Laguppställning
Referat
Fotbollens himmel och helvete
7 okt 2019 0 kommentarer
FK ULVEN - ALBION FC 6-4 (3-2)
1-1 Björn (Stephan), 2-1 Robin (Kulan), 3-1 Stephan (Emil), 4-3 Eric (Stephan), 5-4 Stephan (Johan), 6-4 Eric (Kim)
Startuppställning (4-5-1):
MV: Pontus
HB: Pecka
MB: Andres
MB: Wedin
VB: Emil
HMF: Robin
IMF: Kim
OMF: Björn
IMF: Jon
VMF: Eric
F: Stephan (K)
På bänken började:
Kulan (YMF)
Johan (IMF)
Sista matchen för säsongen, matchen när allt skulle avgöras. Trodde vi. Men det visade sig att våra rivaler Ribba som vi slogs med om seriesegern hade flyttat sin match som egentligen skulle ha spelats tidigare på kvällen till att istället spelas efter vår. Sannolikt för att den annars hade krockat med DIF-Bajen men det var ju heller ingen nackdel för dem att kunna spela på Ulvens resultat. Bägge lagen låg ju nämligen på samma poäng inför sista omgången där Ulven hade fem måls bättre målskillnad. Men Ribba skulle möta Snipers vilket var en garanterad vinst med åtskilliga mål. Frågan var hur många och hur många Ulven mål därför var tvungna att vinna med.
Men Ulven valde att inte fokusera på det utan vicekapten Stephan (Hegge var krasslig och coachade) var tydlig i ringen innan avspark att fokus var på att göra en bra match, vinna och ha kul. Så fick man se sen hur långt det räckte, bollen är rund, en match i taget och vi summerar efteråt (insert valfri sportklyscha).
På plats denna kylslagna oktoberkväll var ett stort supporteruppbåd. Förutom Hegge var fotskadade Victor på plats liksom gamla radarparet, den dynamiska mittfältsduon Tom & Taco som inte kunnat spela alls i år pga korsbandsskada resp. en paj fot. Kul att se dem där men vi vill ännu hellre se dem på planen framöver! Vero från mixlaget (tillika Toms fru) och Etti (deras barn) fanns också på läktarplats (vid sidlinjen).
När matchen startade insåg vi ganska snart att det inte var det Albion som spelat tidigare i år som stod för motståndet utan de hade toppat upp med sitt A-lag från division 5 för att ta chansen att hänga kvar i 11-fotboll division 2. Så det blev en mycket tuffare match än vi förutspått. Tunga, fysiska och nickstarka Albion tog ledningen i matchen på hörna när Ulvens markering var lite bristfällig, deras spelare kom farande och med hög fart nickbombade in bollen ribba in utan chans för Pontus. Det fick Ulven att vakna lite efter en (som vanligt) ganska trög start. Vad är det med Ulven och dåliga starter på matcher? Är det bara bristen på uppvärmning som gör det eller är alla helt enkelt bara slow starters? Nåväl. Man började vartefter spela genom mittfältet där Jon och Kim startade som innermittfältspar med Björn strax ovanför i den offensiva rollen. Man spelade alltså 4-5-1 precis som de senaste matcherna där denna modell varit framgångsrik. Lagledningen hade en del funderingar på att köra 4-4-2 eftersom man mötte ett lite sämre lag och eftersom Ulven var tvungna att vinna, och helst med så många mål som möjligt. Men med facit i hand var det klokt att behålla femmannamittfältet eftersom motståndet som sagt var klart vassare än förväntat.
Efter en kvart-tjugo minuter började det se riktigt bra ut och Björn fick äran att kvittera med sitt första mål i den gula Ulventröjan. I den svarta mixtröjan och vinröda oldboyströjan har han dock gjort åtskilliga. Målet föll sedan Stephan stått för en snygg aktion på högersidan där han först tunnlade motståndaren och sen spelade snett inåt bakåt till Björn som tryckte upp bollen i nättaket. Mycket fint! Lika fint var 2-1 målet som kom till genom att Robin avancerat centralt i planen och med en utsökt skruvad höger utsida nått Kulan som löpt upp på vänsterkanten. Denne tog emot och spelade tillbaka till Robinho som tagit sig in i straffområdet och inte gjorde något misstag utan satte sin första balja för säsongen. Skyttekung Narinder dunkade därefter in sin egen retur sedan han frispelats av Emil men Albion lyckades reducera lite från ingenstans strax innan halvtidsvisslan genom en lobb över Pontus. 3-2 i paus följaktligen.
