1 - 3

När man inleder serien med fem raka 3-0 vinster och tre matcher återstår börjar man så klart räkna med att man ska vinna serien lätt (som en fucking plätt, eller hur var det nån skrev?) 

Det man kanske glömmer är att de allra flesta matcher krävt att vi spelat på toppen av vår förmåga för att vinna. När sen den första förlusten, mot Mariestad, trillade in började tvivlet smyga sig på...inte skulle vi väl tappa nu?

Träningsveckan efter förlusten mot Mariestad var, om man uttrycker det mild, inte så bra. Sjukdomar och jobb gav totalt endast en träning med 6 spelare, vara en skadad.

En bra träningsvecka innan helgen gav dock bra uppladdning innan ytterligare moln drog in på himlen. Johanna sjuk, Sandra sjuk, Hanna sjuk och Angelica kvar på skadelistan. Lägg sen till att vi förlorar första set...pust...jag kände hur allt höll på att rinna oss ur händerna.

Men kanske vara det bara i min genomnervösa kropp (ja, ni såg det kanske inte men innanför skalet var det darrigt kan jag lova) som problemen fanns.

Efter första set visade vi varför vi är hur jävla rättvisa seriesegrare som helst!

Resultatet: (25-21, 13-25, 21-25, 20-25)

Vi är grymt bra att serva!

Vi är mentalt starka, när det drar ihop sig till slut på seten vinner vi!

Vi kämpar som ett lag!

Vi har en kanonbra laganda! Hos de som är på planen, hos de som står på sidan, hos de som sitter på läktaren. (vi behöver dock träna lite på hur vi gör i affärer ;))

Nu har vi en match kvar på höstsäsongen, låt oss se till att det blir en fest ihop med vår underbara publik! Ett slags avslutningsfest på en underbar höstsäsong.

Jag ska i alla fall klä mig till fest, precis som jag lovat!

Sara, byter du om till balklänningen innan inspike eller direkt efter?

/Patrik