Dela nyhet
”VI FICK TEJPA KORKMATTA VID MÅLEN”
14 apr 2021
INNEBANDY | ”VI FICK TEJPA KORKMATTA VID MÅLEN”
Indians fyller 30 – veteranen minns deras storhetstid
Alfta IBK fyller 30 – och har inte gett upp drömmen att klättra i seriesystemet. Sporten träffade eldsjälen Benny Edvardsson för att prata om en svunnen storhetstid och blicka framåt mot nya utmaningar. – Lilla Alfta var etablerat på den nivå Hudik/Björkberg är på i dag, under en lång tid också. Ett tag var vi den klubb som spelat flest matcher i näst högsta serien, säger han. Den 20 mars 1991 grundades Alfta IBK, i folkmun kallade för Indians. Benny Edvardsson gick med i laget direkt och var sedan klubben trogen under hela karriären. Och det fanns egentligen aldrig någon anledning att flytta heller – för efter några säsonger var Alfta väl etablerat i division 1, då landets näst högsta serie, och där stannade man kvar år efter år. – Det var flera från Alfta Hockey som gick till innebandyn och jag hakade på. Sen tog vi division för division. Vi vann trean direkt och gick upp i division 2, jag tror vi spelade matcherna i Bollnäs då, vi hade inga linjer i Alfta.
Vi fick tejpa korkmatta vid målen så att målvakten kunde glida lite, säger Benny Edvardsson. Just under de här åren var innebandyn inne i sin kanske mest expansiva period, där antalet lag och spelare ökade lavinartat. Sporten hade tvättat bort sin stämpel (nästan i alla fall) som något du sysslande med på idrotten eller under försäsongsträningen. I Alfta fick innebandyn fäste direkt och den givna höjdaren var kvalet till elitserien säsongen 1997/1998.
– Jag spelade med ”Legion of Doom” som vi kallade oss. Det var jag, Anders Samuelsson och ”Paddan” (Jonas Jonsson). Han sprang som en galning, ”Sammy” var en sniper och jag sprang fram och tillbaka. Alfta mötte Piteå i två matcher men lyckades inte ta steget upp. Det gjorde i stället Hudik/Björkberg, den stora derbykonkurrenten, några säsonger senare. Och det blev på många sätt början till slutet för Alftas deltagande i division 1. – Vi var i näst högsta serien rätt tidigt och spelade där i många år och blev bara bättre och bättre. Lilla Alfta var etablerat på den nivån H/B är på idag under en lång tid. Jag tror vi spelade där under större delen av min karriär. Vi var den klubb som spelat flest matcher i nästa högsta serien ett tag, så var det i alla fall 2005 när jag slutade, säger Benny Edvardsson.
När H/B gick upp i elitserien till säsongen 2000/2001 så valde en handfull profiler från Alfta att flytta dit. Profiler som målvakten Thomas Zetterqvist, Jonas Jonsson, Patrik Andersson och Andreas Wannberg. Wannberg kom tillbaka efter ett par säsonger, men då var Alfta ett bottenlag som fick kvala för att hänga kvar. Och det kvalet sitter fast i minnet hos alla som kan sin innebandy på orten. – Det var en unik match, efter den kände man att det var nog. Jag hade ett barn som var två år och man hade spelat rätt länge då, säger Benny Edvardsson, som valde en snygg punkt på karriären.
För kvalet mot Tranås var en rysare. – Vi förlorade med 5–12 borta och låg under med 2–3 efter halva matchen i returen, sen vann vi sista perioden med 7–0 och avgjorde i förlängningen. Med en minut kvar av tredje perioden, vid ställningen 11–5 till Alfta så var Tranås klart för division 1. Då kvitterade Mikael Valfridsson med sitt femte mål i matchen – och sedan avgjorde han i sudden death. Alfta hängde kvar, men då alltför många av de rutinerade spelarna lade av så blev det för tufft att kvala sig kvar året efter. – Vi åkte ur säsongen 2005/2006 och ramlade hela vägen ner i trean. Sen startade man om och var tillbaka i ettan i två sejourer, den sista 2016/2017.
Efter det har vi varit i division 2, säger Benny Edvardsson. Vill Alfta tillbaka till ettan? – Division 1 har ju tappat i status, när jag spelade så fick vi kvala till elitserien. Men vi har ekonomi för att spela i division 1, det är så vi jobbar och sköter klubben. Det skulle inte vara några problem, problemet är att behålla spelare. Så det är väl det som är målet nån gång, men det är ingen stress. Där menar han att Alfta sitter med samma problem som rätt många andra mindre klubbar. Alfta har fostrat flera toppspelare som nått långt i sina karriärer. Främst i Patrik Malmström, Ciya och Hassan Hajo samt Kristoffer Asp. Topptalanger som förädlades i stormaktsklubben Falun.
Tyvärr, menar Benny Edvardsson, är det för många spelare som väljer att gå till andra klubbar för tidigt. – Det var lättare förr att behålla bra lag, nu flyttar ju en del redan i nian, det är bedrövligt att man får göra så för de små föreningarna utarmas. Jag tycker man har sån panik att flytta iväg tidigt, det går att vara kvar och ändå lyckas, säger han och tar ishockeyn som ett exempel. – Det var ju mycket tuffare att komma in förr på hockeygymnasium, nu är det ju såna skolor överallt. Det utarmar de små föreningarna, och det blir alltmer så inom innebandyn också. Så du ser hellre att spelare väljer Hälsingland före någon innebandyprofil (utbildning) på annan ort? – Här kan du ju spela i tvåan, eller med Bollnäs i division 1. Och sen finns ju Hudik/Björkberg i allsvenskan. Du behöver inte flytta redan som 16-åring. Det är ju flera som flyttar tidigt som kommer tillbaka och inte lyckas ta steget. Alfta i dag har två seniorlag och fem lag på ungdomssidan. Klubben vill växa och hoppas på förutsättningar för det inom en snar framtid. Det enda hindret är bristen på träningstider.
– Det behövs en ny hall, för att få mer träningstider. A-laget tränar tre gånger och alla andra lag tränar en gång för lite. Tillsammans med handbollen är det kanske 15 lag som ska ha träningstider. Första träningen är 16:00, och det funkar ju för barnen, men kanske inte för föräldrar som jobbar, säger Benny Edvardsson. Tror du att det kommer bli en hall? – Jag förstår att kommunen inte sitter med hur mycket pengar som möjligt, men de måste inse vad idrotten betyder för barn och ungdomar. Vi ställer ju upp med ledare och tränare gratis och underhåller kanske 260 ungdomar i båda klubbarna. Vi skulle gärna ha flicklag och damlag, och handbollen vill ha pojklag. Men det är svårt som det är nu. Förutom hallfrågan, hur mår Alfta IBK. Är ni en pigg 30-åring? – Det tycker jag, det enda vi saknar är en ny hall så vi slipper stå och stampa i samma spår. Men annars så står klubben stark. Vi har klarat oss bra under corona även om det varit otroligt tråkigt för våra aktiva, men klubben är välskött och vi jobbar hela tiden med att få våra ungdomar att trivas.
Text
Leo Hägglund
0278-275 14
leo.hagglund@helahalsingland.se