I halvtid var det positiva tongångar och bra pepp. Men märkligt nog verkade Ulven helt passiva och handlingsförlamade i början av andra då Albion vann de flesta närkamperna och tryckte på framåt. Dock utan att skapa så där värst många farligheter då Ulvens backlinje plus Pontus var solida. Vad det led kom Ulven tillbaka in i matchen och halvlekens stora förgrundsfigur blev Eric som var inblandad i massor av chanser. Han brände minst tre frilägen där han vid samtliga tillfällen hade kunnat passa en fri lagkamrat med en enkel sidledspassning. Istället gick han på skott och fick se målvakten avvärja. Så klart minus för skygglapparna men plus för hans konstanta löpande och djupledshot.
Ett Ulvenmål låg i luften men istället kvitterade Albion, återigen på nick, denna gång efter frispark långt utifrån. Ulven fortsatte dock mala på och kom till lägen, framförallt då genom Eric. Å till slut fick han äntligen till det. Stephan stod för framspelningen och Eric slog bollen stolpe in fram till ledning 4-3. Men säg den glädje som varar för strax därpå kvitterade Albion igen. Exakt hur det målet gick till har jag förträngt. Då klev Stephan in i handingen genom att stå rätt placerad vid den bortre stolpen och enkelt stöta in 5-4 på Johans fina framspelning. Johan var med en match för två år sedan och kallades nu in igen efter en hel del bortfall i Ulventruppen. Han stod för en stark insats på innermittfältet och ryktet säger att Ulvens sportchef planerar ett kontraktsförslag inom kort.
Målman Pontus visade i slutet sina kvalitéer när han två gånger om stod för fantastiska TV-räddningar där han sträckte ut i sin fulla längd och tippade bollarna utanför. Ruggigt viktigt. I slutet fick Eric bollen av Kim och drog på en riktig pärla från högerinnerläge, ett mycket svårare läge än de han missade... Han missade f.ö. ett friläge till i slutet :)
Matchens lirare
Det fanns ett par att välja på. Samtliga innermittfältare förtjänar beröm för hårt jobb och bra passningar. Robin jobbade hårt och gjorde en av sina bästa matcher liksom Björn som var en bra länk mellan mittfältet och Stephan på topp. Den sistnämnde gjorde trots rejäl slitenhet två mål och två assist, det är klass. Eric hade varit en het kandidat också om det inte vore för... ja ni vet vad. Men den som tar hem priset den här aftonen är Pontus som varit ruggigt stabil hela året och som denna kväll krönte sin insats med de två jätteräddningarna i slutet.
En riktigt skön och stark vinst i sista matchen av en riktigt vass säsong. Så långt var allt väl och Ulven hade sju mål till godo på Ribba inför deras sista match. Men tror ni inte att Ribba vann med exakt sju mål och därmed tog hem seriesegern på, inte fler poäng, inte heller bättre målskillnad utan FLER SATANS GJORDA MÅL än Ulven. Hur små marginaler får det egentligen finnas? De vann med 11-4 (!) där de gjorde tre mål sista åtta minuterna och det sista målet gjordes i den sjätte övertidsminuten. Helt sjukt. Cred dock till Robin, Andres och Kulan som hoppade in och hjälpte Snipers som kom till match med åtta spelare. Men inte ens det räckte alltså utan Ulven kommer tvåa säsongen 2019. Jävla Ribba.
Men stort tack alla som spelat, slitit, sprungit och kämpat för Ulven under säsongen. Vi bryter ihop och tar nya tag! Härnäst på Ulvengalan 2019 tillika 25-årsfirandet. Mer info inom kort!
Kommentarer