Summering FAIK A - Säsongen 22/23

6 apr 2023 1 kommentar

Foto från NT

Så här till påsk kan det vara på sin plats att summera en rekordlång A-lagssäsong som slutade med kvalspel och en plats i Bandyallsvenskan. Tidigt infann sig en positiv och optimistisk känsla. Efter många år i toppen av div 1 kändes det som att vi denna säsong skulle kunna ta steget upp. Det vittnades också om en god stämning i omklädningsrummet. Tävlingssäsongen inleddes med KoSA-cupen i Rättvik. Spelprogrammet var inte till FAIKs fördel och resultaten varierade, men bitvis visade man att nivån är hög. Sedan var det dags för Ettan Supercup. FAIK var överlägsna i gruppspelet och mosade Helenelund, GT76, Köping och Mosserud. I semifinalen krossades Gustavsberg med hela 7-0 och allt var upplagt för en cuptriumf. I finalen ställdes FAIK mot Djurgården i en mycket tight och jämn final som FAIK till slut förlorade med 3-4.

I seriespelet var FAIK en av fyra favoriter och man vann också de 6 första matcherna tämligen övertygande. Sedan var det dags för tre möten på rad, varav två på bortaplan mot övriga topplag. Skirö borta blev en fartfylld match som hade kunnat sluta hur som helst, men där brister i FAIKs defensiva förmåga uppdagades, förlust med 5-6. Sedan klar vinst mot Derby innan Tranås borta stod på tur. Ett Tranås som har varit bra denna säsong, vann serien och som följer med oss upp i Bandyallsvenskan efter lyckat kvalspel. FAIK gör här en bättre insats än mot Skirö och lyckas rädda en poäng efter att ha spelat 3-3.

20 januari var det dukat för toppmatch på Grosvad mot Tjust. Vinst och kvalplatsen skulle i praktiken vara mer eller mindre klar. Förlust och vi skulle inte ha saken i egna händer. FAIK öppnade bra och surrade framför Tjustmålet, men glappet mellan mittfält och försvar blev stort och Tjust kunde kontra. Blytunga 1-5 på anslagstavlan och det var ett stukat FAIK som helgen efter åkte till Otterbäcken. FAIK gjorde en rätt svag insats vid Vänerns strand, men lyckades ändå packa in 2 poäng i bussen efter vinst med 4-3. Resten av serien blev en ren defilering, men i sista omgången var vi beroende av att Skirö skulle besegra Tjust. FAIK gjorde sitt i Katrineholm och det blev några minuters nervös väntan innan det förkunnades att Skirö besegrat Tjust. Där och då tror jag pressen på FAIK släppte. Tror att alla kände press i seriespelet, allt annat än kval skulle kännas som ett misslyckande.

I kvalet var det förmodligen tvärt om, allt att vinna. FAIK inledde med att köra över Gustavsberg borta trots tidigt underläge. Nästa match var Djurgården "hemma" i Katrineholm. Vi visste att vi har rätt svårt för Djurgårdens sätt att spela bandy, men vi fick med oss en poäng efter tillknäppt och ganska fult spel. Sedan följde bragdmatchen I Lidköping där allsvenska LAIK betvingades i sin egna hemmaborg. Hemmamatchen mot LAIK var tänkt att bli en folkfest på Grosvad, men LAIK var inte så sugna på att spela avgörande kvalmatch hemma och fick matchen flyttad till Katrineholm med kort varsel, och när matchen väl kom igång var LAIK överlägsna. Därpå följde returmatchen mot Djurgården i Gubbängens skridskohall. Förutsättningarna var glasklara, tog FAIK poäng var vi klara för Bandyallsvenskan, detta efter att Gustavsberg luggat Djurgården på 3 poäng i de inbördes mötena. Efter 90 minuter leder Djurgården. FAIK ger allt och för till en straff i 95e minuten. Kapten Pousette kliver fram och får dålig träff på bollen, mitt på målet längs isen. Målvakten är på bollen med skridskon, men bollen rullar låååååååångsamt in i mål. Jubel och FAIK är allsvenskt, vilket innebar att avslutningen mot Gustavsberg, även den "hemma" i Katrineholm blev betydelselös, men slutade rättvist 4-4.

Sammanfattningsvis vill jag peka på några faktorer som jag tror bidrog till uppflyttningen. 1. Adam Störe-effekten. FAIK fick in en f d spelare med stort FAIK-hjärta som med smartness och intresse tog sig an uppgiften som coach. Adam var dessutom med på i stort sätt alla träningar, vilket troligen påverkade gruppdynamiken mycket positivt. Adam visade dessutom i kvalspelet att han utvecklat sin taktiska kompetens. 2. Nyförvärven Dima Lazar, Simon Karlsson och Mårten Pousette. Mårten var bra redan från start, Dima kom in i gruppen sent och Simon var från början lite ringrostig, för att sedan kliva fram som lagets målkung. I kvalspelet visade trion att de definitivt håller hög allsvensk klass. 3. Kanske är jag helt ute och cyklar, men jag tror att de blandade resultaten i Rättvik och förlusten i Ettan Supercups final var nyttig. Andra säsonger har FAIK varit som bäst (och kanske mätta?) i oktober, nu var man revanschsugna. 4. Förlusten mot Tjust sved ordentligt, men visade att vi måste minimera bolltapp och kunna hantera snabba omställningar. I kvalspelet var detta åtgärdat och FAIK spelade på en nivå man dittills inte sett 5. FAIK har växt varje år under Daniel Lehnboms ledning. Förra året var det nära, men i år kom fullträffen. Laget har tillhört toppen i div 1 i 6 år, spelare har fått rutin och ålderssammansättningen i laget är bra. 6. Tålmodigt styrelsearbete och en ordnad ekonomi. Ja jag vet att det låter tråkigt men se på ishockeyklubbarna i närheten och ni fattar.....7. Rödtjuts stöd. Supporterstöd är den där lilla lilla skillnaden som gör stor skillnad. Utan Rödtjut kanske vi aldrig hade fått oavgjort mot Djurgården två gånger.

/Magnus Alm