Niklas spelade väldigt bra på topp

Det var två lag som kom till spel utan att ha vunnit i årets Div 4 NÖ. Båda lagen var väldigt sugna på att ta sin första 3-poängare. AGIF kom till spel med ett några spelare borta. Sven och Marcus var sjuka och Micke har fortfarande problem med knät. Vi ställde upp med följande spelare:

Målvakt: Tobias Vestberg

Backar från höger: Stefan, Kalle, Emil L, Jocke L

Mittfält från höger: Magnus, Patrik, Andy, Simon

Anfall: Jocke S, Dan

Bänk: Emil S, Hesk, Philip, Niklas S.

Det som såg så grymt bra ut på uppvärmningen skulle bli något helt annat under matchens gång. Det fina passningspel man visade upp innan matchen var som bortblåst och det blev en riktig grismatch där det var mer närkamper än passningar.

I 10 minuten hade Anneberg ett fint anfall och kom runt på högerkanten genom Strandh. Han såg Dan inne i straffområdet och slog in bollen i tron om en målchans. Turligt för AGIF, tar bollen på en DIK-försvarare som styr in bollen i eget mål och 0-1 till AGIF var ett faktum. Ett härligt vrål spred sig på läktaren där ett 10-tal supportrar från Anneberg befann sig. Om jag ska vara helt ärlig så hände det inte mycket mer i första halvlek förutom en chans på slutet för DIK. En hörna för hemmalaget slutar med att en DIK-spelare har öppet mål men lyckas nicka utanför till AGIFs stora belåtelse.

Andra halvlek började som den första. Mycket kamp på mitten och inget vidare skönspel. Något som var väldigt positivt att se var Niklas Svensson som fick chansen i anfallet. Han har spelat anfallare många år under pojklags-tiden och vet exakt vad han ska göra. Han tog emot och höll undan motståndarna på ett sätt som vi inte sätt under hela säsongen. Det var väldigt kul att se. Hoppas Niklas får chansen fler gånger på topp. 20 minuter in i andra halvlek skulle Anneberg komma i en spelvändning på högerkanten där Strandh har bollen och som lyckas spela in till en fristående Dan Nors som enkelt rullar in bollen i mål och nu hade AGIF tagit ledningen med 0-2. Det var många som trodde att alla tre poängen var klara. Som alltid, är det livsfarligt att tänka så. Man fick känslan av att många spelare började ta det lugnt och gav inte ens 80 % i löpningarna. Detta resulterade i flera chanser till hemmalaget och utdelningen skulle inte vänta på sig. I matchens 75 minut blir Simon nerdragen på DIKs planhalva. Självklart förväntade vi oss en frispark men domarens signal uteblev. Mer än hälften av AGIFs lag och ledare började skrika på domaren och då passade DIK på att slå en långboll mot deras anfallare. Han tar in bollen i vårat straffområde och får en riktig bröstvärmare av Kalle. Då kommer domarens signal, tyvärr blåste han för straff till DIK. Patrik Nilsson i DIK gjorde inget misstag utan placerade enkelt in 1-2. Det var väldigt onödigt eftersom situationen aldrig hade uppkommit om AGIF hade struntat i att skrika på domaren och försöka ta bollen istället. Det var bara att försöka komma igen och vi hade ju fortfarande ledningen, men inte länge till. I 79 minuten kommer DIK runt på deras vänsterkant efter en snabb spelvändning. Inlägget kommer och prickar DIKs anfallare perfekt på pannan som enkelt nickar in 2-2. Nu börjar vi hänga med huvudet medans DIK blir lyriska av glädje. Dem sista 10 minuterna blev ett ställningskrig där det var två trötta lag. Matchen slutade 2-2 och det var helt klart rättvist. AGIF hade ett par fina lägen. Strandh fick ett friläge där skottet tyvärr tar i stoplen. Samtidigt hade DIK en nick i ribban så båda lagen ska vara nöjda med 1 poäng, även om det känns som att DIK vann 1 poäng medans AGIF tappade 2. Det kändes som att vi saknade inställningen och viljan till att ta den där idiotlöpningen för att hjälpa någon annan. Där har vi fortfarande lite att jobba på. Jag är övertygad om att mot Näshult kommer vi se ett helt annat AGIF. Ljusglimtar i AGIF var Niklas på anfallet, Emil och Kalle i backlinjen, och Jonsson som kämpar och sliter på mitten. Även ett plus till Simon som pushar på sina spelare vilket var väldigt positivt att se.

Nu laddar vi om inför drabbningen mot Näshult på fredag.

Forza AGIF!

Tack för mig

Micke