3 - 2

FK ULVEN – FC MÄNNISKOGÅRDEN  3-2 (3-1)
1-1 Petter, 2-1 Lawe (Kim), 3-1 Tom (Stephan)

Gula kort:
Petter (osportsligt uppträdande), Tom (osportsligt uppträdande)

Startuppställning (4-1-4-1):

MV: Sami

HB: Robin
MB: Stephan
MB: Victor
VB: Mange

DMF: Taco (K)

HMF: Kim
IMF: Tom
IMF: Lawe
VMF: André

F: Petter

En kulen höstkväll i september skulle Ulvenspelarna klädda i sina sedvanliga svarta matchtröjor med gult revär på bröstet ta sig an FC Männniskogården som blivit något av en nemesis under året. Torsk både på försäsongen och i första mötet under säsongen. Man var därför inställda på en riktigt tuff match.

Eftersom det denna gång var en tunn trupp som Ulvens av halsproblem röstsvage coach ställde på benen så var taktiken att ligga lågt och hålla i bollen när man hade den. POSSESSION! skrek (viskade) coachen ut i höstmörkret i taktiksnacket innan matchstart. Det andra han poängterade var att ha fokus på fasta situationer. I en match där man har ont om folk (inga avbytare) är hörnor och frisparkar extra viktiga och Ulven är alltid starka på offensiva fasta. Speciellt nu när Petter var tillbaka efter några månaders pappaliv. Man kan väl säga att coachen hade rätt i detta. Vilket geni.

För att spinna vidare på vad coachen gjorde bra så testade han ett nytt och lite annorlunda grepp inför matchen. Varje spelare fick en lapp med några personliga instruktioner. Något de skulle tänka på och några peppande ord längs vägen. Det blev ett av många uppskattat grepp även om några inte förstod att det stod något på baksidan av lappen utan bara såg framsidan med en siffra på. Tom trodde t.ex. först att han skulle markera spelare nr 57 :)

Okej jag nämner coachen en gång till i denna text (det är f.ö. en jävligt trevlig snubbe). Han valde att göra några överraskande drag i laguppställningen. Robin förflyttades ut som högerback då Victor & Stephan funkat så bra ihop och spelarrådet ville ha Robins stabila passningsspel på ytterbacksplats för att kunna bygga upp spelet bakifrån. Dessutom sattes Petter på topp (förmodat konditionssvag efter speluppehåll) medan Lawe huserade som löpstark innermittfältare. Dessa drag blev riktigt lyckade allihop.

Matchen började olyckligt när ett skott utifrån touchade en Ulvenförsvarare (tror det var Victor?) och ställde Sami. Men Ulven hade kommandot över spelet och spelade väldigt lugnt och metodiskt. Underbart att se när mittfältare istället för att slå upp bollen på chans vänder hem och rullar tillbaka till ytterback eller mittback. Mer sånt!

Tom hade en nick utanför efter fint anfall, Stephan en farlig nick över på Petters högerhörna och Petter en välriktad men lite lös frispark som keepern tippade ut. Men kanske sköt han in sig där för på en vänsterhörna strax därpå gjorde han en Nacka Skoglund och knorrade hörnan direkt i mål. Vajert! Snajdigt! Snitsigt!

Samme man spelade sedan fint fram Lawe till friläge men dennes avslut gick över. Ulvens nr 99 revanscherade sig dock strax därpå när han slog in returen på Kims skott. Det fina inspelet från vänsterkanten kom från Mange. Petter hade därefter en frispark som gick över men innan halvtidsvilan drog Ulven ifrån till tvåmålsledning efter en fräck men jävligt snygg frisparksvariant. Istället för skott gick bollen ut till Stephan som löpt sig loss på högerkanten, passning snett inåt bakåt till Tom som dunkade den i mål. Fotbollsgodis!

Den första halvleken var briljant. Possession var verkligen ledordet och det fanns ett fokus och en inställning i laget som var fantastisk att se. Ulvens bästa halvlek för säsongen, kanske på flera år.

I andra började orken tryta lite vilket märktes i kvaliteten på passningar och att koncentrationen brast en del ibland. Människogården hade mer boll och skapade lite tryck, främst via farliga hörnor. Men Ulvens försvar såg väldigt stabilt ut och Sami behövde sällan ingripa. När Ulven tappade i spelkvalitet tog man istället fram krigarmentaliteten och kämpade furiöst för varann. Det är ju minst lika underbart att se som fint passningsspel.

En del chanser framåt skapade man också. Allra hetaste läget hade André som kanske borde gjort mål på Lawes inspel men skottet gick över. Istället kom 2-3 lite som en skänk från ovan (eller snarare helvetet). Robin (som gjorde en stabil insats som högerback) gjorde några eleganta överstegsfinter på kanten och skulle sen vända och slå hem bollen till Sami men en motståndare läste passningen, fick friläge och nätade. 

I detta läge hade det kunnat bli stirrigt och nervöst men Ulven lät sig inte nedslås utan fortsatte kämpa med samma intensitet och i samma positiva anda. Det blev inte så mycket spel men däremot hade man farliga kontringar via långbollar på en totalt slutkörd Petter. I slutet hade man läge att punktera matchen när Robin kastade ett smart inkast till Lawe som sprang sig loss men sköt bollen stolpe ut. Spelet hårdnade vilket ledde till en del smågruff men Ulven redde ut stormen och avgick med segern och tre ytterst viktiga poäng.

Om första halvlek innehöll säsongens bästa spel så var andra halvlek definitivt säsongens bästa viljeinsats. Vilken match! Tempot var högt och spelkvaliteten riktigt hög. Korpfotboll när den är som allra bäst.

Matchens lirare:

ALLA var jävligt bra idag. Kollektivet Ulven firade stora triumfer. Men tre man var överjävligt bra och förtjänar extra cred:

Den grymt bakfulle Mange som kom sent till planen och såg ut som sju svåra år men sen gjorde sin bästa match i Ulven. På hans lapp stod "Spela lite enklare än vanligt, våga nyttja Sami och mittbackarna om du är trängd". Det var precis det han gjorde + att han krigade som Johan Persson på uppåttjack i varje situation. Spela alltid bakfull Alakangas! :)

Taco vars lapp löd: "Du är kapten och kung! Ingen jävel kommer förbi dig idag. Fortsätt peppa och skrika!" EXAKT så var det under matchen. Ingen jävel kom förbi och hans pepp och uppmuntrande rop höll David Boo Wiklander-klass.

The note Tom got before the game read "You're the king of the centre midfield. The players really respect you, go out and own the pitch!". And what a game he did. Sliding tackles, a dozen important headers and hard work in both directions combined with calm and opening passes. And then he topped it off with a great goal. Splendid Mr Collins!

NU KÖR VI VIDARE, MOT SERIESEGERN!