SPONSORHUSET
Grunden till denna gröngula fotbollsförening var Tallgården, en på 70 och 80-talet mycket välbesökt fritidsgård. Tallgården, placerad i hjärtat av stadsdelen Araby, hade under mitten på 70-talet ett framgångsrikt korp lag som så småningom tog steget mot större utmaningar.
Araby IF blir inga strykpojkar skrev den största lokaltidningen. Men...
I begynnelsen var dock filosofin entydig, att först å främst ha kul. Och trots mången förlust dom tidiga åren har nog få klubbar i Småland haft så trevligt tillsammans som medlemmarna i Araby IF.
I filosofin låg också att är Du en god kamrat idag, så spelar din bakgrund ingen roll. Att köpa några spelare eller att ta betalt för några var aldrig aktuellt.
Som så många andra mindre klubbar i Växjö blev Araby IF placerade på de fotbollsplaner och diverse gräsfält som fanns över när dom mer etablerade föreningarna fyllt sin kvot (och lite till).
1998 byggdes Arabyvallen, en fullskalig gräsplan med tillhörande klubbstuga. En grön oas mitt inne i centrala Växjö. Där både tränar och spelar numera föreningen sina hemmamatcher.
Föreningens förstalag gick upp i div. 5 år 2001 efter flera år som topp lag i div. 6. Första året som div. 5 klubb slutade med en 4:e plats. Andralaget tog seriesegrar både -97 och -98.
Att ortsnamnet Araby kommer från ett personnamn som tros vara Ari eller Are, är det få som vet. Likaså att Araby är över tusen år gammalt och länge var en by utanför staden Växjö. Men det där är en helt annan historia.
Läs vidare, nu blir det roligare!
På Arabyområdet i Växjö fanns vid sjuttio och åttiotalet en fritidsgård vid namn Tallgården. En mycket populär tillflyktsort för ungdomar både i och utanför närområdet. Tallgården hade ett framgångsrikt korpfotbollslag på 70-talets mitt och det var när detta gänget sökte nya jaktmarker som Araby IF så småningom blev till.
1979 gjordes slag i saken, träningstider spikades, ett klubbmärke skapades och resten är numera kvalificerad, småländsk fotbollshistoria.
Araby IF kallades tidigt ett rent kompisgäng. Många kom från samma gängbildning och även de som inte gjorde det hade ett gemensamt; att leva för att ha skoj.
Nu var det inte bara att kicka boll som gällde, det var "kick ass" också. Fotboll var livet och dricka bira var livet. Alltså lirades det boll och dracks en hel del bärs. Dock inte samtidigt! Men efter matcherna inne i dom svett och linimentdoftande omklädningsrummen runt om i skogarna pös det ofta under ölburksringarna långt innan dubbdojorna var avsnörade.
Det handlade om 90 minuter aktivt fotbollsutövande, nervavning medelst maltdryck, vidare till t.ex. den gode Adolfsson där matchen under ett antal timmar analyserades in i minsta detalj. Senare på kvällen vidare ner till stamkrogen Oxen, där analyserna gick vidare. Allt som oftast blev slutsatsen att anledningen till förlust varit ren, förbannad otur!
Araby IF skaffade sig tidigt en supporterskara, liten men aktiv. Klubbens första hejarramsa löd: Heja grabbar skjut å pressa, efter matchen blir det bärsa!
Araby IF hade policyn att alla får vara med å lira så länge man är en schysst polare. Medlemmar lastades inte för sin bakgrund. En del utanför föreningen tyckte att detta "luktade illa", men vid en tillbakablick vilar det en viss stolthet över filosofin. Föräldrar till ungdomar med problem har inte bara en gång tackat föreningen för ställningstagandet. Likaså fanns policyn att Araby IF varken betalade eller tog betalt för några spelare.
De första träningarna klubben hade, var under ledning av en kompis till Ove Kindvall. Kjedjerökandes satt han och lät tyngdlagen råda uppe på Tallgården medan andra konditionstränade mellan hyreskacernena på Nydalavägen. "Ni kan väl ut å kuta en runda" väste han mellan halsblossen. I teorin hade han allt kristallklart, men i praktiken...
Tränaren tyckte sig vara en riktig fixare. "Matchställ och sponsring är fixat. Det är bara att kila in till snabbköpet mitt emot med fakturan på tröjor och byxor, 5000 bagis skall vi ha" menade han. En springgrabb knallade in till snabbköpet och fick en utskällning och femhundra spänn, varpå Araby IF fick spela sin allra första seriematch i lånade dräkter, från Gransholm.
Tränaren var i alla fall på hugget å fixade också ett läger på Öland. Träningsmatch mot Färjestaden var bokad, som på den tiden enligt rykten låg i div. 4. Häftigt, tyckte grabbarna och längtade i flera veckor. Antiklimax blev det på matchdagen då istället motståndarna visade sig vara ett inavelsgäng som ingen ens minns namnet på. Gräsplanen hade dagen innan haft Ölands samtliga mullvadar på årsmöte, dessutom var planens lutningen av sådan grad att målvakten på ena sidan med nöd och näppe såg sin dito på andra.
Mikko hade en dag ordnat bussresa till Malmö. Öster lirade mot FF och Araby IF skulle s.a.s. på studieresa. Efter en B-lagsmatch mot Konga packade man in sig i bussen och styrde därmed söderut. Öster hade inte så mycket att lära ut på den tiden heller, och när man vände hemåt igen var det med ett par vitfinniga häckar limmade mot bussfönstret.
