Martin Åslund om sin tid i EIF

28 apr 2016 1 kommentar

Martin Åslund i EIF-tröjan i jubileumsmatchen 2014 mellan P76 och"Vi lirare". Foto: Erik Bolling

Med uppåt 200 matcher i Allsvenskan och Superettan, fyra A-landskamper och utlandsspel i italienska Salernitana och danska Viborg, så har den snart 40-årige fotbollsprofilen och sedemera fotbollsexperten i TV, Martin Åslund fått se och uppleva mycket på och utanför fotbollsplanen.

Det blev flest Allsvenska matcher för AIK, men den allsvenska debuten skedde i Djurgårdens IF som 18-åring. Vad alla kanske inte vet är att Åslund spelat i den lila tröjan under ungdomsåren. Under säsongerna 1991-1992 spelade han i det framgångsrika P-76.

Moderklubben var AIK innan han som sexåring började spela i IFK Täby. Det blev åtta år i IFK innan det alltså blev dags för Åslund att representera "Berget" som fjortonåring fram tills han fyllt 17.

Hur länge var du i klubben och vilka positioner huserade du på?
- Jag spelade i EIF i två och halvt år. Dock var det några väldigt betydelsefulla år.

- I det framgångsrika 76-laget spelade jag nästan alltid central mittfältare, men med A-laget agerade jag mest inhoppare som yttermittfältare och forward. Någon enstaka match på det centrala mittfältet blev det dock även där. Jag var ju inte så gammal när jag spelade med A-laget så de vågade väl inte anförtro spelförandet till mig då.

Vilka hade du som tränare?
- I 76:orna hade vi Bengan och Bosse och i A-laget var det Hasse och Peo.

Hur ser du tillbaka på tiden i EIF? Speciella minnen, meriter?
- Det var viktiga år. Jag bytte till Enebyberg från IFK Täby. I det laget var det fokus på andra sporter och annat rent generellt. I Enebyberg erbjöds jag möjligheten att satsa på fotbollen även kollektivt.

- Sen är det alltid den individuella talangen som tar en dit man kommer, men det är viktigt att få stödet och det fick jag i Enebyberg.

- Att vi spelade pojkallsvenskan med ett litet lokalt lag som Enebyberg tycker jag är en fin merit för hela klubben. Dock var jag inte med hela tiden eftersom jag mestadels spelade i A-laget då.

Nämnas bör att Åslund även blev uttagen i pojklandslaget under sin tid i Enebyberg. Han mottog även ett stipendie från föreningen,

Vart bar det av efter EIF?
- Efter Enebyberg blev det Allsvenskan med Djurgården. Hade kanske kunnat stanna något halvår till, men fick inte starta tillräckligt många matcher i A-laget och då vägde den bättre träningsmiljön i Allsvenskan upp. Så även om jag fick vänta tills jag fyllt 18 innan jag debuterade i Allsvenskan så var det nog ett bra beslut.

Hur kommer det sig att valet föll på Djurgården?

- De visade absolut mest att de trodde på mig. Andra allsvenska klubbar pratade om lärlingskontrakt och liknande och det var inte intressant för mig.

Följer du EIF´s herrlag nuförtiden?
- Bara sporadiskt. Hade vi flyttat tillbaks till norrort så hade det blivit naturligare att följa laget. Dessutom hade väl barnen spelat där.

Imorgon fredag möter EIF alltså Enköpings SK. Ett lag som varit uppe i fotbollens finrum men rasat ner i seriesystemen.

Enköpings SK var uppe å vände i allsvenskan 2003. Du mötte dem med AIK. Vad minns du från det mötet?
- Jag vill minnas att Gary Sundgren blev avtackad. Har också en bild av att gräset på Enavallen var uselt.

Vad vill du hälsa alla barn och ungdomar som spelar fotboll i EIF? Du och Erik Sundin lyckades komma väldigt långt som fotbollsspelare.
- Viktigast är att ha roligt. Sen bör man träna väldigt mycket med boll. I Sverige tror vi av någon anledningen att fysträning är väldigt viktigt, men då skulle jag endast fokusera på löpträning, säger Åslund.