1 - 0

Fin tabell och fint lag

FK ULVEN – FC RIBBA  1-0 (0-0)
1-0 André (Petter)

Startuppställning (4-4-1-1):

MV:  Sami

HB:  André
MB:  Stephan
MB:  Victor
VB:  Mange

HMF:  Kim

IMF:  Tom
IMF:  Taco (K)
VMF:  Maykel

OMF:  Petter

F:  Lawe

På bänken började:
IMF/OMF:  Svennis
VMF/HMF/F:  Dani

Super-inkast-sub:
Olof

När fotbollsgeneralen lade spelprogrammet för 11-fotboll Elit bestämde han att sista omgången skulle innehålla matchen Ulven-Ribba. Han hade nämligen på känn att de två lagen precis som ifjol skulle slåss om seriesegern. Å precis så blev det. Människogården, Katarina United och Not United var med och konkurrerade ett tag men i slutändan stod det mellan dessa bägge rivaler. Ulven satt i förarsätet i serien men förluster mot både Zamalaj och Not United i slutet ställde till det så att man behövde vinna seriefinalen, för Ribba räckte det med kryss.

Coach Hegge lämnade inget åt slumpen inför matchen. Han körde genidraget med små lappar till varje spelare med personliga instruktioner igen och för första gången denna säsong (och på flera år) körde man en riktig uppvärmning (med västar!). Detta i kombination med tidig samling och taktiksnack i omklädningsrummet gjorde att peppen var total. Coachen försökte också ta ner nervositetsnivån genom att säga "Är ni nervösa? Var inte det, jag tar på mig all nervositet själv". Å det kan man lugnt säga att han gjorde, han har inte varit så nervös sedan han på lågstadiet skulle läsa en höstdikt på Dalens sjukhus.

Ulven ställde denna mörka, kalla och blöta höstkväll på Farsta IP upp enligt spelmodellen 4-4-1-1 med Sami som omutlig sista utpost, Korpens bästa mittlås Stephan & Victor som chefer i försvaret, Mange till vänster i backlinjen (vilken säsong han gjort!) och den mirakulöst tillfrisknade André (grekiskt läkkött/ouzo) till höger. Centralt på mitten den samtrimmade stenhårda duon Tom/Taco, den norrländska vinthunden Kim till höger och Maykel i en lite fri roll till vänster. Petter som kreativ offmitt bakom Lawe som skulle springa på allt på topp. På bänken startade Svennis (bytte som innermitt/offmitt) och Dani som varit sjuk men efter flitigt knaprande av ingefära hela dagen lyckades han komma till spel, dock fick han ta korta byten. Detta som yttermitt samt ett kort inhopp i slutet som forward. Extra supersub var Olof som skulle vara stödavbytare vid behov samt ta offensiva inkast i farliga lägen. Det blev dock bara ett sådant i matchinledningen, sen valde Mr Schlager att supporta laget istället.

Ulven startade matchen bra och var det spelförande laget första 20 minuterna. Man verkade ganska avslappnade och vågade spela runt bollen. Ett skott av Tom som räddades på mållinjen och ett halvklent avslut från Maykel som bröt in fint från vänsterkanten var närmast att resultera. Andra halvan av halvleken blev lite sämre, delvis säkerligen på att Ulven fick rodda om en del i laget då många spelare blev trötta/fick smällar samtidigt och tvingades byta. Det blev rörigt och Ulven tappade sitt momentum och Ribba kunde komma in lite mer i matchen. Dock utan att spela särskilt bra utan deras spel bestod nästan uteslutande av långbollar på hypersnabbe och farlige Christian Wahlén som Ulven känner väl. Men försvaret hade bra koll på honom förutom när annars lysande Victor slog hål i luften så Christian kom helt ren med Sami, rundade denne men i sista stund slängde sig Stephan fram och styrde bort avslutet. Ett kollektiv suck hördes över nejden. Eller från Ulvens avbytarbänk åtminstone.

I pausen poängterades det att man skulle fortsätta som man gjorde i början av matchen nämligen att hålla i bollen och våga spela. Men nerverna tog överhanden för andra halvlek blev mest kamp och hafsigt spel. Men Ulven visade fantastisk moral och kämpaglöd och ville lite mer än sina motståndare. På en tilltrasslad situation efter inkast (tror jag) lyckades Petter få in bollen mot mål och där vid bortre stolpen dök högerback Nylund Georgoulas upp som gubben i lådan, fick gott om tid på sig att ta ner bollen och sikta (det kändes som flera minuter) innan han tryckte iväg ett distinkt skott som gick nästan rakt på målvakten men ändå letade sig in. Vilt jubel!

"Lugn! Lugn!" hördes från Ulvenbänken men resterande dryga 20 minuter av matchen blev en enda lång pina. Ulven spelade osmart, slog konstiga passningar och tog många felbeslut men tack vare fantastiskt hårt arbete och enorm vilja tillät man inte Ribba att skapa några farligheter utan man kunde rida ut stormen och ta hem matchen och därmed seriesegern. När domare Isak Ayobi blåste av matchen efter ett par minuters tillägg (var hittade han dem?) blev det nästan mer befrielse än glädje men lika skönt var det oavsett.

Matchens lirare:

Jag tror att Stephan skrek sitt namn ungefär 3.000 gånger under matchen när han gick upp och segrade i varenda nickduell och vann varenda närkamp. Han var osäkert startande pga att han kände sig totalt utsliten efter alldeles för mycket fotbollsspelande men efter att Hegge fixat en massagetid åt honom dagen före match kunde han komma till spel. Tack och lov! En magisk insats av Ulvens nr 8 som startade säsongen som forward men under hösten mestadels spelat mittback. Lika suverän på bägge positionerna och ett föredöme som lagspelare. Underbart Narinder!

Känslorna ligger fortfarande lite för nära för att kunna summera säsongen på ett bra sätt, det får bli lite senare. Jag nöjer mig istället med att konstatera att Ulvens första serieseger sedan 2009 är ett faktum och att laget aldrig har varit bättre än så här. En fantastisk insats av alla inblandade under säsongen. FORZA ULVEN!!! <3