet: Underkänt.

Spelbarhet/rörelse: Sådär. Hasslöv stängde bra men med bättre kommunikation och tydligt kroppsspråk hade vi löst det.

Två saker var jag riktigt missnöjd med i det egna spelet:

Kommunikationen (roten). Alldeles för sällan hjälpte vi vår näste genom att prata, visa tydligt att vi ville ha boll och hur vi ville ha den.

Chansbollarna (utfallet). Väldigt ofta passade vi på chans. Sällan var vi säkra på att få rätt adress. Vi chippade, slog långt, sökte den avgörande passningen för ofta.

Det finns en punkt till men den tar vi i summeringen istället.

Andra halvlek fortsätter ungefär som den första. Vi för spelet men chansar för mycket. Eftersom vi inte spelar på det sättet vi önskar faller vi ur position, även när vi själva har boll. Detta gör att HIS får på tok för mycket tid på sig när de vinner boll. Den hinner samla sig, hitta adress och tvinga oss till att göra längre löp hemåt i plan.

Jag kan ha blandat ihop ordningen men jag vill minnas att HIS gör sitt andra mål på friskpark. En variant som placeras i bortre. Att ingen i muren kom upp och stötte förvånar oerhört då HIS spelare fick stå och sikta i evigheter.

Fem minuter efter målet gör vi ett par byten för att få in ny energi. Då återstår det en halvtimme av matchen. Ganska snart därpå börjar det lossna. Mitt i vår press gör HIS sitt tredje mål. En hörna som avslutas med skott utifrån. Boson räddar men returen slås in av en otroligt fri HIS-spelare.

(Som sagt, målen kan ha varit i omvänd ordning.)

Härefter startar vår tokpress. Vi gör mål på en straff (felaktigt dömd enligt HIS), som sedan får tas om för att HIS-målvakt inte var beredd (?). Vi missar såklart den andra. Vi har frilägen, skott utifrån (de flesta utan adress) och en massa fasta och rabalder på det.

Till slut får vi hål på HIS och reducerar genom nyinsatte Eddie Berisha.

HIS går på knäna den sista kvarten och får vara nöjda med tre poäng. Vi skapar tillräckligt för att vända matchen. Men det känns inte ok att vakna till liv sista 20, när vi inser allvaret. Även om vi vunnit matchen skulle vår insats inte fått godkänt.

Summering:

Fokuspunkterna vi drog inför matchen failade, en efter en. I halvtid delades därför ut ganska hårda ord, Hasslöv fick också sig en släng av sleven då jag påstod att de var sämre än oss. Något jag fick käka upp. För, efter matchen syns inte flyt, otur, en dålig halvlek, eller vad det nu kan vara. Endast antal gjorda och insläppta mål. Hasslöv spelar smart och gör det svårt för oss idag. Hatten av, ni var bättre helt enkelt.

Nu kommer vi då till den sista men också största besvikelsen: Viljan att vinna närkamper; första- och andrabollar. Eftersom vi tvunget skulle slå höjdbollar mot planens bäste huvudspelare och tillika vår motståndare, vann vi väldigt få förstabollar. Tro det eller ej, vi vann ännu färre andrabollar. Ska vi säga fem?

Vi måste löpa mycket mycket mer i förebyggande syfte. Både i A och B-lagsmatcherna är det ”fel personer” som visar rätt inställning. Här måste det till en kraftig förändring. Tar inte spelarna som får förtroende att starta matchen tag i detta, får vi från sidan göra det.

-

Det positiva då. De senaste veckorna har det sett mycket bättre ut på träningarna. Vi har äntligen fått komma hem till IP och får nu normala träningstider med allt vad det innebär. Och framförallt, vi vet vad vi kan. Därför är det gött att vi spelar fyra matcher på en vecka. Det ger oss många chanser att snabbt hitta tillbaka till vinnarspåret. Det enda som egentligen krävs är att alla måste inse vad vi ska göra för att nå dit, och det är att ha rätt inställning, punkt. Här måste vi börja i rätt ände och det är på individ-nivå. Om vi tror att vi kan jogga oss igenom denna serien, lär tabelläget se likadant ut när vi summerar serien, som det gör idag.

Men skitsamma, nu är plattmatchen gjord för i år. Låt oss istället blicka framåt mot ett hett derby mot SBK på lördag. Då ska det bli åka av!

+ Leo, Persson och Eddie. Våra avbytare förändrade matchbilden till det bättre.

Vi tackar Hasslöv, domaren och vår publik för matchen!

Kim