0 - 3

Idag fick tjejerna ett burdust uppvaknande i form av Lindesberg. 

Jag hade varnat tjejerna att Lindesberg är ett bra lag och att vi var tvugna att spela på topp om vi skulle vinna matchen. När jag träffar tjejerna inför matchen så verkar de taggade men ändå lugna. Det känns tryggt denna match, inte lika mycket nerver som spelar in och tjejerna känner sig hemma i hallen.

Tejerna har rätt attityd när vi värmer upp, jag ser många glada ansikten men så fort laget ställer sig på planen och domaren blåser för matchstart så händer något. Viljan att vinna varje boll försvann, de glada blickarna riktades sorgset neråt och tjejerna slutar att prata med varandra. Setet fortsätter i denna stil och slutar i förslut med poängen 23-25.

I andra set klarar inte tjejerna av att förbättra attityden och ett lag utan glädje ett enkelt resept till katastrof. Jag märker att tjejerna desperat försöker ändra på det slarviga spelet som börjar komma och detta gör att stressen på vår sida ökar som i sin tur bara gör spelet ännu mer slarvigt. Jag och mina ass.coacher bestämmer att det är dags att göra förändringar förutom lite liberobyten så vi väljer att byta några spelare. 
De tjejer som hoppar in gör ett kanonjobb men trots detta så förlorar vi setet med siffrorna 19-25.

Under matchens gång så spelar Lindesberg upp sig och kommer ofta till anfall och vi kommer mindre och mindre till anfall och inte heller klarar vi av att göra några gratispoäng. Detta göra att Lindesberg kommer närmare det avstånd poängmässigt som vi skapat oss. Även i detta set spelar vi runt på några spelare men detta hjälper inte. Varken jag eller mina tränarkollegor kan riktigt sätta fingret på vad som händer i laget, något fungerar inte som det ska. Tjejerna är fortfarande sega, pratar dåligt och peppar definitivt inte varandra. Resultatet av detta blir en förlust även i tredje set med siffrorna 20-25 och en därmed en 0-3 förlust. 

När jag pratar med tjejerna efter matchen så talar jag om med bestämd röst att denna förlust kanske var något de behövde. Det kändes som om tjejerna fick ett slag i ansiktet för de trodde nog inte Lindesberg var så bra och har man då haft en otroligt dålig träningsvecka så är det kanske inte så konstigt att matchen heller inte gick så bra. Därför fick tjejerna en liten känga av mig. Det är dags att lägga mer fokus när man dyker upp på träningen och göra sitt bästa när man är i hallen.

Jag talade också om att det är viktigt att tjejerna tänker på vad de kunde gjort bättre denna match och på måndagmorgon så har vi släppt matchen och blickar framåt. Vi kan så mycket bättre, det vet vi.

Innan jag avslutar vill jag bara tacka alla i publiken som hejar på oss. Kanonkul att så många kommer och tittar, fortsätt med detta. En extra hälsning till Adinas pappa som med en enorm glädje på läktaren smittar av sig hela vägen till bänken. Tack!

/ Mickis