I Höör stannade bussen vid en vägkrog för en bit mat, och några bira förstås. Grabbarna blev synnerligen väl emottagna. Personalen trodde till och med att bord var reserverat. Lillen bad personalen bära in en bricka renat och några bärs å grabbarna åt och drack så gott att ölen på vägkrogen tog slut. Då, stegade Österspelarna in i lokalen. Personalens ögon och kroppsspråk visade plötsligt på total förvirring. När en av bröderna Ravellis röst höjdes i vredesmod över att det inte fanns någon öl att servera till maten förstod personalen och den goda servicen upphörde.
Tränaren var med på resan, enligt egen utsago ofta hade skral ekonomi, så även på denna Malmöresa. När man stannat på vägkrogen visade han upp tomma fickor. Klart vi skramlar så att coach också kan vara med i goda vänners lag. "Schysst", sa coach som ändå uteblev vid matbordet. Han skippade ala carte och köpte en kokt med bröd på andra sidan vägen. Resten av pengarna stoppade han i fickan.
Malmömatchen var Teitur Thordarssons sista Östermatch inför proffslivet. Klädd i kavaj och skinnslips var han dagen till ära. - Fan Teitur, lycka till i framtiden, slirade Lillen på väg ut till bussen, dunkade Islänningen i ryggen och satte en Arabynål i skinnet på den exklusiva slipsen.
Det var B-lagsmatch mot Ingelstad. B-lagsmatcher innebar oftast söndagar och därmed tendens till bakfylla. Men likväl var laget taggat för tung batalj och Micke Sjögren gjorde dessutom 1 - 0 ganska tidigt i matchen. Armar sträcktes mot himlen och käkar spändes, Araby hade vittring av segerns sötma. Den skelögde linjemannen var aningen mycket pro Araby varpå delar av Ingelstadtruppen började tappa tålamodet. En med näsa för alkohol skrek till slut i ursinne "gubbj-vel, du luktar ju för f-n sprit!". Det var också i denna match som Von Schedvin gjorde debut, en spelare ledningen länge kämpat för och som man hoppades mycket på. Efter två minuter i spel blev han nersparkad och fick bäras av planen. Sist han sågs haltade han fortfarande, och idag lär han leta hus i Portugal. Om Araby vann? Slutresultatet blev 11 - 1... Till Ingelstad.
DK var en av Arabys IF:s trygga killar i backlinjen. I en B-lagsmatch sprang han av okänd anledning vilse i forwardposition. Av lika okänd anledning fick han en straff med sig. Sagt och gjort, klart killen ska slå straffen själv. Bollen på straffpunkten, DK backar, koncentration, DK går sakta framåt, börjar springa, DK klappar till bollen... Som börjar en uppåtgående bana från gräset, mot målvakten, över målvaktens huvud, över målvaktens händer, över målribban och avslutar inte sin färd förrän den även gått över det höga skyddsnätet bakom målet, och landat lååångt bort någonstans där man definitivt inte alls skall spela fotboll. Så vitt gamla anteckningar visar, slog inte DK några fler straffar.
Ryktet om att Araby IF var glada grabbar spreds ganska snabbt ute på landet, dit laget hade sina bortamatcher. Publiken skrek inte bara en gång fula ord mot dom gulgröna ute på planen. Vid en match i Braås uttryckte även domaren sitt ärliga tvivel över laget. - Får verkligen ni ihop fullt lag ifrån Araby. Där bor ju bara knarkare, frågade han med stort allvar klubbens lagledare.
Musik spelade en stor roll i det tidiga Araby IF, både på och utanför fotbollsplanen. I Linneryd hade laget en av dom första och största bergssprängarna med ute på planen. Strategiskt placerad i mittcirkeln dundrade den ut några av Phil Lynott och Thin Lizzys klassiska mästerverk under uppvärmningen.
Följande år var inte "sprängaren" med till Linneryd. Istället hakade Anders Perssons boa constrictor på. Den tyckte definitivt livet var bättre ute på en fotbollsplan än att ligga och slöa hemma i terrariet på Teleborg. Det var också den gången som vännen från Sri Lanka, Calle Calyptsius fick uppleva sin första fotbollsmatch. Ahhhh, so this is football sa han på knagglig engelska varpå någon i gänget beslutade att den mörkhyade mannen i sarong skulle ta hand om uppgiften som linjeman.
Fråga en gammal medlem om hur det tidiga Araby IF var, och är Du en god lyssnare finns underhållning för timmar att hämta.
Detta var på den gamla tiden, den tiden vi idag kallar då. Den goda kanske några säger och... Ja, det beror på hur man ser det. Då låg Araby IF allt som oftast sist i tabellen. Idag är det serieseger som räknas, inget annat.
Någon gång mellan 70 och 80-talet fanns ett gäng som tog tag i en situation och skapade något, ett gäng som ville och engagerade. Ryktet var inte det allra bästa, trots en samhällsinsats om än så ytterligt liten.
Friskt blod tog så småningom vid och satte sin prägel med kunskap, talang teknik, snabbhet och styrka.
En del skrattade, andra spottade, ingen trodde. Idag är det över 20 år sedan och historien fortsätter, fortfarande...
Intresserad av att bli medlem?
Kontakta oss.
Väl mött, Araby IF
Tjäna pengar till laget
