1 - 0

FK ULVEN - THE BULLARDS 1-0 (0-0)

1-0 Wedin (Mille)

Gult kort: Wedin

Startuppställning (4-4-2):

MV:  Pontus

HB:  Pecka
MB:  Wedin
MB:  Victor 
VB:  Emil

HMF:  Kim
IMF:  Herman
IMF:  Andres 
VMF:  Eric

F:  Mange
F:  Stephan (K)

På bänken började:
Mille  (YMF)
Samuel  (IMF) 
Kulan  (YB)

Mors dag och EU-val i all ära men vad går egentligen upp mot en tidig seriefinal på Gubbängens sköna plastmatta en regnig söndag i slutet av maj? Inte mycket, så klart. Med andra ord var det (som vanligt när Ulven spelar) fullsatt med folk utanför stängslet och ut på ängen, mot Gubbängsfältet.

Denna söndag var det de två dittills obesegrade lagen i Korpens Division 2 som gjorde upp. Vi, Ulven, och det lila laget The Bullards. Under 2018 års matcher lagen emellan plockade Ulven 4 poäng, Bullards 1 (3-3, 5-3). The Bullards slutade då på en haltande 5:e plats vilket kan förvåna många med tanke på att deras högstanivå är hög och förmodligen hör hemma i Divison 1 (OBS f.d. elitdivisionen i Korpen, inte att förväxla med ”riktiga” division 1). The Bullards styrkor är att de är ganska välorganiserade, ett fysiskt starkt lag och att det finns några spelare med väldigt bra blick för spelet. Men vad gör det om man inte lyckas skapa några farliga målchanser?

Sett till bollinnehav vann The Bullards den första halvleken med råge. Bullards var starkare och hade momentet med sig. Sett till målchanser var det ganska jämnt även om känslan var att våra motståndare hade lättare att ta sig fram. Ulven fick kämpa mycket med motvinden som denna eftermiddag kvävde ett, annars ofta, väl fungerande Ulvenvapen: nämligen snabb utspark från Pontus, på skarv från mitt/topp mot (oftast) Stephan.

Känslan i halvtidssnacket var däremot att matchen kunde gå åt vilket håll som helst. Ulven var inte borträknade. Någon sa ”den som gör första målet, vinner”, och visst låg det något i det. Ulvens förmodligen mest optimistiska spelare (Wedin) bar dock på en viktig visdom han delade med sig av precis innan andra halvlek drog igång. Wedin sa något i stil med ”äh fan grabbar, dom börjar se trötta ut, dom kommer bli griniga, vi bryter ner dom”.

Sagt och gjort. Andra halvlek inleddes förutom med stark medvind också med en stark Ulvenpress. Med tron på att vi hade mer energi och lite mer vilja än The Bullards var matchbilden förändrad från första halvlek. En stor anledning till detta var Ulvens innermittfältare som förutom att slita stenhårt, som de gjorde genom den första halvans samtliga minuter, nu också vågade hålla i och fördela bollen i lite större utsträckning. Något som öppnade för initiativ från våra löpstarka yttrar och forwards. Tack vare detta kom vi ganska tidigt till flera bra lägen och även flertalet hörnor.

Halvvägs in i andra halvlek var det Ulven som hade kommandot och vi var allt som oftast med majoriteten av laget på The Bullards planhalva. 1-0 kom från en hörna, vars upprinnelse man kan anta (minns inte riktigt) kom ifrån att Eric gjort någon sjuk löpning över halva planen och tillslut fått med sig bollen till hörna. Den hörna som väl gav utdelning slogs av (om jag inte missminner mig) den trogne vänsterbacken Filéns bror Samuel. [UPDATE: Det var Mille som slog hörnan, red.anm.] Trots ganska få Ulvenspelare i boxen (gäller inte vår vanliga hörnvariant längre!?) var det två spelare som var nära där bollen var på väg att dimpa ner. Hörnan, från höger till målvakten, var inåtskruvad och hade hyfsad fart landade tillslut på Wedins panna eller axel eller arm före den studsande in i mål alldeles vid målvaktens vänstra stolprot, tillsammans med Wedin. Motståndarna var inte sena med att skrika på hands, något som den extremt verbala domaren inte gav något gehör för (Wedin själv får avslöja vart bollen i själva verket träffade).

Efter målet förberedde Ulven sig på en anfallsanstormning från Bullards, något som aldrig riktigt skedde. Bullards försökte och försökte, och kom till något vasst och halvvasst avslut här och där men de var egentligen aldrig nära att göra mål. Mycket tack vare att Pontus allt som oftast står perfekt placerad när väl en farlig chans dyker upp, mycket tack vare ett väl organiserat försvar. Återigen. Det var snarare Ulven som hade chans på nästa mål. Men så blev det inte denna gång. När domaren blåste av var det nog många Ulvenspelare som andades ut efter ytterligare en riktigt jävla krigarseger.

Moralen i årets Ulvenlag känns väldigt stark. Både matchen mot Ribba och denna var jävligt tuffa. Två bra lag, och två matcher där vi stundtals var utmanövrerade, men som vi ändå på något märkligt sätt lyckats kontrollera? Vi kämpar för varandra och vi gör mål när det behövs. Mer än så behövs inte.

Matchens lirare:
Av alla som slet som djur denna match var det förmodligen Andres som slet mest. Tycker att Andres har varit nära matchens lirare flera matcher i år men det har alltid varit någon forward som gjort något enkelt tv-mål som knipit utmärkelsen framför näsan på honom. Denna match var Andres för det där som innermittfältare gör hela tiden, men som ingen ser - sliter i det dolda.

Nu går vi mot fjärde raka på söndag!

Gästskribent:
#9

(Kim)